DMB´s skribenter tycker till och sätter betyg på 6 stycken utvalda album som släppts nu oktober.

Captain Black Beard – ”Neon Sunrise”

Måns: Ett band som blandat högt och lågt tidigare och detta är klart i det högre skiktet. Låtar som Chain of love och State of denial höjer mitt intresse ordentligt. 7/10

Tommy: Melodiös hårdrock som är riktigt bra. De har tagit steg i rätt riktning sen förra plattan , som för övrigt också var bra men lite ojämn. 8/10

Jonas: Öppningslåten ”Flamenco” låter som Brother Firetribe och det är ett bra betyg i min bok. Annars en trevlig lyssning, många bra låtar med perfekt variation. 6/10

Thomas: Ett svensk AOR /Melodic Rock-band som blivit ganska uppmärksammat. Här händer nåt som fångar iaf mitt intresse. Låtar och framförande har nåt som sticker ut och spretar emellanåt och har något personligt över sig i en genre som är väldigt likriktad. 6/10

Henric: Inte ett av deras bästa album. Men här finns trots allt låtar som ”Flamenco” och ”Wasted Heart”, som lyfter plattan till ett helt ok betyg. 6/10

David: Musiken är precis som omslaget färgsprakande och livfullt. Absolut min kopp te! 8/10

Joakim: Varför har jag inte lyssnat på detta gäng tidigare? Härlig bli-på-gott-humör-rock! Stundtals poppig touch, men jäkligt snyggt. Bra låtmaterial och det känns äkta. Nya favoriter hos mig! 9/10

Turkish Delight – ”Volume One”

Måns: Musikaliskt – ja, välskrivet – ja, välproducerat – nja, kul och intresserant – nej! En sanslös mängd musiker är inte min grej.  4/10

Tommy: Som att dricka läsk till en plankstek men med både förväntningarna och förutsättningarna  borde det vara ett dyrt , gott rött vin (finns även i alkoholfritt utförande). Men men man får se det som så att man blir mätt i alla fall. Kan vara så att jag hade stora förhoppningar på detta alstret. 7/10

Jonas: Ett lyckat Allstar-projekt ändå. Vassa sångare rakt över, sen att tre av dom är influerade av min favorit Steve Walsh gör förstås ingenting. ”Holy water” med Mike Slamer och Ronnie Romero är en av de bättre låtarna. Lite starkare refränger överlag hade gjort gott då verserna faktiskt ofta är bättre. 7/10

Thomas: Kunde havererat innan det lämnade pappret, men förbluffande homogen platta trots så många inblandade. Galet lång lista över musiker och låtskrivare på den här AOR/Melodic Rock-plattan. Osar mycket KANSAS, STREETS och SEVENTH KEY. Bra låtskriveri backas upp av de bästa sångarna/musikerna för tillfället i genren. Ett av de bättre släppen i genren i år. 10/10

Henric: Överraskande bra faktiskt. Ett intressant projekt som förväntas släppa en uppföljare så småningom. Grym gästlista med ett par riktigt bra spår. ”Bad Enough” med Billy Greer (Kansas, Seventh Key) på sång hör absolut till detta årets bästa låt. 8/10

David: Ett projekt med en mängd musiker där sammanhållningen mellan låtarna är förvånansvärt stabilt. Än har albumet inte riktigt klickat för mig. Det finns mycket godis för öronen, sett ur ett melodiöst rock-perspektiv. Kanske skulle några till genomlyssningar ge lite bättre mersmak. 7/10

Joakim: Finns väl inget negativt att säga om detta? Stabilt med trygga, namnkunniga medlemmar. Riktigt bra, men kanske inget som går på högtryck i mina lurar. 7/10

Chez Kane – ”Powerzone”

Måns: Alltså det här en sån härlig 80-talskaramell att det är löjligt. Fast på en bra sätt. Albumnamn, omslag, låtar, allt passar till vilken actionfilm som helst i stil med Top gun. Jag älskar det här.  9/10

Tommy: Ungefär som när man turar mellan Helsingborg och Helsingör och tar röda pölser , öl och en gammel dansk. Det är gott och man blir mätt samt påverkad (av sjögången så klart) , men det är inte en 3 rätters middag med vit linneduk. Alltså summa summarum , bra men inget mer och inget mindre.  7/10

Jonas: Nästan som att sätta på en 80-talsplatta med Robin Beck, Lee Aaron eller Cher. När låtarna är som bäst kan man nästan tro att det är överblivna grejer från Desmond Child. Därmed också väldigt lite originalitet och ganska intetsägande bitvis. 6/10

Thomas: Låter 80-tals hårdrock a la Robin Beck/Lee Aaron. Gillar man det, gillar man detta. Jag tycker dock plattan är för anonym och opersonlig. Sverige behöver lämna mellanmjölkens land och våga sticka ut, även i en genre som den här. Och lite för mycket Barbie över sången, synd när det ändå finns några sköna 80-talsstänkare här. 5/10

Henric: Har alltid haft lite svårt för Chez ganska tillgjorda sångstil. Men bortser man från det så är plattan helt ok. Ibland kan jag dock känna att albumet blir en aning enformigt där inget direkt sticker ut och överraskar. 5,5/10

David: Upplyftande sound och några hyfsade hookar på refrängerna. Till slut dras jag dock inte med helt och hållet, men klart godkänt. 7/10

Joakim: Nej, inte min grej! Visst, det är kul med saxofon och säckpipa, men sen tar det roliga slut.
Jag fixar inte Chez onaturliga sätt att sjunga på. 2/10

Perfect plan – ”Brace For Impact”

Måns: Vi vet vid det här laget att Kent Hilli kan sjunga så nu tycker jag att bandet behöver utveckla sig för att jag skall behålla intresset. Det är såklart inte dåligt. Det är en stabil rockplatta som man lätt lyssnar på men de där topparna man behöver för att verkligen vilja lyssna saknar jag. 6/10

Tommy: Ganska jämn platta utan vare sig toppar eller dalar. Tyvärr inte riktigt samma höga kvalité som de förra plattorna , men kan de göra någon dålig låt? 7/10

Jonas: Månadens starkaste platta. Inte så mycket nytt under solen kanske men kvalitén är HÖG. Kusligt likt Europe på sina håll. Låten ”If love walks in” bör nämnas för den är grym. 8/10

Thomas: Sveriges nya sensation inom AOR/Melodic Rock, mycket tack vare sångaren Kent Hilli. Låtarna är habilt hantverk. Ett polerat EUROPE, speciellt sången har mycket Tempest över sig. Bra lirat och produktion men det blir tyvärr lite för anonymt i längden. Sticker dock ut lite mer än flera av de övriga i månadens skörd, därav det relativt höga betyget. 7/10

Henric: En stabil platta rakt igenom. Dock inget som slår debuten ”All Rise” från 2018. Kent Hilli lyfter albumet till relativt höga höjder med sin fantastiska sång. 7/10

David: Styrkan som Perfect Plan, med Kent Hilli i spetsen, kom med på sitt debutalbum har successivt tappat sin glöd. Det finns fortfarande bra saker här men de har potential att göra mycket mer. 7/10

Joakim: Ett något mognare sound på detta album än tidigare, men inte deras bästa. Hilli sjunger fantastiskt och är internationellt erkänd, men ibland önskar jag att det inte är 100% järnet hela tiden. Det kanske inte finns några hits, men låtarna är riktigt bra. En riktigt skön platta att lyssna på i bilen. 7/10

Grand – ”s/t”

Måns: Jag har lite svårt för sådan där perfekt Aor som liksom är för snäll nästan överallt. Det låter rätt bra men höjer sig inte tillräckligt för min smak. Låter stundtals som Care of night vilket för min del är ett mer intressant band. En riktigt bra låt är dock Johnny on the spot, övriga är bara schyssta låtar som kan finnas med i bakgrunden.  6/10

Tommy: Bra och behaglig AOR där sångaren ger mej lite Tommy Shaw vibbar , och det är absolut inget negativt. 7/10

Jonas: Stark debutplatta med kompetent låtsnickeri och utförande. Extra plus för sången. ”Those were the days” är EN bra låt av flera. 7/10

Thomas: Klassisk AOR av den svenska modellen. Bra lirat och producerst. Inte dåligt, men väldigt slätstruket och anonymt. Lite mellanmjölk. 5/10

Henric: Detta är helt klart årets mest genomarbetade och kompletta platta inom AOR:en och den melodiösa rocken. Gillar man klassiska band som Giant och Bad English kommer älska detta. Innehåller låtar som Those Were The Days, Caroline, Ready When You Are och Once In A Blue Moon. Som helhet finns det absolut inget att klaga på utan detta är en fantastisk platta från första till sista låt. Grym sång och musicerande rakt igenom. 10/10

David: Ett ordentligt solitt debutalbum från svenskarna i Grand. Soundet är lite oldschool och stilen påminner om nightrun och westcoast, på ett medryckande och glatt sätt! 9/10

Joakim: Hög kvalitet och bra låtar. Det finns några låtar som inte håller samma klass som övriga vilket sänker betyget, men det är i övrigt riktigt bra! 8/10

Wildness – ”Resurrection

Måns: Jag gillar Wildness. De spelar med glädje och då framförallt Pontus. Låtarna är bra med grymt driv och det är passande prod för stilen men jag klarar inte sången. Den passar tyvärr inte in och betyget dras ned.  6/10

Tommy: Suverän AOR/melodiös hårdrock som ni INTE ska missa. 9/10

Jonas: Gillar själva musiken men det lyfter aldrig helt. Hade behövt något starkare låtar samt ett mer eget sound. Extra plus för snygga gitarrsolon. 5/10

Thomas: Trummisen Erik Modin har även skrivit låtarna och producerat den här Melodic Rock-plattan. Men även här blir det lite anonymt i längden. Bra hantverk och framförande till trots. 5/10

Henric En rätt svajig historia. Men här kan man trots allt hitta bra låtar som ”Nightmare och ”Tragedy”. 5/10

David: Riffen, soundet, refrängerna, musikerna (ja allt egentligen) faller mig i smaken! 8/10

Joakim: Ett band vars debut jag höjer till skyarna! Otroligt bra! Tyvärr var varken uppföljaren eller detta album något som kan mäta sig med deras första alster. Jag upplever att det finns något bra i grunden, men jag saknar hjärta i låtarna. Dansbandsosande ”Tradegy” tycker jag visar detta tydligt. 3/10