Mina första tankar när äldre band kommer tillbaka med nytt material är skräckblandad förtjusning och skepticism. Band från 70- och 80-talet har oftast haft sin glanstid och det krävs en hel del för att de ska kunna bryta igenom på dagens musikscen med något som både känns fräscht men som också anammar det som en gång i tiden gjorde dem till giganter. Kort och gott så kan jag säga att de har lyckats!

Vi börjar från början med Together We Run och Don’t Give Up On Us. Med ett stort leende på läpparna får jag en nostalgisk tripp där det bjuds på det bästa Journey kan bjuda på. Båda låtarna exemplifierar det jag gillar allra bäst med Journey – bländande sång, svällande refränger och ett superskönt sound. Direkt fastnar jag för den förstnämnda låtens lekfulla trumspel (med fokus på hi-hat) och perfektionen som är Don’t Give Up On Us, i mina öron en uppföljare till deras bästa låt någonsin; Separate Ways (Worlds Apart). Med dessa två fullträffar i bagaget fick jag upp modet för att denna platta med lätthet skulle bli en framtida klassiker.

De tre kommande låtarna, Still Believe In Love, You Got the Best of Me och Live To Love Again, tar stafettpinnen vidare och levererar på olika sätt vad som, för mig, är en perfekt första halva för Journeys återkomst sedan 2011 års Eclipse. Still Believe In Love drar ner tempot och levererar den första balladen, och även om de inte lyckas blända mig totalt så är det en gedigen låt som man kan sluta ögonen och njuta av. Med lite mer upptempo går de vidare till skivans mest “arenarockdoftande” låt You Got the Best of Me som breddar soundet till max. Live To Love Again är en särklass i sig när det kommer till powerballader. Jag vill gå så långt att säga att det en av de bästa powerballader jag någonsin hört där de sista två minuterna bara måste vara något alldeles extra speciellt att få höra live. 80-talets bästa sida hälsar på, och det tackar jag för!

Hade skivan slutat här hade det nog varit den bästa EP:n jag hört. Nu fortsätter den istället, på både gott och ont. Med The Way We Used To Be och Come Away With Me byter Journey soundet mot det lite rockigare och riffigare. För min del är det inte riktigt vad jag längtar efter och min entusiasm svalnar av en aning. Låtarna är inte dåliga, men de saknar det där speciella som alla låtar innan har haft. Låt nummer åtta, After Glow, ställer allt tillrätta igen med ett lugnare tempo och ett fortsatt larger-than-life sound.över.

Nu kommer vi tyvärr till det svagaste partiet på hela skivan. Let it Rain, Holdin On och All Day and All Night tappar gnistan och byter sound till något mer rockigt och funky. Jämfört med den jämna och fina ljudbilden hos de tidigare låtarna så sticker detta ut till det sämre. Nu vill jag även passa på att nämna längden på skivan – 15 låtar på hela 73 minuter. Det är på tok för långt för denna skiva. Hade dessa tre låtar tagit bort, och kanske någon till av de som dippar lite i kvalitet, så hade allt fått ett upplyft och säkerligen slutat med ett toppbetyg.

Då jag börjar känna mig lite långrandig så ska jag hålla mig kortfattad gällande de avslutande fyra låtarna. Det de har gemensamt är att soundet och kvaliteten är närmare skivans första fem låtar, vilket jag återigen tackar för. Don’t Go är en klassisk rockdänga med allsångsrefräng. United We Stand har en stundom klyschig text med desto bättre musik. Life Rolls On, som namnet antyder, rullar på fint. Den avslutande Beautiful As You

Are, som även är skivans längsta på hela sju minuter och tio sekunder (!), avslutar hela kalaset på bästa sätt som en blandning av allt Journey gör rätt. Det är en ballad som övergår till en riktig slagdänga i stil med ELO och The Who för att avslutligen gå tillbaka till en akustisk gitarr som stannar vid ett lite “ofärdigt” ackord.

Förutom svackan som kommer strax efter halvleksvilan (som också kunnat avhjälpts genom att stryka de 3-4 sämre låtarna) så är det en oerhört stark skiva som överraskade mig på de flesta plan. Den är nostalgisk utan att känns gammal och den är finstämd och melodisk utan att kännas fånig.

Betyg 9/10

 Släpps 8/7 via Frontiers Music

 //DavidHGG