Palace är tillbaka med sitt tredje album och det är inte särskilt svårt att beskriva vad jag känner för det. Det räcker med ett ord. Glädje! Jag älskade debuten och älskade inte Binary music om man säger så, så när nu det gamla goa soundet är tillbaka är även min förtjusning det.

Det räcker med bara några sekunder av öppningsspåret Rock and Roll Radio för att jag ska inse att jag kommer tycka det här är skitbra. Det som ganska omgående slår mig är gitarren, vilket kanske inte är så konstigt då Mike är en grym gitarrist men det är inte tekniken i den bemärkelsen som slår mig. Det är lekfullheten, tyngden, musikaliteten, ja alla de där bitarna som alla helt enkelt inte har. Soundet för Palace är ganska unikt anser jag och det enda jag kan komma på mig att jämföra med är Giant. De har på nåt sätt också ”swag” och lekfullhet. Låtarna behöver inte alltid vara enligt mall eller vad man ska säga. Det skapar ett intresse som håller i sig över hela albumet, oavsett om det är en melodiös rockdänga eller en ballad. Det som också är sjukt nice är att keyboarden hela tiden finns där som ett komplement utan att någonsin ta överhanden. Den ger bara den där sköna aorkänslan men det är alltid gitarren som styr, det gillar jag skarpt.

Dynamiken på plattan är fantastisk och den osar sent 80, tidigt 90-tal men med en modern touch. Här finns egentligen nåt alla kommer att uppskatta utan att överhuvudtaget bli spretigt, man fattar alltid vart man är på väg och det är imponerande och återigen, väldigt musikaliskt.
Att sen Mike spelar allt själv och sjunger, ja det säger ju sig självt.
Plattan släpps nu på fredag och om ni vill ha en grym helg så lyssnar ni på den redan på fredagen, ni kommer inte vilja sluta.

Betyg: 9/10 (det är en stark 9:a för mig dock)

Av: Måns Enheim

Klassiska Unruly Child är tillbaka med ett nytt album som förstås måste kollas upp lite extra. Plattan öppnas upp med gitarrdrivna ”Poison Ivy” där sångaren Marcie Free visar upp sig från sin bästa sida. Detta är en låt som jag verkligen fastnade för vid första lyssningen. Sen drar man upp tempot ännu mer med ”Say What You Want”. Kanske inte skivans bästa låt men ändå helt ok. Även här bjuds man på mycket gitarr av grymme Bruce Gowdy. Sedan hoppar jag över de ganska tråkiga låtarna ”Glass House” och ”Everyone Loves You When You’re Dead”. Stannar istället till på låten ”Talked You Out Of Loving Me” som helt klart fångar mitt intresse. Återigen får vi njuta av bra sång och gitarrspel. Efter detta tycker jag att albumet tappar lite i kvalité. Dock är låtarna ”Underwater” samt ”The Wooden Monster” helt ok och bör nämnas. Men spår som ”Catch Up To Yesterday”, ”Freedom Is A Fight” och ”We Are Here To Stay” fångar absolut inte mitt intresse.

Albumet avslutas ändå ganska snyggt med akustiska versioner av låtarna ”To Be Your Everything” och ”Let’s Talk About Love” från deras klassiska debutplatta från 1992. Som helhet är dock ”Our Glass House” en ganska trist historia som inte riktigt lyfter. Men finns ljusglimtar lite här och där trots allt.

Betyg 6/10

Skriven av Henric Wahlberg

LÅTLISTA
Poison Ivy
Say What You Want
Our Glass House
Everyone Loves You When You’re Dead
Talked You Out Of Loving Me
Underwater
Catch Up To Yesterday
Freedom Is A Fight
The Wooden Monster
We Are Here To Stay
To Be Your Everything 2020
Let’s Talk About Love 2020