DMB´s skribenter tycker till och sätter betyg på 5 stycken utvalda album som släppts nu i maj.

Graham Bonnet band – “Day out in nowhere”

Måns: En för mig helt obetydlig platta. Spelar ingen roll vad du heter eller vad du har gjort. Jag gillar inte detta. Låttitlar som ”Its just a frickin’ song” hjälper inte till. 2/10.

Tommy: Detta var inget som gjorde något större intryck på mej.  5/10

Jonas: En pigg 74-åring, mycket energi i hela bandet men de riktigt bra låtarna saknas. 6/10

Thomas: har tyngd, energi, spelskicklighet och melodier man känner igen från de tidigare banden han satt avtryck i genom sin karaktäristiska strupe som fortfarande håller fin form. Överraskande bra! 8/10

Henric: Inte många låtar som sätter sig tyvärr. Helt klart en besvikelse. 3/10

David: Tappade intresset ganska snabbt. Låtmaterial saknar något extra, ljudbilden är lite grötig, och sången är inte min favorit. 5/10

Joakim: Stökigt och rätt tråkigt. Gillar Bonnet, men detta är inte min typ av musik, tyvärr. 4/10

Sarayasign – “Throne of gold“

Måns: Finns helt klart stunder där de får till det men alltför ofta känns låtarna halvfärdiga och jag har svårt för sången. Inte min grej helt enkelt. 4/10

Tommy: Melodiös , lite lagom progressiv hårdrock som i sina bästa stunder är riktigt bra. 8/10

Jonas: Som ett tyngre Perfect Plan med progressiva inslag, väldigt kompetent och en positiv överraskning. 7/10

Thomas: som 25 år efter starten släpper sin debutplatta med melodisk hårdrock och progressiva inslag av bästa sort. Allt från låtskriveri, framförande och produktion. Med kraftfull och själfull sång som grädde på moset. Årets (svenska) sensation! 9/10

Henric: Med bra låtar och grym produktion kommer man långt. Vi snackar melodiös hårdrock i snygg förpackning där låtmaterialet håller riktigt hög kvalitet. Bandet har även en grym sångare i Stefan Nykvist  9/10

David: Stefan Nykvists röst påminner om Janne Christoffersson från Grand Magus och är den aspekt som för mig får Sarayasign att höja sig en aning. De smått progressiva tongångarna passar mig men låtarna lyckas aldrig bita sig fast riktigt. Men jag ser fram emot framtida alster från detta Örebroband. 8/10

Joakim: Bra musiker och framför allt bra röst. Stundtals toppklass! 7/10

Jeff Scott Soto – “Complicated”

Måns: Jag har alltid gillat Jeff. Här levererar han ännu en grymt stabil platta där både låtar, produktion och leverans funkar klockrent. 8/10

Tommy: Som en sockerkaka med några chokladbitar i. God , men när man får med en chokladbit i en tugga blir det delikat. Skivan har några riktigt bra låtar , men det hade gärna fått vara ännu fler enligt mej. 7/10

Jonas: Snäppet bättre än förra plattan (Wide Awake 2020) , innehåller ett par topplåtar inte mer. 6,5/10

Thomas: Med Alessandro Del Vecchio från Frontiers som agerar musikalisk motor i form av låtskrivare, producent, basist och keyboardist. Talisman-land med rätt ok låtmateriel. 6/10

Henric: Skivan har sina ljusa stunder då tänker jag först och främst på låtarna ”Disbelieving”, ”Home Again”, ”Love Is The Revolution” och ”Back To The Begining“. Dock saknas de där riktigt starka spåren för att jag ska vara helt nöjd. 6/10

David: Med ett sound som passar mig och ett par låtar som greppar tag i mig lite extra så landar Jeff Scott Sotos nya album nära toppskiktet av maj månads skivsläpp. 8/10

Joakim: Soto har en bra röst och har bidragit med mycket till mitt musik-hjärta. Detta är bra, men inte det bästa. 6/10

Skills – “Different Worlds”

Måns: Projektband från Frontiers betyder uppförsbacke från start. Och som vanligt låter det ganska platt och trist. En platta jag troligtvis aldrig kommer lyssna på. Sången är ganska bra dock. 4/10

Tommy: Inte dåligt men heller inte superbra. Några russin i kakan finns det allt men det hade gott kunnat vara fler. 7/10

Jonas: Grymma musiker (såklart),  vass sångare med stort register, riktigt BRA för ett ”band” som aldrig ens setts IRL men låtmässigt finns lite mer att önska. 7/10

Thomas: Ännu ett allstarband som Frontiers satt ihop. Det är inte dåligt. Det är inte bra. Det är opersonligt. Det är välspelat. Men var finns dynamiken och känslan? “Fildelningsprojekt” av det tristare slaget. Och den enerverande sångaren drar ner betyget ytterligare. Ödets ironi när bandet är uppbyggt kring honom… 5/10

Henric: En helt ok platta. Finns en hel del bra låtar här ändå, som tex “Escape Machine” och “Stop The World”. Dock saknas det där lilla extra. 6/10

David: Vandrar mellan att vara riktigt skön rock i aningen klassisk anda och att vara ganska intetsägande. Det är en knivig balans att gå då det är lätt att tappa lyssnaren längs vägen. Till största del är jag positiv ändå. 7/10

Joakim: Proffsförpackning à la Frontiers. Hyfsade låtar och ruskigt bra sång. 7/10

Squared – “Strange affairs”

Måns: Ändå gött med en platta som låter som straight outta 80’s. Låtarna växer på en och man inser snart att det är ganska bra även det långt kvar till någon wow-faktor 6/10

Tommy: Det räcker tyvärr inte med 2-3 bra låtar på skiva. Men här finns utvecklingspotential i detta bandet då de inte bara följer givna mallar utan kör sitt race. 6/10

Jonas: Sångaren har en originell röst som tilltalar mig, ett lovande band att hålla ögonen på i framtiden. 6/10

Thomas: Är ett samarbete mellan svenske sångaren Jack L. Stroem och franske gitarristen Arthur Vere. Inte så överproducerat som mycket annat som släpps, lite charmigt med personlig sång. Samtidigt välskriven och välspelad AOR. 7/10

Henric: En riktigt stark debut från detta svensk/franska AOR band. Plattan innehåller låtar som verkligen tar mig tillbaka till det glada 80-talet. 8/10

David: Avsaknaden av något “extra” eller fräscht vägs upp av de upplyftande melodierna och den “lyssnarvänliga” kvaliteten. 7/10

Joakim: Överraskande bra! Bra melodier och snyggt arrangemang. ”Darkest fantasies” har en refräng som etsar sig fast rejält. Kanske inte rätt ord att beskriva med, men jag gör det ändå -charmigt! 7,5/10