Plattan ”Seven” är…sjunde sedan debuten 1988. Senaste plattan släpptes för nio år sedan. Så det är inte utan att man har förväntningar och förhoppningar på detta alster. Bandet har fyra originalmedlemmar kvar och ”nykomlingen” John Roth på gitarr.

Jag tycker WINGER har ett oförtjänt ryckte som lättviktigt pudelband. De har alltid haft något mer att erbjuda än fagra hårlockar och lättsamma hårdrocksdängor. Förutom att de är oerhört duktiga musiker och låtskrivare, har de även en svärta och lätt progressiv underton i sitt melodispråk.

Så även den här gången. De bjuder på en palett av hela färgskalan. Melodiöst, tungt, riffigt, finstämt och väldigt kompetent. Som vanligt får man väl säga, ända sedan tredje plattan ”Pull” som stack ut lite från de två första.
De bjussar på sin musikalitet som sträcker sig bortom det förväntade men ändå inom den sfär av det man numera vant sig att få ta del av.

Kul med gamla favoritband som fortfarande levererar och har ambition att vilja och försöka använda sin musikalitet till något mer än bara uppvisning utan sätter fokus på låtskriveriet.

Och att Kip Winger är enormt underskattad får man väl acceptera. Desto roligare att äntligen få höra något nytt som ändå känns igen och visar att bandet fortfarande tillhör toppskiktet. Även sången är intakt vilket inte tillhör vanligheterna bland gamla favoritband.

Välkomna tillbaka!

Av: Thomas Hultbrand / DMB

Släpps: fredag 5/5
Betyg: 9/10

LÅTARNA:
01. Proud Desperado
02. Heaven’s Fallen
03. Tears Of Blood
04. Resurrect Me
05. Voodoo Fire
06. Broken Glass
07. It’s Okay
08. Stick The Knife In And Twist
09. One Light To Burn
10. Do Or Die
11. Time Bomb
12. It All Comes Back Around

LÄNGD: 0.55.45

LINE-UP:
Kip Winger – Sång, Bas, Keyboards, Ak. Gitarr
Reb Beach – Gitarr, Sång
Rod Morgenstein – Trummor
Paul Taylor – Keyboards, Gitarr
John Roth – Gitarr, Sång