Perfektion.
Den är plattan slog ner som en blixt från klar himmel och sköljde över mig, precis som omslaget illustrerar, med förbluffande bra melodic rock/aor.

Bandet är en duo som består av turkiske låtskrivaren, producenten och gitarristen Cenk Eroglu (ex-Winger, Xcarnation) och New York-födde sångaren/basisten John Bisaha (The Babys).
Cenk hade skrivit mängder av låtar i genren under 1984-1998 och försökt hitta rätt sångare/samarbetspartner under lång tid.
De introducerades till slut för varandra genom Serafino Perugino på Frontiers.

Eroglu’s unga son Efe (gitarr, key) och gästmusiker som trummisen Pat Mastelotto (King Crimson, ex-Mr. Mister), Ray Coburn (Honeymoon Suite) på keyboards, och gitarristen Reb Beach (Winger, Whitesnake), bland andra, har bidragit till en ”Perfect Storm”.

Bandnamnet kommer av en personlig historia kring den italienska floden Rubicon som Cenk burit med sig, och tillsammans med den läckra omslagsillustrationen blir det en trevlig bonus.
Kul när ett bandnamn betyder något personligt.

Eroglu och Bisaha känns som en perfekt kombination. Bra låtskriveri, utförande och sång med bra balans på personlighet, teknik, känsla och ton. Gitarrbaserat, smakfullt, nyanserat, bra melodier och snygga körarrangemang. Utan att tappa bort låten.
Återigen; det handlar om att skriva l.å.t.a.r,
sedan förvalta detta med smakfullt hantverk.
Och ljudbilden känns perfekt för dessa 11 låtar, klassisk och organiskt luftig men ändå modern. Utan nutida tendenser till överproduktion.

Jag hittar flera referenspunkter i musiken men de har ändå hittat ett personligt och homogent uttryck. Svårt i en genre som svämmar över av band och plattor, men desto roligare när man kan bli positivt överraskad.
Hoppas detta inte stannar vid ett engångsprojekt utan blir ett återkommande inslag i musikflödet.
Vårfloden har äntligen vaskat fram ett glimrande guldkorn!

Släpps fredag 8 juli.
Betyg: 10/10

Av: Thomas Hultbrand/ DMB

LÅTARNA:
01. Perfect Storm
02. Reason To Die
03. Scar
04. Too Late
05. On The Run
06. 100 Thousand Years
07. Never Again
08. Cry Me A River
09. Get Away
10. Crash & Burn (Feat Holly Bisaha)
11. Time (Without You)

LÄNGD: 0.54.19

LINE-UP:
John Bisaha – Vocals
Cenk Eroglu – Guitars

Projektledare: Serafino Perugino.

DMB´s skribenter tycker till och sätter betyg på 5 stycken utvalda album som släppts nu i juni.

Iconic – ”Second Skin”

Måns: Jag brukar inte ge mycket för projektband men här kanske vi har ett av årets starkaste album. Älskar exakt allt men framförallt Nathan James. 9/10

Tommy: Bästa skivan av de 5 vi hade att bedöma denna månaden. Klassisk hårdrock som är gitarrdriven och melodiös samt med en Whitesnake aura runt om bandet och många av låtarna. Man kan lugnt påstå att det finns rutin i överflöd i Iconic.  8,5/10

Jonas: Ett väldigt lyckat ”projektband” från Frontiers denna gång , tänk nyare Whitesnake mixat med Stryper. Musiker deluxe och en grym sånginsats från Nathan James.  7,5

Thomas: Är ännu ett allstarband från Frontiers. Förr bildade man ett band och skrev elva  fantastiska låtar, nu bildar man ett fantastiskt band och skriver elva låtar. Väääldigt mycket ”nya” WHITESNAKE! På gott och ont.. 7/10

Henric: Om man ser vilka musiker och sångare som medverkar i detta projekt så har man stora förväntningar. Dock tycker jag inte plattan lyfter till några större höjder tyvärr. Ett par bra låtar dock. 7/10

David: Jag tappar kanske inte hakan, men jag gillar det jag hör. Diggar kanske inte Michael Sweets röst överlag, men i övrigt funkar allt bra. 8/10

Joakim: Ännu en supergrupp från Frontiers. En av de bättre på senare tid, men inget som fångar mitt hjärta! 6,5/10


Seventh Wonder – The Testament

Måns: Snyggt förpackad progressiv metal med med melodiös touch. Jag gav denna platta full pott. Kan liksom inte säga mer.  10/10

Tommy: Den kanske inte är 8:e underverket men väl en riktigt bra platta som är fylld av extra allt som ingår i progressiv metal. 8/10

Jonas: Progressivt och grymt framfört. Lite som om man skulle ta de melodiösa bitarna från Dream Theater. ”The Light” är för övrigt en av årets bästa låtar. 7/10

Thomas: Mycket musik för pengarna. Men framförallt mycket kompetent musikaliskt, sång och låtskriveri. En platta att växa i och njuta av. Svensk progressiv hårdrock av bästa sort. 9/10

Henric: En bra platta som bland annat innehåller en av årets bästa låtar ”The Light”. Snygg produktion och bra sång av Tommy Karevik. 7/10

David: På pappret är Seventh Wonder det perfekta bandet för mig. Kanske är det för att Kareviks röst i Kamelot blev lite enformig för mig och gjorde att jag tappade intresset för det bandet. Nu är detta såklart Kareviks “rätta hem” men jag tror att det har påverkat min njutning av Seventh Wonder i sin helhet. Det finns andra saker, som riffen och vissa melodier, som väger upp lite ändå. 7/10

Joakim: Älskar progressiv rock om det inte ballar ur helt vilket det inte gör här! Vilka musiker dom är, allihop! Jag får gåshud av flera spår, särskilt sista och ibland tjuter jag bara av glädje när jag hör hur tajta dom är i vändningarna! 9/10

Vypera – ”Eat Your Heart Out”

Måns: Platta som blandar och ger men är överlag väldigt rolig att lyssna på. Feta riff och ett jäkla ös. Väldigt snyggt omslag och sånt uppskattar jag.  7/10

Tommy: Finns det någon New Wave Of Swedish Heavy Metal så är Vypera definitivt med där. mMed en del finslipning och vidareutveckling så kan detta bli bra. 6/10

Jonas: Lovande nytt band, mer hårdrock än AOR i stil med amerikanska 80-talsband 5,5

Thomas: Från Sandviken släpper sin debutplatta med klassisk 80-talshårdrock som är en metallisk brygd på ingredienser från ICON,  AUTOGRAPH och HEAVY PETTIN’, speciellt sången. 6/10

Henric: En platta som inte alls faller mig i smaken. Dock har bandet stor utvecklingspotential. 4/10

David: Heavy metal riffen kan kännas uppfriskande en kort stund men ett par låtar in så vet man inte om man har lyssnat på två eller tio låtar då de låter så lika. 6/10

Joakim: Duktigt gäng som kommer få många fans, men det är inte riktigt vad jag gillar. Det passerar mig tyvärr utan intryck. 5/10


Drive at night – ”Echoes Of An Era”

Måns: Vid första lyssningen låter det rätt bra men sen börjar det krackelera. Svaga texter och låtarna håller inte riktigt hela vägen. Krävs mer av band i denna genre då det finns ganska många. 3/10

Tommy: Flashback till 80 talet då man var ung och odödlig. Men jag skulle vilja att dem gjorde det lite mer originellt. Annars medryckande och igenkännande. 7/10

Jonas: Ett par bra låtar absolut, High Enough är en av dom. Men som helhet räcker det inte längre än till detta betyg 5/10

Thomas: Svensk projektduo som anspelar på 80-talsperioden med lite väl cheesy texter och för svag sång för ändamålet. 5/10

Henric: Detta är verkligen som att komma tillbaka till det härliga 80-talet med allt vad det innebar. Texterna är ibland lite väl klyschiga men om man bortser från det så har Joachim Nordlund och Johan Lindstedt lyckats göra en helt ok debutplatta. Dock har produktionen mer att önska. 7/10

David: Ett härligt sound och stadigt material rakt igenom. Men inget överraskar och till slut blir det även lite tråkigt. Kompetent överlag men inget exceptionellt. 7/10

Joakim: Jag tror att man gör detta lite med glimten i ögat och flirtar med min generation, men tyvärr låter det mer som SVT-spex än bra AOR i mina öron. Synd, för det finns kvalitéer! 4/10

Dan Reed network – ”Let’s Hear It For The King”

Måns: En platta som känns väldigt solid och genomarbetad men min av saknad av relation till DRN gör att jag inte känner särskilt mycket för den. Den förtjänar nog ett högre betyg än den får av mig.  6/10

Tommy: Hade inga jättestora förväntningar på den , men det finns både bra låtar och mindre bra låtar på skivan. Så summa summarum en helt ok skiva. 7/10

Jonas: Lite mörkare, lite allvarligare men riktigt bra! Bästa plattan sen ”The Heat” (1993) 8/10

Thomas: Är en riktigt stark platta med lite mer krydda och köttbuljong i den mustiga musikaliska grytan den här gången. Kanske bandets hårdaste, argaste, mest politiska, mest frispråkiga och BÄSTA platta. Hittills. 10/10

Henric: En riktigt bra platta med många starka låtar. Favoriten är helt klart titelspåret, som hör till årets bästa låtar. 8/10

David: Börjar väldigt starkt men tyvärr tappar skivan mer och mer ju längre in man lyssnar. Men ett solitt album överlag. 7/10

Joakim: Retar mig ofantligt att jag missade Dans spelning på en liten restaurang i Lerum för några månader sedan! Denna skiva är ny och fräsch, men ändå som på den tiden de om var som bäst. Varierande låtar av mycket hög nivå. Den vinner för varje lyssning och jag är helt såld. 9/10