Lika säkert som löven faller från träden så här års vet man att det kommer dyka upp en platta som absolut inte fanns på någon radar. I år är det amerikanska Barnes som lyser upp och glatt överraskar i höstmörkret. Ron Barnes, en arbetande trummis som även spelar piano och som till slut hittade sitt eget låtskriveri. Influenserna var många av 70- och 80-talens stora pop och rockband. 

På Long Road serveras ett rasande starkt knippe låtar som marinerats i ungefär lika delar West Coast, AOR och melodisk rock. Det är en mysig, soft och behaglig resa på den amerikanska motorvägen vi bjuds på, alltid med radiovänlig rock strömmande från högtalarna. Produktionen, signerad Joey Vana (son till Joe i Mecca och Missing Toys) och Barnes själv, är finfin och levande. Vana sköter också en del av gitarrerna och körer och ett annat bekant namn värt att nämnas är Mike Aquino (Pride of Lions), också på gitarr. Sången sköts av en herre vid namn Wally Swiatly, som med sin värme och lätta raspighet har en röst som gjord för den här typen av musik. Ofta tänker jag på Henry Lee Summer och det är verkligen inget dåligt betyg.

Bland höjdpunkterna på plattan vill jag lyfta fram underbart västkustsvängiga öppningsnumret Karma med ljuvlig bakgrundssång som backar upp Swiatlys myndiga stämma på ett utsökt sätt. Wish You Well rockar lite hårdare men har en refräng av det allra ädlaste av melodiskt guld. Stämningsfulla titelspåret Long Road får tankarna osökt att vandra mot vår inhemske hjälte Ludwig Hart och It’ll Be Alright avslutas med ett långt rykande gitarrsolo. One of These Days är ett underbart bekymmersfritt lyckopiller som kommer göra vintern kortare.

Betygsåttan är stark men om jag måste anmärka på något är det möjligen att många av låtarna går i samma (mid)tempo och att speltiden (34 minuter) kanske är i snålaste laget. 

Plattan finns ute nu och jag rekommenderar den å det varmaste!

Betyg 8/10

Av Anders Högberg