DMB´s Joakim Strångert träffade nyligen sångaren och låtskrivaren Mikael Erlandsson över en lunch och här nedan kan man läsa lite av vad man pratade om.

1990 var N´gang med i melodifestivalen och körde historiens första rocklåt. Sen var det lite drygt 10 år senare, i samband med att jag hörde Last Autumns Dream, som jag fick upp intresset för vad Mikael Erlandsson har haft ett finger med i. Lite då och då såg jag honom spela på någon lokal krog i Kungsbacka. Man känner direkt att han är en stjärna som fyller rummet, både med utstrålning och röst.
I alla fall, nytt år och nya utmaningar. Man ska ju testa saker utanför sin komfortzon sägs det, så efter en kväll med Youtube och kanske någon öl, skickade jag ett mess till Mikael och frågade om han ville bli intervjuad för DMB? -Fick ett positivt svar direkt!
Vi bokade in en lunch tillsammans.

Vi sätter oss och börjar äta och Mikael fortsätter:

– För mig är musik lika viktigt som att äta. Därför fick jag panik när jag fick beskedet att jag hade cancer i tungan. Jag kunde väl fått det i fingret eller tån istället, men inte tungan. I oktober gjorde jag en operation och dom skar bort en bit av tungan. Det skulle vara svårt att säga ”rrrrrrr” en stund efter, men det funkar ju. Lagom till jul fick jag beskedet att allt, peppar, peppar, är borta. Musik är mitt liv och jag kommer arbeta med det så länge jag kan

Känner du aldrig att du hamnar i en svacka i din kreativitet?

– Nej! Jag ser bilder i toner och allt jag ser blir musik. En ny idé som jag håller på med är att tonsätta en lokal konstnärinnas tavlor. Hoppas att musiken blir som hon tänkt sig tavlorna. Hela tiden kommer jag på ny musik. Egentligen är jag en studiomusiker, men älskar att spela live. Särskilt här hemma.

Kan du berätta lite om tiden innan N´gang då jag upptäckte dig? Spelade du inte trummor i ett punkband?

– Infektion! Så hette punkbandet där jag spelade trummor mellan -78 till -81. Sen var det Studz där jag senare gick över till Keyboard. Vi fick faktiskt en stor hit med låten ”Frågor och svar”.

Sen blev det N´gang och melodifestivalen -90?

– Ja, det var en riktigt häftig upplevelse. Vi satt där med var sin whisky i Greenroom när poängen skulle delas ut. Tre 12:or i rad fick vi inledningsvis och vi fattade ingenting. Till slut kom vi femma. Jag minns också hur oerhört trevlig och jordnära Carola var.

Vad hände sen innan du drog igång Last Autumns Dream?

– Mycket! Jag påbörjade min solokarriär som gick bra i Japan där låtarna klättrade på listorna. Jag jobbade även med Tommy Denander och Radioactive, samt mycket med Chris Antblad.

Och sen kommer vi till mina favoriter, Last Autumns Dream. Hur kom det sig att ni bildades?

– En skivbolagskille i Japan som följt mig hela solokarriären var på mig om att starta ett band. Det var han som kom på bandnamnet. Vid den tiden hade jag lärt känna killarna i Europe som hade det lite lugnt. Mic, Ian och John var på ihop med Andy Malecek från Fair Warning på gitarr.

– När Europe senare körde igång igen hade de svårt att hinna och ersattes av medlemmar från Talisman. Ja, många duktiga musiker har varit med och spelat i bandet.
Det var ett hårt tempo och vi släppte ett album om året.

Secret Service, hur gick det till?

– Jag jobbade en del med dem, bland annat som demosångare. 2006 skulle dom ha en spelning i Ryssland som var bombhotad. Ola Håkansson frågade om jag kunde ta hans plats och vad svarar man på det? Såklart! Det handlade om tre låtar och just den spelningen visade sig vara inför 50 000 åskådare och 300 miljoner (!) Tv-tittare.
Sen rullade det på och vi turnerade mycket i Östeuropa. Ofta i sällskap med band som Aha, Alpahaville, och Deep Purple. Först var man ”Starstrucked”, men snart blev man kompisar och då var dom som vem som helst.

– I flera länder var militären inte förtjusta i västerlänningar, men folket var fantastiska. Det hände så mycket sjuka grejer när vi var där. Allt vet vi inte ens om själva. I Kazakstan blev vi ikappkörda av ett militärfordon när vi åkte i vår lilla turnébuss. Dom vinkade och ville att vi skulle stanna, men som tur var gasade vi på istället. Efteråt fick vi veta att det var ett kidnappningsförsök. I Dubai hade vi en spelning i Burj Khalifa, men tyvärr i källaren…ha, ha, ha.
Det var en galen och rolig tid och jag var med fram till 2018.

Fler band som du varit med i?

– The Universe, Salute och Lover under Cover. Sen har jag varit med i olika projekt eller gjort olika inhopp. Jag skriver en del för Arvingarna också.

Häftigaste upplevelse?

– Vi (Secret Service) spelade inför en halvmiljon(!) åskådare på en stadsfest i Tagil, strax söder om Sibirien. Det var folk överallt, så lång man kunde se. Den responsens jag fick när jag ropade -Yeah! I mikrofonen var helt overklig. Vilken adrenalinkick. Melodifestivalen med N´Gang var också helt otrolig.

Vad lyssnar du själv på för musik?

– Mycket 70-tal! Sweet, Slade, Rick Springfield och ELO. Någon gång ska jag dra ihop ett ELO-tribute band. Dom är så bra!

Förebild?

– Farsan, utan tvekan! Han fyller 94 i år. Förra året spelade vi ihop här i Kungsbacka och det ska vi göra nu till våren igen. Vi skriver musik ihop och snabbt släpper han en platta. Han är en mycket positiv människa med ett ungt sinne.

Vet du hur många låtar du skrivit?

– Oj, stimmade, kanske 300-400 låtar. Totalt är det säkert 1 000 låtar, men inget jag har full koll på.

Berätta lite kort om Autumn´s Child.

– Det är väl lite av en fortsättning Last Autumn´s Dream. Vi hade stora framgångar i Japan vilket även Autumn´s Child har. Det är Japan som väljer ut vilka singlar som ska släppas, vilket är lite synd att vi inte får göra. Dom gillar de lite hårdare låtarna bäst. Jag har varit och spelat i Japan tre gånger tidigare. Hoppas på ytterligare en Japan-turné, kanske ihop med Moon Safari och Treat, så jag får med mig mina vänner, ler Mikael.

Gör ni det kommer jag köpa flygbiljett dit, skrattar jag!

Jag upplever Autumn´s Child något hårdare än Last Atumn´s Dream. Och kommande platta är lite hårdare än föregångarna, eller?

Stämmer bra. Vi har valt att tona ner låtarna något och jag sjunger lite tyngre själv.
Det är som en övergång till plattan som kommer komma efter Tellus Timeline som släpps om lite drygt en vecka. Då kommer det bli ännu tyngre. Vi har redan några låtar klara.

Med jämna mellanrum nämns varma ord om Claes Andreasson som är Mikaels låtskrivarpartner. Jag inser hur tajta dom är i sitt samarbete.
Vi pratade också om Magnus Rosén som Mikael känt sen barnsben. Tillsammans gör dom en del en hel del välgörenhet för Afrika.

– Vi kommer eventuellt åka ner och köra några välgörenhetsspelningar.

Det var en fantastisk lunch och mina teorier om att musiker är trevliga och jordnära personer besannades. Jag upplever Mikael som en mycket varm och omtänksam människa som ser möjligheter framför hinder och en man med tusen järn i elden.
Redan nu kan jag avslöja att kommande soloskiva kommer heta ”The Two” som anspelar på första skivan, ”The One”.
Missa inte att Autumn´s Child släpper nytt album på fredag 19/1.
Vi hann med några selfies som avslutning och lovade att fortsätta hålla kontakt.
Så glad för att jag tog mod till mig!
Stort tack, Mikael! Vi ses i Göteborg på onsdag kväll!