Som 14-åring var en av favoritsysselsättningarna att ta cykeln ner till legendariska Skiv-In i centrala Sandviken för att kolla om det kommit in nya hårdrocksplattor som kunde vara något att lägga veckopengen på. Hösten 1989 stod en skiva med det nya Nashville-bandet Giant på en av hyllorna. Omslaget var tilltalande och låttitlarna lovade nästan med säkerhet att detta var melodiös hårdrock. Vid osäkerhet gick det att provlyssna lite i butiken. Den något buttre affärsinnehavaren lät en via trötta blickar förstå att beslutet var tvunget att fattas tämligen omgående. Oftast slutade det hela med att plattan ifråga fick följa med hem, oavsett om den var bra eller ej.

Bra är verkligen ett understatement när det gäller Last of the Runaways. Fylld till bredden med högkvalitativ melodiös hårdrock och AOR tillverkad av ett knippe superba musiker. Den lät också lite annorlunda om man jämför med många samtida akter, mognare och mer organiskt. Det är en skiva som jag kommit att uppskatta ännu mer med åren och nu håller jag den som den kanske allra finaste kronjuvelen i genrens historia.

Den mest kända låten är utan tvekan I’ll See You In My Dreams, powerballaden som blev en stor hit bland annat på den prestigefyllda Billboard-listan i USA. Albumet är perfekt balanserat och dynamiskt och producenten Terry Thomas kan inte nog hyllas för den extravaganta och stora ljudbilden. Bland höjdpunkterna finns bluesigt tunga låtar som I Can’t Get Close Enough och Stranger To Me med ett trumljud som fullständigt blåser en ur stolen. Innocent Days är fulländad melodisk arenarock och Hold Back The Night med dess löjligt suveräna refräng är en låt som varje sann AOR-vän håller nära hjärtat. Hur man än vänder och vrider på det hela går det dock inte att komma ifrån att det monumentala öppningsspåret I’m A Believer är kronan på mästerverket. Så här 34 år senare knäcks jag fortfarande, varje gång, av Dann Huff’s fantastiska intro. 

Line up:

Dann Huff, sång och gitarr
Alan Pasqua, keyboards
Mike Brignardello, bas
David Huff, trummor

Med Mark Spiro som viktig medkompositör på många av spåren.

Av Anders Högberg