Sedan albumet ”Diamond In The Firepit” från 2014 har det hänt något med Brother Firetribe och deras sound. Det har blivit mer AOR influerat och lite softare. Dock har man kvar samma uppbyggnad och struktur på låtarna så stor skillnad är det egentligen inte. Man känner igen sig helt klart. Vad har annars hänt i bandet sedan förra plattan ”Sunbound”? Jo, man har bland annat bytt skivbolag och sen har man fått in en ny gitarrist i form av Roope Riihijärvi, som ersatt Emppu Vuorinen som nu helhjärtat satsar på att vara med i Nightwish. Dock kan man höra honom spela på låten ”Bring On The Rain”. När det gäller Roope Riihijärvi så har han varit en permanent medlem sedan 2019 års Alive ‘n Breathin turné, så han har ju trots allt varit med och lirat i bandet ett tag nu. Man har även valt att ta in Jimmy Westerlund som producent och det hörs ganska tydligt att han vill komma åt samma ljudbild som hans egna band One Desire brukar ha på sina plattor. Det innebär att alltså att produktionen är riktigt bra.

Uppbyggnaden av låtarna på albumet är något man även lyckats riktigt bra med. Det börjar med öppningsspåret ”I Salute You”, som sedan följs upp av ytterligare fyra grymma låtar. En plump i protokollet hittar vi dock och det är den ganska tradiga balladen ”Love Is A Beautiful Lie”. Detta trots att Pekka Heino sjunger hur bra som helst, så är det en låt som helt klart är skivans sämsta. Efter detta tycker jag att det tar lite fart igen med låtarna ”Ticking Away”, ”Battle Ground” och ”Candle In The Window”. Det hela avslutas snyggt med ”Rock In The City” som bekant presenterades som albumets första singel. Mitt absoluta favoritspår är helt klart ”Arianne” tillsammans med ”Chariot Of Fire” och ”Battle Ground men här finns mycket bra att välja på och detta är en platta som säkert kommer växa allt eftersom man lyssnar.

Det finns alltså inte så mycket att klaga på när det gäller ”Feel The Burn” (förutom låten ”Love Is A Beautiful Lie” då) jo, men det kanske skulle vara det ganska trista skivomslag man lyckats ta fram. Men det är ju själva innehållet som räknas och det håller toppklass.

Betyg 9/10

Skriven av Henric Wahlberg

Augusti var en månad med många bra skivsläpp, sannolikt bästa på mycket länge enligt mig. Det blir lätt att man plockar guldkorn som Lionville, Arctic Rain , Stormburst osv och lyssnar mycket på dem, vilket kan innebära att man missar nåt annat bra.

Som jag nämnt tidigare sitter jag gärna en stund framför Youtube och kollar musikvideos när familjen lagt sig på helgerna. En låt jag spelade gång på gång var Storm in Paradise med Tanna.

Tanna bildades i mitten av 80-talet under ledning av Tapani ”Tanna” Tikkanen. Man spelade skön rock på finska och bandet var framgångsrika i sitt hemland. Efter att bandet lagts ner blev det lite blandat utbud från Tapani. Han drev bl.a. bandet Prayer som jag lyssnat en del på. Tre album hann dom ge ut.

Som så många andra sökte han en nystart och med det återstartades bandet Tanna, men bara till namnet. Nya medlemmar, nytt sound och engelska som språk.
Jag älskar när man vågar ta ut svängarna och ge ut album med variation. Ska väl erkänna att vissa delar känns lite speciella som när man laddar för en refräng med orden- oh, oh, oh and a bottle of rum och varför blanda in Kim Kardashian i en låttitel samt refräng? På nåt vis lyckas man göra det med en fantastisk charm.

Tapani är en gitarrspelande songwriter med en skön röst som gärna berättar en historia. Musiken är härlig, melodisk rock som säkert kan placeras i flera olika fack. Jag ogillar att jämföra med andra band, men vissa partier påminner oerhört starkt om Thin Lizzys mjukare låtar.
Musikerna hanterar sina instrument ypperligt och jag Jukka Ihme är en grym gitarrist med ett ibland lite skrikigt sound och ibland nåt av det softaste jag hört.

Nu har jag haft skivan i högtalaren när jag snickrat på huset i några veckor och jag har inte lyssnat färdigt än. Ibland landar vissa band på en silkesbädd i hjärtat och Tanna är absolut ett sånt band för mig.
Betyg: (en stark) 9/10

För DMB
Joakim Strångert