Recension: Extreme – ”SIX”

…är…häpp..sjätte plattan sedan starten för 38 år sedan, även om debuten släpptes först 1989.
De har varit sparsmakade med albumsläpp, inklusive en paus på sex år när Cherone hoppade med i VAN HALEN. Och senaste plattan släpptes för 15 år sedan!

Så återigen byggs förväntningar och förhoppningar upp om stordåd. För man vet att de besitter en makalös kapacitet, musikaliskt som låtskrivarmässigt. Frågan är vart man tar sikte den här gången?
Man har i stort sett varit originalbesättningen trogen förutom ett par trummisbyten.

I maj 2015, alltså exakt åtta år sedan, började man antyda att man spelat in 17 låtar för ett nytt album redo att släppas 2017. De blev inte nöjda och arbetet gick i träda tills vidare. Till nu.

Fördelen med ett band som EXTREME som lirat så länge ihop och skapat sig ett eget och särpräglad sound och uttryck, trots en ofta spretig låtflora, är att man känner igen bandet direkt, Gary Cherones personliga och uttrycksfulla sång, Nuno Bettencourts gitarrspel ska vi inte prata om, det måste upplevas. Helt unikt! Och deras sångstämmor som ofta lyfter låtarna till nya höjder.
Kompet är även det helt perfekt för låtarna och variationen får en välförtjänt och solid stöttning.

Allt detta är helt intakt och de har verkligen skapat ett album, där varje låt bidrar till helheten som ofta är vitt skilda låtstrukturer och totalt genreöverskridande. Kvartetten är en riktigt musikalisk kameleont. Men det ska vara så med detta band. Det gör det intressant och man vill tas med på resan och nästa mål för att sedan slussas vidare bakom nästa kurva mot helt andra oväntade resmål som dyker upp och omfamnar lyssnaren med nya upplevelser. Det funkiga anslaget har fått stå tillbaka för tungt riffande, akustiskt finstämt, poppigt och eklektiskt. Och jag älskar det!

Detta är en platta att växa i och man hittar hela tiden nya favoritlåtar vid olika sinnelag.
Befriande med ett band som gör vad som faller dem in men ändå med hjärta och själ.
Toppbetyg inom räckhåll om man inte sjabblat bort det genom ett par låtar som iaf jag kunde varit utan. Där gick även min gräns för experimentlustan. Tio låtar hade varit en ”perfect ten”.

Av: Thomas Hultbrand / DMB

Släpps: Fredag 9/6
Betyg: 8/10

LÅTARNA:

  1. RISE
  2. #REBEL
  3. BANSHEE
  4. OTHER SIDE OF THE RAINBOW
  5. SMALL TOWN BEAUTIFUL
  6. THE MASK
  7. THICKER THAN BLOOD
  8. SAVE ME
  9. HURRICANE
    X OUT
  10. BEAUTIFUL GIRLS
  11. HERE’S TO THE LOSERS

LINE-UP:
Gary Cherone – lead sång
Nuno Bettencourt – gitarr, blås/orkestrering arrangemang, keyboards, piano, kör & lead sång
Pat Badger – bas, kör
Kevin Figueiredo – trummor, kör

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s