DMB har varit i kontakt med Dennis Butabi från East Temple Avenue och ställt lite frågor kring hur bandet bildades och mycket mer. Trevlig läsning!

East Temple Avenue är ett relativt nytt band, men med rutinerade medlemmar. Kan du berätta vilka ni är och vad ni har för bakgrund?

Precis, vi är ett gäng gamla surkartar som funnit varandra på gamla dar och startat ett band ihop, haha. ETA som band är nytt och startade i augusti förra året (2018). Det som kanske kan lura lyssnarna och inbilla att vi funnits längre är att flera av medlemmarna är välkända profiler inom genren och figurerar i flera olika konstellationer och band. ETA är:

Robert LaBlanc – sång (Blanc Faces, Find Me)
Dennis Butabi Borg – bas (CRUZH)
Dan Skeed – klaviatur (Urban Stone, The Darren Phillips Project)
Darren Phillips – kompgitarr (The Darren Phillips Project)
Philip Lindstrand – sologitarr (Arkado, Find Me, Nitrate)
Herman Furin – trummor (Work Of Art)

Ni är från tre olika världsdelar, eller hur? Hur hittade ni varandra?

Det stämmer. Herman, Philip och jag själv bor i Sverige, Robbie bor på östkusten i USA och Dan och Darren bor i trakterna runt Sydney i Australien. Det som gjorde att vi lärde känna varandra var genom ett projekt som Darren startade för ett antal år sedan (The Darren Phillips Project) där även Dan blev en viktig del som producent och medmusiker. Projektet nischade sig genom att släppa låtar med olika gästartister och har släppt en fullängdare och ett antal singlar sedan starten. Jag, Philip, Herman och Robbie blev lite resident recjects i projektet och anlitades mer och mer frekvent. Till sist enades vi om att ta det hela vidare och starta ett renodlat band istället. Darren och Dan jobbar fortfarande med projektet, men ETA blev en förlängning av det hela.

Hur vill du beskriva er musik?

Jag tycker alltid att det är en väldigt svår fråga att svara på, känner samma sak när frågan riktas till CRUZH. Det finns så många avarter och specialområden inom det som brukar kallas melodisk rock och AOR att man ofta hänger upp sig vilken genre det är istället för hur jävla bra låten är, en bra låt är en bra låt helt enkelt, men ok jag försöker. ETA spelar hoppfull, gitarrdriven, västkustinspirerad retrorock med sköna hookar och mysig touch av 80-talssynthar. En perfekt blandning av våra andra band, haha.

Skriver ni all er musik själva och i så fall hur går det till när ni är så geografiskt utspridda?

Ja det gör vi. Det skiljer sig egentligen inte så mycket från hur vi skriver musik i andra samarbeten. Någon av oss presenterar en låt som är halvfärdig eller nästan helt färdig. Oftast låter denna person någon av de andra ta sig an den för att se hur den kan utvecklas ytterligare, och då kan det handla om allt från textskrivande, till ändring av sångmelodi eller skapande av ett coolt break eller vad som helst. Sen bollas det fram och tillbaka tills vi är nöjda helt enkelt. Ta ”Don’t Make Believe” som ett exempel. Herman hade ett instrumentalt spår som han inte kom vidare med. Jag fick filerna och fick direkt upp en idé i skallen som jag demade in. Jag skrev sångmelodierna i verserna och sticket samt tillhörande text. Jag lyckades dock inte knäcka en tillräckligt hookig refräng utan skickade filerna till Darren som fyllde i de sista luckorna. Efter skrivandet skapar Dan och Darren grunderna i Dans studio i Australien och sen spelar vi andra in på hemmaplan. Wetransfer och Dropbox används för filöverföring och konversationen kör vi via Facebooks Messenger eller Skype. Förvånansvärt smidigt.

Skåne, särskilt Malmö och Helsingborg, levererar mycket grym melodiös rock. Har du någon teori vad det kan bero på?

Hmm. Mitt klassiska svar, som egentligen rör hela landet, är den kommunala musikskolan. Att i lågstadiet bli uppvaktad och introducerad för musik genom just musikskolan har garanterat lagt grunden för många duktiga svenska musiker. Att Skåne och främst Helsingborg sticker ut handlar säkert till stor del om närheten till kontinenten. Jag blev under mina ungdomsår exponerade för väldigt mycket inspirerande livemusik inom nära avstånd. Stora band kom till Köpenhamn, Malmö, Göteborg medans klubbar som lokala The Tivoli drog mindre band och även lät oss ynglingar ställa oss på deras fantastiska scen och utveckla våra rockstjärnedrömmar i skarpt läge. Jag personligen har The Tivoli att tack för hur mycket som helst.

Ditt namn figurerar i flera projekt. Hur många och vilka är det?

Jag tror faktiskt in det är så vansinnigt många, inte om du jämför med Phille, haha.

CRUZH är typ ett av mina barn, ett band jag startade och det band som jag ser som min huvudsakliga musikaliska syssla.

Phille introducerade mig för The Darren Phillips Project under tiden han var stand-in sångare i CRUZH. Där blev jag mer och mer involverad under resans gång, dels som musiker och låtskrivare men även som idéspruta till Darren.

Egentligen är det dessa två tillsammans med East Temple Avenue som jag för tillfället är involverad i. Jag vet att jag nämnts och associerats till det nya, glimrande bandet Arkado i olika sammanhang. Det är så klart roligt men det jag gjort för dem är inget musikaliskt utan det är snarare att jag genom min erfarenhet och kontakter i branschen hjälpt dem framåt på olika sätt. Vilket bland annat resulterat i att de släpper sin fullängdare på skivbolag under nästa år, superkul.

Jag har även en del andra framtida och pågående samarbeten igång men det är inget som borde läckt ut ännu, men om allt går i lås så snackar vi riktigt coola grejer alltså. Stay tuned.

Hur gammal var du när du började med musik?

Jag började med musik i väldigt ung ålder. Redan sedan födseln har jag blivit exponerad för mycket musik från båda mina föräldrar, men mitt praktiska utövande inleddes när min mamma träffade sin nuvarande man Mike när jag var i 5-års åldern (för övrigt medlem i Arkado idag). Han var trummis i ett lokalt rockband och spelade även en del andra instrument, så det blev som så att han började lära mig grundläggande keyboard när jag var 5 år. En av de första låtarna jag lärde mig var ledmotivet till Top Gun. Sedan kickade kommunala musikskolan in i lågstadiet, det blev först blockflöjt följt av altsaxofon som jag spelade i många år, både solo och i orkester. 1995 bildade jag mitt första rockband Younited som repade på den lokala fritidsgården där jag lirade gura och sjöng.

Vad gjorde att du fastnade för att spela bas?

Jag var typ 25 bast när jag bestämde mig för att börja spela bas istället för gitarr och det finns egentligen ingen särskild anledning till det hela. Under denna tid spelade jag i ett coverband som hette The Decades och plötsligt en dag frågade basisten om vi inte kunde byta instrument för han ville spela lite gura istället. Så blev det och sedan dess är bas mitt primära instrument. Det passar mig kanon live då jag kan röra mig runt mycket på scen och hitta på diverse upptåg utan att behöva bry mig om tusen effektpedaler och solon.

Ha, ha, jo, jag har sett det! Spelar du fler instrument?

Utöver blåsen jag nämnt så spelar jag mycket gitarr och keyboard, främst när jag skriver låtar.

Vem är din absolut största förebild inom musiken och varför?

Han är inte den bästa sångaren och inte den bästa gitarristen, men min största förebild och den största rockstjärnan någonsin är Paul Stanley. Paul har varit min idol så länge jag kan minnas. Hans larger than life persona i kombination med hans fenomenala låtskrivande har lagt hela grunden till den musiker jag formats till. Paul genomsyrar mina låtar och mina texter utan att jag gör några medvetna val. Tack Paul.

Musiken måste ta väldigt mycket av din tid. Vad gör du när du inte håller på med musik?

Det tar nog en hel del tid men musiken är en så stor del av den jag är att det liksom vävs in i min vardag utan att jag märker av det. Jag kan få en idé till en refräng när jag sitter i bilen på väg hem från jobb eller komma på en ball textrad när jag är ute på helgens löprunda och då har man tack och lov alltid diktafonen med sig i form av telefonen. Sen blir det självklart alltid lite extra mycket fokus på musiken just i inspelningsfasen när en hel platta ska matas in, men med bra planering och ömsesidig förståelse från omgivningen går det galant. Min tid utöver musiken läggs på min familj, vårt hem samt löpning för att kropp och själ ska må bra.

Hmm, jag känner igen mig i det. Åter till East Temple Avenue. Kommer vi få se er spela live i framtiden?

Det hoppas jag verkligen, det är åtminstone vår ambition. Problemet blir ju att oavsett vart vi vill gigga så måste åtminstone några av oss resa runt halva jordklotet, och det medför ju kostnader som kanske inte tillhör det normala. För tillfället söker vi inga spelningar då vi har fullt fokus på inspelning, men jag kan absolut se att vi kommer göra det när tiden är rätt. Några kanske joinar på direktlänk via projektor i så fall, som Dios hologram.

Ni har släppt två singlar, ”When I´m with you” och ”Don´t make belive”. Är det fler singlar på gång och när kan vi vänta oss en fullängdare?

Det stämmer, och vi har även en tredje låt ”My Last Breathe” som låg som spår 2 på ”When I’m with you” singeln. Vi har en ny låt helt klar som kommer släppas inom det närmsta, vi har dock inte bestämt hur den kommer släppas initialt. Så det kan bli digital singel, lyric video på nätet under en begränsad tid eller något helt annat. Anledningen till att vi framöver komma hålla lite hårdare i låtarna är att vi planerar just ett albumsläpp under 2020. Det finns gott om intresse från aktörer som vill släppa skivan men inga kontrakt är underskrivna än. Darren kunde dock inte bärga sig med omslaget än så det är redan ordnat genom en helt fantastisk illustratör.

Vad har ni för övriga planer för 2020?

Att färdigställa albumet får ses som det största målet för East Temple Avenue. Vi har en rough plan som vi kommer göra vårt bästa för att följa, utan att det kolliderar med allt annat vi håller på med. 2020 kommer garanterat bjuda på mycket ny ETA-musik, det är helt klart.

Jag ska erkänna att första gången jag hörde ”Don´t make belive” blev jag helt tagen. Det händer ytterst sällan att en låt knockar mig så vid första lyssningen. En riktig kanonhit! Vilken av era låtar är din favorit?

Tack, jätteroligt att höra. ”Don’t make believe” är nåt alldeles speciellt, jag håller med dig. Den är även min personliga favorit bland de släppta låtarna. Utöver den så måste jag nämna en helt fantastisk lite lugnare låt som Dan skrivit grunderna till. Aktuell låt kommer förmodligen släppas som singel i samband med albumreleasen och den är alltså helt sanslöst stark. Och detta säger jag, en rockare som är sjukligt trött på ballader och som gärna skippar dem generellt sett, haha. Ni får inte titeln än, men det börjar på ”W”.

Superstort tack, Dennis! Har vi missat något som du vill lägga till?

Det är vi som ska tacka för ett bra jobb med er sida och för att ni drar ert strå till stacken för att lyfta upp fantastisk musik till ytan i dagens hårda mainstream-konkurrens. Tack också till alla ETA-fans, vi läser alla era kommentarer och hejarop, det betyder mycket. Vi ska göra vårt yttersta för att invadera livescenerna inom kort. Tills dess…. Glöm inte att Herman precis släppt ett nytt album med WoA. Platta 2 med min orkester CRUZH släpps till sommaren. Arkado med Phille på sång släpper sin debut i början av nästa år. The Darren Phillips Project kommer med mycket nytt material under 2020. Vi är inte sysslolösa som sagt.
Peace n’ Love

//Joakim Strångert