Lite sent omsider kommer här några tankar om Trinity av Ronnie Atkins. Låt oss säga att musiken har fått marinera hos mig ett tag. Atkins debuterade som soloartist med albumet One Shot, som var en gedigen banger och en av mina favoriter 2021. Uppföljaren, Make it Count, året därpå var dessvärre inte av samma kaliber och föll i glömska hos mig. Med glädje kommer jag därför med beskedet att Atkins är tillbaka på rätt bana med Trinity, som innehåller det mesta från välbekanta och starka refränger till oväntade och uppskattade inslag. Det är även en skiva som växer för varje lyssning, något som jag personligen uppskattar.

Som vanligt håller låtarna en väldigt jämn nivå men Soul Divine, Godless och What If är några som sticker ut med högre kvalitet. Jag gillar speciellt refrängen på What If som har lite av en larger-than-life känsla med eskalerande dynamik genom hela låten. Det går heller inte att sticka under stolen att öppningsspåret Trinity inleder skivan på ett riktigt bra sätt. Den innehåller dessutom lite inslag av en blåsorkester som ger lite extra krydda vid väl utvalda
tillfällen. Vi pratar inte om några längre utläggningar från brassblåset men det gör ändå sitt för att ge lyssnaren något lite extra.

Även om det är svårt för detta album att toppa Atkins solodebut så görs ett gediget försök och betyget får reflektera detta genom att landa på en stark och respektabel åtta. Jag skulle inte påstå att jag direkt ogillar något men det behövs några knop till för att komma upp i toppbetygen. Vad som däremot är säkert är att skivan har möjlighet att krypa upp på några topplistor när vi närmar oss årets slut!

Skivan släpptes den 13:e oktober via Frontiers Records

Betyg: 8/10

//DavidHGG