Den 9:e juni släpper sångerskan Janet Gardner (Vixen) och gitarristen Justin James nya albumet ”No Strings” och via bland annat Spotify kan man nu lyssna på låten ”85”

DMB´s skribenter tycker till och sätter betyg på 5 stycken utvalda album som släppts nu i april.


Thomas Lassar – From Now On

Måns: Tycker plattan börjar ganska lamt och är nästan på väg att ge upp på första låten men blir 100% mer intresserad när jag hör andra spåret. Tungt, melodiskt och sjukt bra helt enkelt. Där läggs liksom ribban sen och även om ingen låt är lika bra är det ett väldigt kompetent album överlag.  6/10

Jonas: En positiv överraskning, stabilt, melodiöst och en inspirerande sånginsats. 7/10

Thomas: Första soloalbumet från svenske AOR-sångaren, keyboardisten och låtskrivaren från CRYSTAL BLUE. Riktigt bra i genren med ganska personlig sångröst och extra plus för grymt smakfulla gitarrer av Rob Marcello som trycker till låtarna i rätt riktning. 7/10


Henric: Nu är det dags för Thomas Lassar från AOR bandet Crystal Blue att stå på egna ben och jag tycker han lyckas stå ganska stadigt med sin soloplatta, som då och då dessvärre snubblar till. Men som helhet är det ett bra hantverk. Här kan man hitta stabila låtar som ”When My Ship Comes In”, ”Whatever I Do”, ”In Control”, ”The Only One”, ”Turn Back Time” och ”Take Me Higher”. 7/10


David: Det starka fältet för denna månads potpurri gjorde mig aningen eftertänksam i utdelningen
av höga betyg. Men det går inte att förneka kompetensen och låtmaterialet från Thomas
Lassar här! 8/10

Joakim: När jag hörde att Thomas ska komma med solo platta vreds mina förhoppningar upp högt. Hans sånginsats i Crystal Blue är fantastisk och det är den även nu. Låtarna är bra, jag gillar gitarren och som sagt, grym sång. 8,5/10


Anders: Den luftiga produktionen är faktiskt rätt så trevlig. Något annat att glädjas åt kan jag inte hitta. Musiken är soft standard-AOR men tråkig och rösten får den inte alls att lyfta. Albumet känns som en utdragen transportsträcka och jag drar lättnadens suck när den sista tonen äntligen klingar ut. 2/10

Angel – Once Upon A Time

Måns: Kan inte avgöra om jag gillar detta eller inte. Känns extremt omodernt med en usel produktion men det är inte nödvändigtvis alltid fel. Jag tror detta kommer vara ett album som är bra när man känner för det. Betyget blir i mitten därav.  5/10


Jonas: En ojämn historia. Börjar riktigt starkt med ”The Torch” , en grym låt med majestätiska keyboardmattor. En hel del riktigt bra låtar finns men även några rejäla stolpskott. Produktionen kunde varit bättre och sången låter tyvärr lite ansträngd ibland, även om han gör det godkänt för en 71-åring. 6,5/10

Thomas: Oj, Detta var kul! Åttonde plattan sedan 1975 med detta klassiska band och båda 70-plussarna och originalmedlemmarna Frank DiMino och Punky Meadows på sång resp. gitarr levererar över förväntan, liksom låtskriveriet. 7/10


Henric: En helt ok platta som dock aldrig lyfter. Finns en del bra spår som är helt klart är lyssningsvärda. Ett stort minus till det gräsliga omslaget. 5/10


David: Till en början var jag skeptisk till sången men nu i efterhand vet jag inte riktigt vad jag tänkte
på för den håller bra. Skivan i sin helhet är rätt så härlig rakt igenom med sitt klassiska
rocksound. Vissa låtar sätter sig medan andra tyvärr faller lite i bakgrunden. Men överlag är
det en stabil platta. 7/10

Joakim: Melodiös rock med 70-tals inslag. Känns nästan lite som att Angel vill var lite skämtsamma i sin musik, men jag tror faktiskt att de är seriösa. Variation i låtarna som är lätta att ta till sig. Men är det bra? Det finns en del rejäla ljusglimtar, men ojämnheten sänker betyget. 5/10


Anders: Klassiskt kultband som undertecknad tidigare inte riktigt lyckats fastna för. Men det här är faktiskt bra! Lite gubbig (men ändå potent) Classic Rock med pompiga drag och intressanta arrangemang. Känns som en skiva som kan växa ännu mer med tiden. Kul när gamla dinosaurier som Angel (och Uriah Heep) levererar på hög nivå år 2023. 7/10


Mecca – Everlasting


Måns: Nytt Meccaalbum. Då vet man att man får melodier man gillar och en skön upplevelse rent tekniskt. Väldigt väl utfört hantverk är det. Vad som däremot förstör en stor del av upplevelsen är den utomordentligt tråkiga sången. För mig är det platt och tråkigt och utan inlevelse och då blir det ointressant. 5/10


Jonas: Hade lite större förhoppningar om denna.  Lyfter ibland men blir ganska slätstruket ändå. Utan att vara direkt dålig så är nog detta deras svagaste platta. 6/10

Thomas: Fjärde plattan på 20 år med kvalitativ AOR/MR.Tyvärr matchar inte sångaren Joe Vana musiken och låtarna. Svajigt och småsurt. Synd. 5/10


Henric: Albumet håller en relativt hög nivå med ett par riktigt starka låtar. Men man blir ändå lite besviken på helheten. Produktionen är tyvärr ingen höjdare om man jämför med Mecca´s tidigare alster som nästan alltid kännetecknas med bra produktioner. Detta kan jag tycka är lite synd. 6,5/10


David: Inget att klaga på. Melodiös rock med stabil produktion rakt igenom. Frontiers recept
levererar god musik denna gång också. 8/10


Joakim: Ett bra sätt att beskriva hur AOR låter är att snurra igång Meccas senaste alster. Välproducerat, genomtänkt och snyggt. Jag tycker dock att det är lite berg-och-dal-bana med låtkvalitén. Även om Vana inte sjunger dåligt är hans sång en pusselbit som måste filas på innan allt faller på plats och de riktigt höga betygen nås. 7,5/10


Anders: Den melodiösa rockmaffian från Italien har obarmhärtigt slagit sina vassa klor i fina Mecca. Det egna uttrycket från den smått klassiska första skivan är borta, utbytt mot urvattnad förutsägbarhet och en riktigt platt produktion. 3/10


Revolution Saints – Eagle Flight


Måns: Ny uppsättning till viss del och oj vilken skillnad det gjort. RS har såklart alltid levererat bra grejer men nu är det more to it helt enkelt. Låtarna är bättre, sången är bättre och produktionen ger inte den mängdkänsla man tidigare kunde ana. Detta kommer vara ett av årets bästa album för mig, det vågar jag nog säga.  9/10


Jonas: Ny sättning samma sound, några riktigt vassa låtar som tex singelsläppet ”Need each other”. Frontiers-projekt med en extra krydda – bra musiker. 7/10

Thomas: Band/projekt som satts samman av Frontiers (jodå) för att promota Deen Castronovo som sångare. Här hände något i positiv riktning på fjärde plattan och MKII versionen med Joel Hoekstra och Jeff Pilson. Kanske den senare bidrar med låtskriveriet? Han är ju en erkänt duktig låtskrivare/producent? 7/10

Henric: Har inget att klaga på utan här bjuds man på bra melodiös Rock/AOR. Låten ”Crime Of The Century” är ett riktigt guldkorn och är årets hittills bästa låt. 7,5/10

David: En av de bättre albumen inom melodiös hårdrock på ett tag. Alla låtar har något att erbjuda
och med rätt attityd och kraft så fastnar de flesta hos mig också. 9/10

Joakim: Namnkunnigt gäng som återigen levererar en stabil platta.
Låtarna låter bra, men ingen ”wow-känsla” infinner sig hos mig. 6/10


Anders: Deen Castronovo låter taggad men den entusiasm jag en gång kände för det här projektet är sedan länge borta. Visst finns här ett par bra låtar, Crime of the Century till exempel, men på det stora hela är det autopilot på. Mediokert som bäst och Castronovo känns faktiskt något överskattad som leadsångare. 4/10

Perfect view – Bushido

Måns: Jag har alltid varit en sucker för det progressiva så detta faller mig mycket i smaken. Känslan av att det är melodiöst och kraftigt och att man aldrig riktigt vet vad man får härnäst älskar jag. Det är kanske inte progressivt till den grad att kan benämna stilen sådan men inslagen finns där. Sången är strålande och produktionen knivskarp så ja, denna platta kan nog också komma högt på listan när året är slut.  9/10

Jonas: Traditionell AOR/Melodic Rock från Italien. En gnutta progg vävs också in, taktbyte i varje låt. Godkänt men lite intetsägande ibland. Låtmaterialet håller heller inte riktigt fullt ut. 6/10

Thomas: MR bandet levererar en temaplatta om en ung kille som vill bli en samuraj. Hantverket och framförandet är överraskande bra.Ingen harakiri här inte, så härmed dubbar jag denna platta till omgångens starkaste. 8/10

Henric: Perfect View, som är hemmahörande i den italienska staden Modena släpper nu sitt fjärde studioalbum som kan ses som ett slags konceptalbum i Samurajenas tecken. Det krävs inte mycket mer än en lyssning förrän jag inser att detta faktiskt är överraskande bra. Alla som diggar klassiska band som Winger, Journey och TNT ska kolla in denna platta lite extra. 7/10


David: Med Bushido presenterar Perfect View ett perfekt exempel på hur man mixar klassisk
melodiös rock med dagens sound. Absolut ett måste för lyssnaren från Aprils albumsläpp! 9/10


Joakim: Ett band som kör lite poppig AOR. Låtar av bra kvalité och variation som faller mig i smaken.
Jag förstår inte riktigt de japanska inslagen, men vad gör väl det? 8/10

Anders: Ambitiös temaplatta om japanska samurajer som dock inte är så komplicerad som det låter. Bandet är italienskt men soundet är klassisk skandinavisk melodisk hårdrock och det är ett gott betyg. Ett gediget hantverk där Compassion och Integrity sticker ut som topplåtar och dessutom vill jag plussa lite extra för sångarens härligt raspiga röst. 6/10

Det melodiösa rockbandet StillSkin har släppt en musikvideo till låten ”Long Ago” från senaste albumet ”Through Time” 

Det är inte att fara med osanning när jag påstår att Birminghambandet Magnum var den stora inkörsporten till den melodiska rockvärlden för undertecknad. Till en början var det fräcka och häftiga band som Kiss, Mötley Crüe, W.A.S.P. och Iron Maiden som gällde. De som färgsprakande och spektakulärt visades upp i bibeln OKEJ. Men smaken breddas över tid och efter tips från äldre kompisar kunde vantarna läggas på Magnum’s album Vigilante. Och vilken ögonöppnare det var. Det fanns inget annat val än att fortsätta utforska detta fantastiska band. 

Redan i den lokala skivbutiken förstod man att On a Storyteller’s Night skulle vara något alldeles speciellt. Rodney Matthews mustiga och enormt detaljrika konvolutmålning lovade stordåd. För övrigt ett genomgående inslag i gruppens historia där Matthews stått för många klassiska omslag med sagotema.

Direkt när det inledande mullret drar igång öppningsspåret How Far Jerusalem är det uppenbart att något magiskt är i görningen. Mark Stanway’s keyboard fyller ljudbilden innan hela bandet brakar igång en av de stora Magnumklassikerna. Den följs upp av det fartiga lyckopillret, singelsläppet, Just Like An Arrow och den alldeles grandiosa titelsången, som lugnt byggs upp för att sedan explodera i en maffig arenarefräng. Den här trestegsraketen som öppnar albumet är av sällan skådat slag. Frågan är om något album i den melodiösa historien kan skryta med en sådan magnifik start? Efterföljande Before First Light är i sig en riktigt bra låt men inklämd mellan de tre stora i början och Les Morts Dansant för den en tynande tillvaro. Den senare kan för övrigt vara gitarristen och låtskrivaren Tony Clarkin’s stora mästerverk. Den vackra och sköra balladen börjar lugnt för att sedan tilltaga i styrka och därefter mynna ut i ett kraftigt klimax. Magiskt. 

LP:ns B-sida håller kanske inte samma svindlande nivå av kvalitet men är sannerligen inte dålig för det! Endless Love  är rent av en personlig favorit och Two Hearts en enkel men ljuvlig bit där Tony visar att ibland är lagom bäst. All England’s Eyes måste också räknas bland Magnum’s största låtar. En livefavorit med dess dundrande trummor och allsångsvänliga refräng. Lägg därtill ett alldeles fantastiskt keyboardsolo och ordet fulländat känns inte obefogat. 

Stanway är mästerlig rakt igenom. Han hade fått till ett alldeles bedårande sound på sina keyboards, som i mixen samsades med gitarren i perfekt balans. För att göra Tony’s suveräna låtar rättvisa behövs också en lysande vokalist, och det är i sanning Bob Catley. Den lilla mannen med den stora rösten är värd all uppskattning han kan få. Fullständigt unik i sitt uttryck och han sätter verkligen färg på Tony’s skapelser. 

Släppt 1985 som bandets femte studioalbum räknas den som lite av ett bredare genombrott. Ett lite mer kommersiellt AOR-sound blandades upp med gruppens ursprungliga prog-pomp och skapade en tidlös klassiker, On a Storyteller’s Night.

// Anders Högberg

Det melodiösa rockbandet Degreed pressenterar här en musikvideo till nya singeln ”Big Plans” från kommande albumet ”Public Address”

Den 26:e maj släpper den grekiske gitarristen/sångaren George Gakis (Joe Lynn Turner) nya albumet ”Parallel Dimensions” och via bland annat Spotify kan man nu lyssna på låten ”Nightmare Dreamer”

Nu har en specialutgåva av Whitesnake´s album ”Good To Be Bad” från 2008 släppts via bolaget Rhino Entertainment. Lyssna via bland annat Spotify.

Det klassiska bandet Thunder har precis släppt albumet ”1990-1995 Revisited And Rare (Live)”, som finns att hitta via bland annat Spotify.

Det melodiösa rockbandet Hotwire släppte under fredagen samlingsalbumet ”The Story So Far 1993-2023” via bolaget Yellow Muffin Records. Plattan innehåller bland annat den nya låten ”Slam”.

Det svenska AOR bandet ModX med sångaren/låtskrivaren Peter Ericson (Modesty) i spetsen har idag släppt nya singeln ”Waste Another Day” via de olika digitala plattformarna.