Här kan man kolla in DMB´s recensent Thomas Hultbrand´s topp 5 album för 2025.

5. TREAT – ”The Wild Card”

Bandets stora trumfkort är Anders Wikströms låtskriveri och smakfulla gitarrspel tillsammans med Robban Ernlunds personliga sång som nästan är bättre än någonsin. Lägg därtill en av nutidens mest solida kompsektion i form av Jamie Borger och Nalle Paulsson. Även Patrick Appelgren färgar den gitarrbaserade musiken på ett smakfullt sätt.
TREAT känns oerhört stabila, med bra låtskriveri, skickliga musiker som tänker på låtarnas bästa, solid kompsektion och  personlig sång från Herr Ernlund.
Man har ett eget uttryck och dna med ett sound som känns igen, vilket inte alltid är fallet med dagens flora av alla band i genren.

4. Streetlight – ”Night Vision”

En sensation på den svenska MR/AOR scenen. Två riktigt grymma plattor. Både låtskriveri och framförande. De sticker ut helt klart i en urvattnad och svår genre. Många fightas om uppmärksamheten.

3. GHOST – ”Skeletá”

Helt egen liga med en ganska spretig musikalisk historia.Musikalisk kameleont, nån sorts hybrid a arena rock, pop, hårdrock, AOR, MR, 80-tal, progressiv rock. Ofta finurliga vändningar i musiken och ganska unika gitarr/basslingor och Tobias Forges personliga röst som binder ihop det.
Ett vattendelarband. Både de första 2-3 plattorna och de 3-4 senaste. Samt i musikvärlden. Speciellt de lättkränkta hårdrockarna som tycker de är för mesiga. Och ”Svenssons” som dissar dem pga deras image.Spelar roll. Bra musik är bra musik och hjärnan Tobias Forge är ett geni med en långsiktig och uttänkt plan. Både visuellt och allt runt omkring. Omger sig dessutom med människor som visualiserat hans tankar till perfektion.
Låtskrivare/musiker/producenter som Salem Al Fakir, Vincent Pontare och Max Grahn. Samt gitarristen Fredrik ”Kulle” Åkesson från OPETH.

2. The Deccan Traps – ”S/T”

Ett musikaliskt landskap som består av allt jag uppskattar. Varierat dynamiskt med en tydlig röd tråd, mycket tack vare den lidelsefulla och personliga sångaren. Låtarna behåller intresset hos lyssnaren plattan igenom. Man är hela tiden nyfiken på vad som kommer i nästa vers, i nästa refräng, i nästa stick, i nästa låt. Hoppas verkligen detta band och album får den uppskattning och genomslag den förtjänar.
Melodiöst, progressivt, bra låtskriveri, bra sång, musiker som levererar det bästa för låtarna, riffigt, virtuost, dynamiskt, drömskt nästan musikalaktigt emellanåt, ändå håller plattan ihop på ett bra sätt.
Och får man med Brian May från QUEEN på ett spår anar man dess kvalitéer och influenser.
ur vänskaper som smidits på Manchester Music College i början av 90-talet tog medlemmarna med sig av sin gemensamma passion för rock, funk, jazz och klassisk musik till ett nytt projekt.
Över ett decennium av låtskrivande lade grunden, men den saknade pusselbiten var en matchande sångare, Ricardo Afonso, hyllad för We Will Rock You och JCS, vars ankomst kompletterade uppställningen.

1. Therese Ulvan – ”Tiger”

Norsk kavlitetsmusik. Poppigt, rockigt, souligt, funkigt och småputtande svängigt. I samma anda som Sheryl Crow och Louise Hoffstens ”Rhythm and Blonde” Men VÄLDIGT MYCKET Paulo Mendoca, som skrivit, producerat, spela och körar.Kanske lite utanför vår genre men man kommer inte undan den här plattan.Låtskriveriet, sången, svänget, produktionen. Perfektion.

Årets platta, alla kategorier.

/Thomas Hultbrand