I min bok peakade Eclipse med plattorna Bleed And Scream (2012) och Armageddonize (2015) som båda var fyllda till bristningsgränsen med förkrossande bra melodiös hårdrock. Rena mästerverk. Sedan dess har gruppen kontinuerligt fortsatt leverera kvalitativa album och har numera en imponerande diger låtskatt att luta sig mot.

Megalomanium inleds på starkast möjliga vis med framtida klassikern The Hardest Part is Losing You som innehåller alla element en Eclipse-dänga ska ha. Gitarrsolot är magiskt och visar att Magnus Henriksson gärna hade fått glänsa ännu mer än han får på denna platta. Högenergiska Got it! följer och den har redan av Erik Mårtensson klockrent beskrivits som Ramones möter Rick Springfield. Anthem är storslagen med keltiska inslag, mycket Gary Moore över den. Min personliga favorit Children of the Night har ett oerhört tungt och elakt riff som är omöjligt att få ur huvudet. Ljudmässigt är skivan för övrigt en fullträff. Vidare på albumet dyker det upp flirtar med både emorock, Hardcore Superstar och Green Day, allt naturligtvis Eclipsefierat. En annan låt värd att nämnas är underbart melodiska So Long, Farewell, Goodbye som bör blidka alla vänner av AOR.

Man vet vad man får när det kommer till Eclipse. De har en framgångsrik formel i grunden och till den formeln ser man till att inför varje ny platta hitta nya infallsvinklar för att krydda anrättningen ytterligare. Trots det kan jag känna en viss mättnadskänsla när jag lyssnar på detta album. Lite som att trycka i sig godispåsen alldeles för snabbt. Ingen tvekan om att det finns gott om blandbandsmaterial och potentiella livefavoriter att hitta på Megalomanium men som album betraktat hade jag hoppats på mer. Är förväntningarna orimligt högt ställda? Möjligen, men så är Eclipse också ett av världens bästa band.

Eclipse är:

Erik Mårtensson (sång och gitarr)
Magnus Henriksson (gitarr)
Philip Crusner (trummor)
Victor Crusner (bas, och sång på High Road)

Release fredagen den 1 september.

Betyg 7,5/10

Av Anders Högberg