DMB´s skribent Thomas Hultbrand har varit i kontakt med den mångsidige musikern/artisten Kristian Hermanson och ställt lite frågor.

Sångare, gitarrist, låtskrivare, producent etc..
Du är relativt okänd för allmänheten trots din digra skivkatalog och mängden kvalitetslåtar genom åren. Det tänkte vi ändra på nu.

Ha! Låter ju alldeles strålande i mina öron.

Vilken titel skulle du sätta på dig själv? Artist kanske?

Artist skulle jag absolut säga men som du påtalar inte så känd för den musik jag själv skrivit.
Lever ju fortfarande med att folk känner igen mig och förknippar mig med de 3,5 år jag var med i Friends som rent musikaliskt var dom 3,5 när jag höll på som minst med den musik jag själv identifierar mig inom. I tid var det ju bara en parantes i hur länge jag hållit på musik. Jag är oerhört tacksam för dom åren som var magiska i att få uppleva allt jag drömt om på en massa områden. Men det var knappast år av uppmuntran till oss i bandet att skriva och få med egen musik då Bert hade en massa dealer med folk till höger och vänster om att dom skulle få med låtar som ibland var riktigt dåliga. Men det korta svaret: artist med förmågan att skriva eget.

Har du alltid haft ett musikaliskt driv?

Det startade mycket tidigt. Min pappa hade ”Sgt Pepper” och ”Red rose speedway” med McCartney på rullband och där och då var jag lost. Sedan den dagen har McCartney och Beatles varit ledstjärnor i mitt sätt att skriva pop skulle jag tro. Jag har samma driv idag som jag hade första gången passionen för musik slog mig likt en hammare. Har ju noterat att väldigt många under resans gång lägger av med musik, något jag aldrig skulle kunna tänka mig. För mig är det en stor del av mitt liv, min luft, jag mår bra av att få utlopp för min kreativitet mm.

Ja, det är nog ett vanligt fenomen tyvärr. Av flera anledningar.
Vilka instrument hanterar du?

Jag är ingen virtuos på något instrument men vet vad jag ska spela för att det ska funka genom att jag gjort såååå mycket produktioner och låtar men mina huvudinstrument blir de du finner inom pop och rock dvs sång, gitarr, piano och bas.

Har du alltid skrivit låtar?

Jag har sen unga år drivits av: Jakten på den perfekta poplåten! Jag gillar som kompositör att besöka olika uttryck och genrer för att bevisa för mig själv att jag kan hantera att tex skriva en reggae-låt för att i nästa stund skriva en Disco-dänga.

Ett band som inte fick lira dina låtar var som du nämnde tidigare just FRIENDS där du började din musikaliska karriär som gitarrist i TV-bandet FRIENDS 1999.
2000, 2001, 2002 deltog ni i Melodifestivalen.
Ni nådde den kommersiella höjdpunkten 2001 då ni vann i Sverige och kom femma i finalen.
Bandet splittrades årsskiftet 2002-2003
FRIENDS skapades av Bert Karlsson och blev en sorts dokusåpa i TV4 under namnet ”Friends på turné”.

Stor genomslagskraft. På gott och ont.
Hur ser du på detta faktum? Du och flera av medlemmarna fick en skjuts i karriären men kanske även en stämpel?

Som jag sa tidigare att stämpeln finns kvar där även dryga 20 år senare men förklaringen är inte av ondo egentligen, anledningen till detta var ju att Friends var både bra och galet framgångsrika även fast vi var marionett-dockor till en viss del. Vi vann mellon, kom femma i eurovision och tusen saker därtill vilket jag är mycket stolt över idag. Jag kan uppskatta att jag numera mer får knuffar i ryggen för mitt arbete med Starmen och mina soloskivor vilket ändå tyder på att allt suddas ut med tiden.

Strax därefter, 2003, sjöng du i THE POODLES under smeknamnet Dan Spandex (Dans-Bands-Ex). Fyndigt! Jag älskar den typen av att trolla med ord.

Det var ju mina tonårskompisar som under Friends-eran bildat Poodles och när den numera rikskända Kicken fick nys om att vi skulle splittras såg han sin chans att plocka in mig på sång för att höja bandets ”glitter”. (tror det var så han tänkte då?) Han var vid tillfället helt okänd själv men har alltid likt en maskros haft en övertygelse att ta sig till toppen och bli just ”Känd”, och kanske inte känd så som vi andra tänker, att vi vill bli upphöjda i sådant fall för något vi gjort bra. Men han har sannerligen svart bälte i att vara känd för mer eller mindre ingenting.

Ha ha, ja det varumärket har han vårdat bra. Hur mycket hann du med i det bandet?

På den tiden var Poodles enbart ett coverband som körde de 10 största låtarna kl 23.30 på stadshotell landet runt, väldigt teatraliskt lite som Starmen. Där och då fanns ingen riktning mot egen musik som det sen blev med det Poodles som sedan har gjort massa plattor. Jag och en av grundarna Tobias Molin hoppade av efter ett år då det inte gick att jobba ihop med diktatorn, dvs Kicken. Han är en rolig och trevlig man utanför jobb så vi hörs då och då.

Du släppte sedan första singeln i eget namn. ”A Brand New Day” 2006. Personlig milstolpe?

Ja, det mins jag med värme. Åren med Friends hade varit serverat med silversked men inget som gav tillfredställelse till din egen kreativitet. Så jag tänkte att när allt nu är över så ska jag äntligen skriva en låt som jag identifierar mig med på ett sätt som jag inte gjort med Friends låt-katalog. A brand new day föddes och är väl en durig poplåt i Beatles skolan skulle jag tro. Jag skrev, spelade in och proddade den, gav ut den, skickade den den till radion mm. Plötsligt likt triss så hände det! Den började spelas på radio, den vann musikplats Stockholm, den tog sig in på svensktoppen och jag tyckte livet lekte. Det var en skön känsla att bevisa att utan den där silverskeden hade det gått att höras på radio mm i helt egen regi.

Ja, det måste varit ett skönt kvitto på att du ”kan bra själv” samt självförtroende till att fortsätta med dina egna låtar.
Din första fullängdare i eget namn ”Learning To Fly” släpptes 2008.

Learning to fly är ju en hyllning till alla mina stora idoler på så som Beatles, ELO, Billy Joel och har tydliga referenser till dessa skulle jag tro att lyssnaren tycker. Jag är mycket stolt över dessa låtar även fast produktionen inte alltid håller men jag brukar skydda mig med att gamla Black Sabbath också låter skit men det är låtarna som är bra. Sen är det ju naturligt för vilken artist som helst att ha en ökning av kvalitén ju längre karriären lider.

2018 startade du bandet STARMEN som släppt fyra album sedan dess.
Här har du/ni valt en väldigt visuell image med sminkade ansikten och passande artistnamn.
En tydlig blinkning till ett stort amerikanskt band.
Vågat och modigt men kan ändå ge en avskräckande effekt på vissa som avfärdar er som plojband?

Jag satt på Sweden Rock 2017 ish i sällskap med Christer W och gänget då Kristoffer Göbel berättade att han hade för avsikt att skapa sitt Six foot six och göra egen musik. Jag som då hade hållit på med min pop i en massa år men ändå hade ett bultande hjärta för hårdrock då jag ihop med bla Kicken spelade Whitesnake, Purple, Bon Jovi m.fl. runt tidigt 90-tal tänkte att det där ska jag också göra. Vi gjorde ett typ av bet att nästa sommar då vi åter ses på SRF så ska vi båda ha skapat ett varsitt band och så blev det. Jag fick väldigt fin respons av herrarna i campet vilket gav nytt bränsle till att fortsätta. Angående Gimmicken så var det så att jag satt och bläddrade i ett typ Sweden rock magazine och fick på varje uppslag band presenterat för mig, jag slogs av att alla såg likadana ut, 4-5 killar i skinnjackor, långt hår , solbrillor med bister min så jag tänkte att ska jag skapa ett band så ska det vara något som sticker ut. Jag gick till mina tidiga idoler i Sweet för kläderna och till Kiss för sminket. Jag tänkte att vi skulle alla ha en varsin färg, vara lika viktiga som karaktärer och påminna om seriehjältar. Sagt och gjort så blev det och du har alldeles rätt i att några tycker vi är ett pajas-band och några vet jag tycker det är en cool grej. Man kan inte göra alla glada tänker jag.

Lyssnar man upptäcker man ett oerhört kompetent band, både musikaliskt och låtmässigt.

Det jag trots gimmicken tyckte mig känna var att vi till skillnad från en uppsjö av hyfsat stora band hade bra låtar, det tycker jag är Starmens absoluta styrka och det tycker jag vi ofta får bekräftat ifrån reviews från alla världens hörn.

Gitarristen Andreas Lindgren är extremt skicklig, melodi och teknik i en perfekt symbios.
Din sång är också ovanligt bra.

Ett smart drag var att ragga på Andreas som alla talade om som ”The golden child” så jag kontaktade honom och frågade om han ville vara med och han var till en början väldigt tveksam till gimmicken men väldigt vänligt inställd till musiken. Men det blev ett bra giftermål för Starmen då han är en unikt begåvad musiker som med sitt spel verkligen höjt Starmens låter med sitt bländande spel.
Min sång har jag svårt att gradera själv men jag tycker det är vansinnigt kul att få trycka ur lådan i Starmen och ibland blir jag riktigt nöjd.

Det ska du absolut vara, STARMEN är hårdrock med många element och referenser till de stora klassiska banden KISS, RAINBOW och WHITESNAKE t,ex.
Finns några ramar för detta band?

Alla band hämtar inspiration från andra. Konsten är bara att man måste skapa sitt eget ID i musiken. Det finns en fara att låta som andra band och jag tycker nog att vi genom tiden nu funnit ett eget ID som låter Starmen vilket känns bra och viktigt.

Din röst är extremt lik en yngre Paul Stanley (när han fortfarande hade rösten i behåll) men även Joe Lynn Turner och David Coverdale.
Husgudar antar jag?

David Coverdale är lika stor för mig som McCartney är i popen. Jag har sjungit Coverdale till leda och försökt kopiera honom men återigen så har jag med åren försökt att hitta hur jag ska låta för det finns redan en Coverdale och han är svår att slå. Har lyssnat mycket på Joe Lynn Turner också ska sägas och han är verkligen en stor förebild han också. Paul Stanley har jag aldrig varit lika intresserad av att låta eller sjunga som även fast tydligen folk tycker det. Han var en grym sångare med en otrolig range. Trist att det inte funkar så bra idag men vi får minnas genom skivorna.

Gemensam nämnare för ditt låtskriveri är melodier och sköna harmonier.
Soloplattorna är mer avskalade och lågmälda med ett poppigt, funkigt, svängigt men alltid ett melodiöst uttryck. Själfull och innerlig sång.
Jag hör referenser till både Elton John och BEATLES (låtstrukturer) med både Paul McCartneys röst och sångharmonier.

Jag älskar McCartney melodispråk som är väldigt mycket större än t.ex hans kollega Lennon.
Jag gillar när melodier skrivs med långa språng mellan mörkt och högt, då händer det något magiskt i mina öron om man gör det rätt.

Vilket är roligast?
Engelsk pop eller amerikansk rock?

Jag är allätare av musik och som jag sa angående låtskrivandet så får jag en kick av att besöka sättet att skriva ”Penny Lane” lika mycket som att skriva en ”Into the great wide open”

QUEEN känns som en gränsöverskridande referens.

Queen och Beatles har det gemensamt som jag själv tagit med mig när det gäller hur deras album är uppbyggda nämligen enligt vissa helt fel. Där kan man ha en charleston-låt för att i nästa sekund spela hårdrock eller en smäktande ballad. Sådana album tycker jag själv är att föredra framför att 10 låtar på ett album låter exakt likadant.

Inget känns främmande för Kristian Hermanson?

Det som är främmande är utmanande!

Till syvende och sist handlar det om låtar, vilket tyvärr ofta glöms bort.
Låtar som kläds i en skrud. Hur känner du när du skrivit en låt?

Det är en oftast vansinnigt rolig process där jag faktiskt inte vet var låten slutar som.
Ibland kan det betyda att det inte alls blev som jag hade tänkt inne i huvudet. Det kan också bli att jag osvenskt går igång på vad jag själv har gjort och när låten är klar är det så givande.

Har du bilden klar för dig i vilket sammanhang den bör hamna, band eller solo?

Jag tycker det är kul att skriva i olika genres så jag kör nog lite parallellslalom mellan min pop och Starmen.

Hör du arrangemanget i huvudet eller spelar du in det samtidigt när du har bilden klar?

Jo lite så kan det vara att man vet hur man ska orkestrera t.ex en ballad med för att det ska låta rätt. Men ibland provar man något nytt och då med olika utgång.

Du verkar vara väldigt produktiv?

Jakten på den perfekta låten driver mig vidare i min nyfikenhet och lust till att skapa musik.

Och även ganska varierad musiksmak?

Ja, det kittlar att kunna hantera olika uttryck.

Hur skriver du låtarna?

När det är som sårligast och brusigt i livet dyker det upp melodier i mitt huvud som jag fort spelar in på min Iphone för att sedan sätta ihop snuttar i rätt tempo och tonart, ibland går det fort och ibland går det inte alls.

Musiken, melodin eller texten först?

Alltid musik och melodi först. Jag anser mig vara vida bättre på att snabbt göra en låt men känner mig galet begränsad som textförfattare. Att skriva en bra låt kan i bästa fall ta en halvtimma medan en text kan ta ett halvår.

Texter är svårt.
Hur viktig är texten i en låt?

Den var för 20 år sedan högst sekundär men jag fattade under resans gång att det t.om finns dom som lyssnar på texten före musiken, Så numera vill jag för min egen del att texten ska ha en mening och lyfta låten så polletten har ramlat ner även fast jag inte är någon Shakespeare.

Har du något sätt eller knep att närma dig textskrivandet?

Man är ju begränsad som svensk. Jag kan inte 10 nyansord för något vilket jag kan på svenska så därför är det svårt att få snygga skiftningar i texter. Svårt att inte upprepa sig också men det gör ju även dom stora så som Coverdale. Haha, hur många gånger har han inte haft med ”I cant go on” ???

Du spelar som du sa gitarr, piano och bas förutom att sjunga, även på plattorna?

Precis, jag spelar oftast alla instrumenten själv utom trummor som jag inte får till på ett tillfredställande sätt. Sen tycker jag det kan vara kul att ta in någon som gör ett solo eller körar för att höja en låt.

Har du fått erbjudanden om att sjunga eller spela i några större etablerade band?

Nej, men blev kontaktad av något Kiss-coverband i Europa som undrade om jag kunde vara deras Paul…hahaha!

Vad pysslar du med just nu?

Nu har jag precis kickat igång ett funkband med en kompis för att jag typ aldrig skrivit eller sjungit funk så det ska bli kul.

Spännande, man kan ju faktiskt ana lite funksväng i några sologrejer, så det ser man fram emot. Hur ser framtiden ut annars?

Nu är jag klar med popen för denna gång så nu ska jag börja skriva nya låtar till Starmen så att vi kanske får ut en ny skiva en vacker dag.

Det faktum att du är ganska spretig (på ett positivt sätt) i ditt musikaliska uttryck,
kan det ha hindrat dig från att slå igenom på bred front?

Jag tror att tillfälligheter är avgörande. Jag ser en stor skillnad på min egen pop som jag aldrig fått någon hjälp att få ut (släppt allt själv) kontra Starmen som har fått hjälp ut i världen. Starmen har ju betydligt mer lyssnare än vad jag har som soloartist. Och jag tror nog inte min spretighet gör så stor skada.

Man vill gärna placera allt i fack i Sverige, det gäller i synnerhet musik.
Vilken etikett skulle du själv sätta på dig och din musik?

Starmen – Klassisk hårdrock a la 70-80-tal
Kristian Hermanson – spretig men catchy pop

Tack för pratstunden och lycka till!
Hoppas fler upptäcker dina låtar och musik, det är du värd tycker jag.

Stort tack Thomas! Nu ska jag lyssna in din katalog

Tack Kristian, när vi nu är inne på ämnet spretig musik ha ha…