Tom Galley´s lilla firmafest med sina musikkompisar från 1987 är veckans platta.
Debuten gick inte av för hackor men uppföljaren tycker jag är ännu vassare.
När det finns många sångare/sångerskor på samma platta kan det kännas rörigt och spretigt men i vissa fall blir det bra och enhetligt, som i det här fallet.

• Ray Gillen hade ju enastående rock röst som tyvärr tystnade alldeles för tidigt

• Glenn Hughes var ingen jag uppskattade förr men har verkligen jobbat sig in. Han är en av mina favvosångare för närvarande. Rösten har han verkligen kvar i behållning.
  
• John Wetton hade även han en behaglig och lättlyssnad röst som även den tystnade för tidigt.
  
• Max Bacon är den som är ”sämst” i det här sällskapet.

Övriga musikerna är inga nybörjare heller, utan många har rätt solida bakgrunder och erfarenheter från olika håll, minst sagt.

Vissa av de 10 låtarna är ju verkligen suveräna. Den enda som sticker ut i negativ bemärkelse är avslutande ”It Must Be Love”, den hade jag klarat mig utan. Men det finns säkert de som anser att det är den bästa låten och det tjusningen i det hela, att smaken är som baken – delad.

”Stop”, ”Surrender”, ”Did It All For Love”, ”No Retreat, No Surrender” är riktiga stänkare samt, den bäste av de alla, ”Move – You Lose!”.

Det är inte den sämsta plattan i skivbacken precis.

Leta upp plattan i valfritt format och spela den igen, igen och igen.

Av Tommy Svensson för DMB.

1985 släppte den amerikanska sångerska, och delvis skådespelerska, sin debut platta.
Peppi Marchello producerade, Bobby Messano (gitarr), Donnie Kisselbach (bas), Benjy King (keyboard) och Joe Franco (trummor) var några av dem som bistod med instrument och sin kunskap.

Det är lättlyssnad melodiös AOR, typ JLT och hans Rescue You.
Hennes röst är lite hes och raspig och gör sig bra till rock, dock brister den lite då och då men det får man ha överseende med när det ändå är bra. Riktigt bra till och med, som i ”Hang Your Heart On Me” och ”You´re No Angel”
”Rescue You” (Nej, det är inte en cover på JLT´s låt), ”Over Now” och ”Talk To Me” är snäppet under.

En regnig kväll i slutet på november när det är mörkt och dystert går du till en liten klubblokal i utkanten av stan´.
Inomhus ligger röken tät, om det kommer från scenen eller från rökare vet jag inte, mest troligt en mix av båda.
Uppe på scenen sitter det en kvinna på en barstol framför sitt band och sjunger, ja till och med skriker ut sin frustration. Mycket känslor i svallning där saxofonsolisten gör så gott han kan för att lägga band på henne.
Detta är musikvideon till ”Talk To Me” som visades på MTV eller VH1 en gång i tiden, eller inte!
Sorry, då var man ute och snurrade igen. MEN det skulle kunna vara så.

Fiona har gjort mycket bra även efter debutplattan, så mitt råd till er är att kolla upp henne.

Av Tommy Svensson för DMB.

Kanadensarens tredje platta är mer melodiös och polerad än hans tidigare alster. Den producerades av artisten själv tillsammans med Lennie Petze och 1985 släpptes den för allmänheten att ta del av.

Första låten för min del var ”Heartless”, sen var det kört. Hade ”Subject” sen innan men det här var ändå ett pinnhål högre upp.
Efter man hade lyssnat sönder en del av låtarna grävde jag vidare till debutplattan för att se hur den var.
Ni som har läst mina retroplattor vet att jag har inga problem när debuten är riktigt bra men där ljud och produktion kan ha mer att önska, bara det förbättras och förfinas allt eftersom nya plattor släpps. Träning ger färdighet.
Så var det i mitt tycke med Aldo´s plattor.
Debuten riktigt bra men, som sagt, det märktes att var debut.
”Subject” har några riktigt vassa låtar varvat med några instrumentala låtar (han gillar syntar).
Till den här skapelsen hade han ansträngt sig ordentligt för att ligga rätt i tiden.

Miami Vice serien och ”Twitch” hade gjort sig bra ihop. Tänk er Sonny Crockett och Ricardo Tubbs komma glidandes förbi i en tjusig bil med Aldo´s låtar strömmar ut ur högtalarna. Musiken spelades på en kassettbandspelare!!!!!( Mm, så var det en gång i tiden).
Sandstranden med sin palm alle´, lättklädda damer och diverse stekare syns i bakgrunden allt under tiden de löser svåra brott. Nä, nu far jag iväg igen. Sorry!

Tillbaks till dagens platta. 10 låtar finns ingraverade men titellåten hade kunnat uteblivit, men han gillar som sagt syntar.
Många av er har säkert minnen som ni förknippar till någon/några/alla av låtarna.

Bästa låtarna, ur mitt perspektiv, är ”Tonite (Lift Me Up)”, ”If Looks Could Kill”, nämnda ”Heartless”, ”Long Hot Summer”, och ”Lay Your Love On Me”.
Strax därefter kommer de andra utom då titellåten.

Av Tommy Svensson för DMB.

Den svenska duon, bestående av Björn Ström och Thomas Axelsson från Fingerprints, släppte den här pärlan 1992 med hjälp av bl.a Per Lindvall (trummor) och Lasse Wellander (gitarr).
Producenter för härligheten var Ola Håkansson och Anders Hansson.
Den har gått helt under radarn för mig och att den inte slog är en gåta för mig.
Visst, det är inget nyskapande men det är j..ligt bra och de som gillar AOR och Soft Rock måste bara utforska den här plattan.

Mjuk o fluffig AOR, typ just Fingerprints, är det som gäller.
Av de 11 låtarna som finns graverade på plattan har Björn gjort de flesta musikaliskt och texterna av Ola Håkansson och Alexander Bard! (Det finns en rockare i oss alla.)

Ponera att du befinner dig i en solstol. Strax bredvid finns en pool som ligger spegelblank, en och annan vindbris sveper förbi samtidigt som du ryser av välbehag.
Från en blå himmel lyser solen och i din hand har du en drink av allra bästa sort (finns även i alkoholfritt). Ljudvågor strömmar in i dina öron och fötterna vickar i takt med musiken.
Vad livet kan vara härligt!

”Giving My Heart Away”, rockiga ”Gimme Your Love” och svängiga o allsångsvänliga ”Gotta Have It All” är riktigt grymma.
Annars är plattan en jämn historia där ingen fungerar som sänke.
Alla som har koll på den här räcker upp en hand. Tror tyvärr inte det är jättemånga.

En perfekt platta att lyssna till under tiden som solen går ner.

Av Tommy Svensson för DMB.

Efter Fandango och Rainbow var det 1985 dags för en soloplatta.
Roy Thomas Baker producerade och Bobby Messano, Alan Greenwood samt Chuck Burgi stöttade JLT på ett föredömligt sätt, för sjunga det kan han.

Av de 10 låtarna står JLT och Alan G som låtskrivare för de flesta låtarna.
Dock är allt inte guld som glimmar men flertalet är riktigt bra eller bättre än så.

Öppningsspåret ”Losing You” och ”Rescue You” har givna platser i mitt Hall of Fame.
”Endlessly”, ”Get Tough” och ”On The Run” är minst sagt skapliga men de är inte riktigt från den översta hyllan.

Plattan har garanterat snurrat flitigt i de flesta hem där AOR och melodiös hårdrock härskar.

Av Tommy Svensson för DMB.