Novermber månads ”Recensionpotpurri”

DMB´s skribenter tycker till och sätter betyg på 6 stycken utvalda album som släppts nu i november.

Enemy Eyes – History´s Hand

Måns: Nja, säger jag här. Det är kanske inte så dåligt men det är ganska rakt på utan överraskningar och i denna genre kräver jag mer helt enkelt.  5/10

Jonas: Joey Gioeli är ju aldrig fel men detta projekt har ganska hårda tongångar lutar aningen åt progressiv metal. Ofta lite för flitigt användande av dubbla baskaggar för min smak. Med DET sagt så går det att hitta både bra sångmelodier och ett par riktigt bra låtar. 5,5/10

Thomas: Nytt melodiskt metalband frontat av sångaren Johnny Gioeli från bl.a HARDLINE. Kanske det hårdaste han varit inblandad i. Men det funkar. 6/10

Henric: En helt ok platta som innehåller ett par bra låtar. Dock inget som kommer finnas med på mina ”best Of” listor när vi sammanfattar 2022. 5/10

David: Dubbelkaggar, riff och en röjig röst – detta är definitivt metal. När man sköljs över av melodiös rock på melodiös rock så blir det naturligt att när lite metal kommer in i bilden så kommer den som en frisk fläkt. Så är också fallet med Enemy Eyes debut History’s Hand. Jag känner dock på mig att låtarna snabbt kommer falla i glömska. Inte för att de är dåliga utan för att de inte utmärker sig speciellt. 7/10

Joakim: Detta är väl inget jätteunikt direkt. Inte dåligt, men inte heller något som fångar mig. 5/10

About Us – s/t

Måns: Längesedan jag hörde så många oprovocerade tonartshöjningar i sången för att sen kastas in i en helt annan känsla. Intrycken är många från detta indiska band, kanske för många och det gör intrycket väldigt spretigt. Inget jag kommer orka lyssna på i längden även om det finns ljusglimtar.  4/10

Jonas: Udda fågel från Indien, hungrigt band med mycket energi och det gör det hela också lite spretigt. Speciellt sången….  Men talangen finns och med en bra producent skulle de säkert kunna göra bättre. 6/10

Thomas: Ett melodiskt hårdrocksband från…Indien! Detta liknar verkligen ingenting annat.
Vet inte vad jag ska tycka egentligen. Högst ordinärt på samma gång som helt unikt.
Influerat av blues, AOR, hårdrock, pop, dödsmetal och så vidare. Musikerna är riktiga virtuoser och sångaren har ett enormt register som han verkligen använder. På gott och ont. Mest ont.. 2/10

Henric: Kan det vara så att About Us har gjort årets mest svajigaste platta? Kan mycket väl vara så. Det hjälper föga att man har en grym sångare i Sochan Kikon. Detta är ett album som i alla fall jag har svårt att greppa. Det är alldeles för rörig för mig för att jag ska tycka det är bra. 2,5/10

David: Skönt sväng och några “bangers” till refränger. 7/10

Joakim: Här var det spretigt värre! Jag gillar variation i låtarna och det får man här. Kanske lite för mycket? AOR-pärlor blandas med hård metall. Det får bli ett snittbetyg. 6/10


Autograph – Beyond

Måns: Alltså, även om denna platta haft en produktionsnivå jag orkat lyssna på hade jag nog inte gillat det. Jag diggar Jimi Bell starkt men han levererar bra mycket mer intressanta grejer i House of Lords. Känns som ett försök till modernisering men att det föll platt.  3/10

Jonas: Inte mycket gemensamt med 80-talets sättning med Steve Plunkett. Lite annan musikaliskt inriktning men fungerar ändå bättre än jag trodde. Nightranger-doftande öppningsspåret är riktigt bra!  Fast ska man ge sångaren en komplimang så låter han som en 80-årig Conny Bloom. 6,5/10


Thomas: Hade inga (höga) förväntningar men detta är ändå helt ok rockenroll. Har dock inget med det gamla AUTOGRAPH som jag gillade när det kom. 7/10

Henric: Tacka vet jag klassiska Autograph från 80-talet. Dåliga låtar, dålig produktion och dålig sångare är min sammanfattning av den här plattan. 1,5/10

David: Smått ointressant och det känns som att låtarna inte blivit mastrade fullt ut. De saknar tryck och känns tunna. 5/10

Joakim: Det här är inte det Autograph jag minns. Rätt intetsägande låtar. 4/10


The Roads – Simple Man

Måns: Ganska intressant ändå även om det inte kommer bli mitt goto album för egentligen någon orsak. Det är skön dynamik på albumet och sången av Mick Devine är klockren men låtarna kanske saknar det där lilla lilla extra. Gillar man band som Seven så gillar man det här också.  6/10

Jonas: Gillade Mick Levines soloplatta häromåret. Detta är nästan i samma spår, rutinerat, melodiöst och riktigt bra. Många sångmelodier är lite influerade av STYX vilket bara är positivt. 7,5/10

Thomas: Riktigt bra debutalbum i melodic rock/västkust genren med ett gäng välrenommerade musiker inblandade. Mycket FOREIGNER över både låtar, sång och produktion. Kanonplatta! 8/10


Henric: Här kan man hitta guldkorn som ”Let´s Not Let It End Like This”, ”It Will Be Alright”, ”Love Live In Promises” och ”Will You Believe In Me?” det räcker för mig att fastna för Mick Levine och grabbarna. Bra produktion, bra låtar och bra sång helt enkelt. 7,5/10

David: Klassiskt sound som överlag passar mig väldigt bra. Saknar det där extra och musiken tappar ju mer man lyssnar. 6/10

Joakim: Lättillgängligt och trallvänliga refränger! Jag tycker detta är bra. 7/10


Black Paisley – Human Nature

Måns: BP har enligt mig alltid levererat kvalitet och de fortsätter de med. Grym melodiös rock som är väldigt lätt att tycka om. Välskrivna låtar och ett groove man inte kan ducka för. Mycket stabilt släpp.  7/10

Jonas: Månadens bästa! Det råder inget tvivel om att tillskottet av Franco Santunione (f.d Electric Boys) har lyft bandet till högre höjder. Stabilt låtsnickeri och bra produktion gör detta till Black Paisley´s bästa och jämnaste platta hittills. 8,5/10

Thomas: Fjärde och kanske bästa plattan med melodic rock a la THUNDER och Y&T. Bra låtar och framförande med ett skönt sound. Ett av Sveriges bästa band på senare år helt klart. 8/10

Henric: En helt ok platta. Dock är detta inget som riktigt fastnar hos mig tyvärr. Men det kanske är en skiva som växer allt eftersom. 4,5/10

David: Solklara grunge vibbar á la Pearl Jam. Lättlyssnat, simpelt och svängigt. Vill ni ha metalvarianten av detta band så rekommenderar jag att ni kikar in Dreamtröll. 8/10

Joakim: Ruffigt, men ändå ett gott sound. Jag gillar sången och låtarna är bra. 7/10


StreetLore – ”s/t”

Måns: Gör många kockar en godare soppa? Nej, de tar sina olika bakgrunder och skapar en mix av en massa olika soppor som redan lagats. Så kan man beskriva det här. Det är inte dåligt men lite småtrist. Hjälper inte att man har namn som Terry Brock med.  5/10

Jonas: Typiskt AOR/Melodic rock som man hört så många gånger förr. Ändå stabilt och bra framfört. Men jag saknar riktigt bra låtar. Kul att höra Terry Brock igen som lånar ut sin röst till en av låtarna, för mig han hade gärna fått sjunga ALLA…. 6/10


Thomas: Vissa grupper har det där som gör att man fångas i sitt lyssnande. Trots att det låter som mycket annat i genren. I detta fallet AOR/melodic rock från Italien. Många gäster som inte stör utan bara ger det en extra smakförstärkning till anrättningen. 6/10

Henric: Albumet innehåller 11 stycken låtar med ett klassiskt AOR/melodiöst sound som faktiskt tilltalar mig en hel del. Här är de låtar som jag tycker sticker ut mest: ”Brothers”, ”Friends In Time”, ”Only Wounds Remain”, ”Say Farewell” och ”Weaker Than Before”. 8/10

David: Stöp om old school melodiös rock i modern tappning så blir det Streetlore. Några busiga gitarrer förgyller soundet och även om mycket av tongångarna är välbekanta inom genren så finns det en eller ett par överraskningar. 7/10


Joakim: En blandad karaktär i och med att man lånar in olika sångare för respektive låt. Bra låtar, ja jag gillar detta. 7,5/10





Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s