DMB´s skribenter tycker till och sätter betyg på 6 stycken utvalda album som släppts nu i juli.

Palace – ”One 4 The Road”

Måns: Album nr 4 och ännu ett som skiljer sig från föregångaren. Man hör helt klart att det är Palace men jag håller fortfarande debuten högst. Här finns dock Facing the music som hör till en av årets bästa låtar så här långt.  7/10

Tommy: En skiva som växer för varje lyssning. Fifteen Minutes , Money Can Kill och Facing The Music höjer sig lite över mängden. 7/10

Jonas: Sveriges svar på Rick Springfield , gott om bra låtar men det blir lite stelt med programmerade trummor. 6,5/10

Thomas: Är fjärde plattan från sångaren, multiinstrumentalisten, låtskrivaren och producenten Michael Palace. 80-tals osande AOR/Melodic Rock med ett stänk powerpop. 8/10

Henric: En platta som helt klart har sina ljusa stunder. Den saknar dock det där lilla extra, men trots det så sätter jag ändå ett relativt högt betyg för så pass bra är det. 7/10

David: Extremt lättlyssnat. Kanske inte går till historieböckerna som något exceptionellt men jag
lyssnar gärna en och en annan gång till. 8/10

Joakim: Lättillgänglig rock med lite amerikansk touch. Bra och jämnt från denna duktiga multimusikern! 7/10


Sweet Freedom – According to Jörgen Schelander

Måns: En för mig alldeles för spretig platta som inte heller direkt faller mig i smaken. Gissar att detta album blir lite av en vattendelare. 4/10

Tommy: Här snackar vi en coctail av olika musikstilar men med progressiv rock som grund. Good Life är en skön laidback låt men annars kanske inte riktigt min stil. 5,5/10

Jonas: Positiv överaskning! Lite progressivt med bra variation och med grymma insatser från alla medverkande. 8/10

Thomas: Släpper här en riktigt bra soloplatta. Classic Rock/Prog fast med ett eget uttryck och fantastisk sång av Stefan Nykvist från bl.a SARAYASIGN.  Bra låtar, produktion och välspelat. 10/10

Henric: Överraskande bra faktiskt. Härlig blandning mellan gospel och Jesus Christ Superstar med melodiösa inslag. Grym sång av Stefan Nykvist. 8/10

David: Kompetent musik som lutar lite mot det progressiva hållet. Problemet är att musiken inte är
helt i min smak där det känns som klassiskt rockiga riff går före melodisk framhållning. 6/10

Joakim: Det här påminner väldigt mycket om 70-tals musikal. Överraskande bra! Låter både gammalt och nytt på en gång! 8/10


Gathering of Kings – Enigmatic

Måns: Rakt, pampigt och melodiöst. Precis som jag vill ha det. Deras bästa av de tre.  8/10

Tommy: Högkvalitativ aor/melodiös hårdrock som ni absolut inte får missa. 9/10

Jonas: I samma stil och höga klass som de två första albumen. 7,5/10

Thomas: Är tyvärr inget jag går igång på. Habilt hantverk med musikaliska geniet Victor Olsson till trots. Att de har flera sångare är både en styrka och svaghet, det senare speciellt när de skiftar så i kvalitet. För mycket gubbvibrato överlag. Blir extra uppenbart i månadens grymt sångstarka sextett. 5/10

Henric: Tycker att detta album är det svagaste man släppt. Ingen direkt låt som sätter sig. Ibland känns låtarna enformiga. Plattan når tyvärr inga höga höjder. 5/10

David: Har man lyssnat på GoKs tidigare album så vet man exakt vad som väntar här, varken mer
eller mindre. Kanske aningen enformigt ibland men det går inte att förneka kvaliteten som
visas upp. 8/10

Joakim: Ytterligare ett stabilt album från denna samling av kungar. Vissa låtar och sångare är kungligare än andra och håller grymt hög nivå!  8,5/10


Crossing Rubicon – Perfect Storm

Måns: Ännu en platta som inte tilltalar mig. Denna dock ännu mindre. Tycker det är allmänt svagt och helt ointressant. 2/10

Tommy: Helt okej aor platta med några bra låtar så som Too Late , Crash & Burn samt titelspåret. 7/10

Jonas: Hög kvalité och bra låtar, kul med nya bekantskaper som är så HÄR pass bra. 7/10

Thomas: Slog ner som en blixt från klar himmel med förbluffande bra melodic rock/aor. Kanonsångare och bra låtar. Svårt att sticka ut i en genre som svämmar över av band och plattor, men desto roligare när man kan bli positivt överraskad. 10/10

Henric: Här bjuds man på många bra AOR låtar. En kompetent platta helt klart. 7/10

David: Rätt så straightforward melodiös rock utan krusiduller. Doftar lite 80-tal med synthen och
gitarrljuden 7/10

Joakim: Bra platta med några låtar som sticker ut lite extra. 7/10


Journey – Freedom

Måns: En befarat trött platta visade sig vara motsatsen. Tycker det låter som ett piggt Journey och jag gillar det. Kanske något lång men flera bra låtar som väger upp. 7/10

Tommy: Ingen skiva som hamnar i min spellista. 4/10

Jonas: Hög klass från dessa rutinerade herrar, kul att Pineda har fått fram en egen identitet i rösten och inte bara ”härmar” Perry. Kanske ett par låtar för mycket och lite luddig mix men de högt ställda kraven är absolut infriade. 9/10

Thomas: Klassiskt AOR band som firar 50 nästa år. Släpper här sin 16:e platta. Otippat bra, trots turbulenta år inom bandet och några låtar för mycket samt ljudmässigt lite mer att önska. Förvaltar arvet väl med ett lite rockigare uttryck emellanåt. Och trumfkortet Arnel. 7/10

Henric: Kul med en ny platta med klassiska Journey. Var ju ett tag sedan nu. Ett par riktigt starka låtar. Dock är ljudbilden en besvikelse. Arnel gör som vanligt en grym insats bakom mikrofonen. 7/10

David: Förutom en dipp på den senare halvan av skivan så är detta ett mästerverk. Hade de varit
återhållsamma och tagit bort de fyra svagare låtarna hade detta blivit en fullpoängare. Det är
Journey när Journey är som bäst. Don’t Give Up On Us är den spirituella uppföljaren till
Separate Ways jag inte visste att jag behövde. 9/10

Joakim: Snyggt och välpolerat, precis som som man kan vänta sig av dessa herrar. Riktigt bra, men inte med risk för att vara sentimental, inte i närheten av när dom var som bäst. 7,5/10


Ousey/Mann – Is anybody Listening

Måns: Kände instinktivt att detta var en riktigt bra platta, vilket det är, men intresset svalnade snabbt. Built for the fight är en riktigt bra låt som jag kör om och om igen. 6/10

Tommy: Här finns en del riktiga stänkare , men tyvärr håller inte HELA skivan samma höga nivå.Man får njuta av det som är riktigt bra samt av Chris Ousey´s röst. The Flag , And So It Begins , I´ll Tell You When To Stop , Broken , Cruising At Altitude . Built For The Fight och The Fall är låtar som håller i alla väder , t o m om det skulle bli snöstorm mitt i sommaren! 7,5/10

Jonas: Oväntat bra ändå, bra variation på låtar som inte alltid följer ”mallen”. Sen är ju Ousey alltid en njutbar sångare. 7/10

Thomas: Med Chris Ousey på grym sång i vanlig ording och låtskrivaren/producenten Steve Mann på gitarr och key.
Spännande samarbete mellan två rutinerade och talangfulla musiker som resulterat i en riktigt bra melodisk hårdrocksplatta. Och petar man in så mycket smakfulla (tvåstämmiga)  gitarrslingor blir det automatiskt pluspoäng. 8/10

Henric: En besvikelse i mina öron. Dock är ”And So It Begins” och ”Brave New World” två riktigt starka låtar. Den ganska svajiga produktionen drar också ner betyget. 4/10

David: Inte direkt dåligt men fastnade aldrig för låtarna. 6/10

Joakim: Livin’ on a knife edge med Virginia Wolf är enligt mig en av tidernas bästa låtar. Kanske är det därför jag låtar mig tjusas så av denna skivan? Grymma låtar och fantastisk sång! 8,5/10