Kategoriarkiv: recension

Recension: Killer Kings – ”Burn For Love”

Här kommer ytterligare ett av väldigt många projektband skapat av bolaget Frontiers Music. Denna gång handlar det om Killer Kings som till stora delar kretsar kring sångaren Gregory Lynn Hall (101 South) och gitarristen Tristan Avakian (Red Dawn, Queen Extravaganza). På debutalbumet som fått namnet ”Burn For Love” medverkar även Alessandro Del Vecchio (bas, Keyboards) och Nicholas Papapicco (trummor). När det gäller Alessandro Del Vecchio så har han även varit med och mixat och mastrat hela kalaset. Albumets produktion är det inget att klaga på utan den håller hög kvalitet rakt igenom.

Tycker att låtmaterialet är helt ok. Här hittar man till exempel spår som ”Burn For Love” , ”I Will Be Stronger”, ”Higher”, ”Phoenix”, ”Do Or Die”, ”The Pains Of Yesterday” och ”Ain’t No End In Sight”. Men som helhet tycker jag att albumet är ganska ojämt. Men visst har det sina ljuspunkter. Alla som diggar AOR i stil med 101 South och liknande kommer säkerligen ge detta album en chans.

Albumet släpps fredagen den 14:e oktober.

Betyg 6,5/10

Skriven av Henric Wahlberg

Recension: Decoy – ”Without Warning”

Det svensk/danska projektbandet Decoy med sångaren Peter Sundell (Grand Illusion, C.O.P.) och gitarristen Torben Enevoldsen (Fate, Acacia Avenue) släpper nu sitt andra album ”Without Warning”, som innehåller en hel del örongodis för den som diggar melodiös rock/hårdrock. Här hittar man till exempel låtar som ”Broken Pride”, ”In and Out of Love”, ”All Or Nothing”, ”How Was I To Know”, ”Never Easy” och ”Now Or Never”. Detta är spår som verkligen håller hög kvalitet rakt igenom.

Det låter ganska mycket Grand Illusion och det är förstås inte så konstigt eftersom Peter Sundell var en av medlemmarna i detta grymma band. Torben Enevoldsen känner vi igen från bland annat banden Fate och Acacia Avenue. Torben gör en gedigen insats med sin gitarr och låtskriveri på denna platta. Förutom dessa två herrar utgörs Decoy även av Pete Steincke (bas) och Dennis Hansen (trummor)

”Without Warning” innehåller som sagt en hel del bra grejer som säkert många här på DMB kommer att gilla. Albumet släpps fredagen den 23:e september via bolaget Perris Records.

Betyg 7,5/10

Skriven av Henric Wahlberg

Recension: Ginevra – ”We Belong To The Stars”

Ett projektband som bildades av att sångaren Kristian Fyhr (Seventh Crystal) hade skrivit ett knippe låtar som han ansåg inte passade för sitt band och skickat de till Serafino Perugino (President Frontiers Records) i stället. Serafino undrade om inte Kristian ville bilda ett band och använda My Rock´n´Roll som vägvisare i vilken riktning kommande musik skulle bli.
Sagt och gjort , Magnus Karlsson (Primal Fear , The Ferry Men m fl) blev tillfrågad om han ville ansluta och det ville han. Jimmy Jay (H.E.A.T) och Magnus Ulfstedt (Eclipse , Nordic Union m fl) blev de sista pusselbitarna in som gjorde bandet komplett.

Bandet definierar sej som ett melodic metal band , det är gitarrbaserat , melodiöst och med lite tyngd i samt riktigt bra. Nu vet jag inte vem eller vilka som har gjort låtarna men Kristian har nog gjort en del och andra har väldigt mycket Magnus över sej. Magnus borgar för hög standard och kvalité oavsett vilket band eller konstellation han är med i. Kristian sjunger med inlevelse och passion och rytmsektionen ger allt för att bandet ska ha en stabil grund att stå på.
Visst det är kanske inget nytt under solen men likväl kan det vara riktigt bra , som i detta fallet.
Siren´s Calling som är första låten ut sätter standarden direkt på skivan och , enligt mitt tycke , så dippar det inte så värst mycket under vägen. Just nämnda Siren´s Calling , Unbreakable , Break The Silence och We Belong To The Stars är snäppt bättre utan att förringa de andra.
På balladen Masquerade sjunger Kristian tillsammans med Chez Kane och det gör de förtjänstfullt.
Apologize , den lite ruffligare Brokenhearted , I´ll Be Around , lite hårdare Falling To Pieces , The Fight eller den avslutande lugne My Rock´n´Roll , det är bara att lyssna och sen välja vilken eller vilka låtar som kommer att bli era favoriter.

Skivan släpps den 16 september via Frontiers.

Betyg 8/10

Line Up:
Kristian Fyhr – Sång och Keyboard
Magnus Karlsson – Gitarr och Keyboard
Jimmy Jay – Bas
Magnus Ulfstedt – Trummor

Gäst artister:
Chez Kane – Sång på Masquerade
Alessandro Del Vecchio – Keyboard

Låtar:
1/ Siren´s Calling
2/ Unbreakable
3/ Apologize
4/ Masquerade Feat. Chez Kane
5/ Break The Silence
6/ Brokenhearted
7/ We Belong To The Stars
8/ I´ll Be Around
9/ Falling Into Pieces
10/ The Fight
11/ My Rock´n´Roll

Av Tommy Svensson för DMB

Recension: Hartmann – ”Get Over It”

Sångaren och gitarristen Oliver Hartmann har ett förflutet i flera tyska power-metalband.
2005 släppte hans band Hartmann ett debutalbum där musiken är mer åt AOR i stilen.
Hartmann har alltid levererat bra låtar med väl genomarbetade melodier och grym, stundtals kraftfull sång.

På fredag är det åter dags för ett skivsläpp -Get over it.
Ett album fyllt av snyggt skrivna och högkvalitativa låtar. Jag tycker stilen är rockig rätt och slätt. Låtarna sätter sig med bra melodier i både vers och refräng. Stundtals svänger det ordentligt och ibland stärks refrängerna med gospel liknande körer, vilket ger ett amerikanskt sound. Låtarna kommer göra sig bra på radio.
Det känns omöjligt att välja ut en eller ett par favoritlåtar.
Detta är en platta som jag tror många av er kommer ta till sitt hjärta!

Låtar:

  1. Remedy
  2. One Step Behind
  3. In Another Life
  4. What Yoou Give Is What You Get
  5. The Movie’s End
  6. Just Drive
  7. The Gun
  8. Can’t Keep Away From You
  9. Get over It
  10. Stay True To me
  11. When We Were The Young

Betyg: 8/10

För DMB
Joakim Strångert

Recension: House Of Lords – ”Saints And Sinners”

Klassiska House Of Lords med sångaren James Christian i förarsätet är nu tillbaka med nytt album. Nytt sedan förra plattan (som förövrigt var en ganska blek historia) är även att James samarbetat med den legendariske keyboardisten Mark Mangold från Touch och Drive She Said. Något som till stora delar genomsyrar plattan. Både på gott och ont kanske?

De 6 första låtarna på albumet är riktigt bra och håller överraskande bra kvalitet. Tyvärr är inte resten av spåren lika bra. Lite synd kan jag tycka. Här finns topplåtar som ”Saints And Sinners”, ”House Of The Lord”, ”Take It All”, ”Road Warrior”, ”Mistress Of The Dark” och grymma balladen ”Avalanche”. Men efter dessa spår tycker jag att det sjunker som en sten med ett par riktiga bottennapp. Min favoritlåt är helt klart ”Take It All” som kanske är den låt som är mest AOR på albumet. Den doftar även Robin Beck lång väg. En annan favorit är finstämnda ”Avalanche” som jag tycker påminner lite smått om låten ”Húsavík” med Molly Sandén och Will Ferell.

Ett stort ”problem” som James Christian och kompani haft på de senaste albumen är att produktionen och ljudbilden varit relativt dålig. På den nya skivan verkar tyvärr problemet finnas kvar. Men som helhet är det ändå helt ok.
Hade ”Saints And Sinners” som sagt varit en EP bestånde av de 6 första låtarna hade jag absolut övervägt att ge albumet högsta betyg. Men tyvärr blir inte så fallet.

Skivan släpps nu på fredag (16/9) via bolaget Frontiers Records.

Betyg 6,5/10

Skriven av Henric Wahlberg

LÅTLISTA
Saints And Sinners
House Of The Lord
Take It All
Road Warrior
Mistress Of The Dark
Avalanche
Roll Like Thunder
Razzle Dazzle
Dreamin It All
Takin My Heart Back
Angels Fallen

House Of Lords är:

James Christian – sång, gitarr
Jimi Bell – gitarr
Mark Mangold – keyboards
Johan Koleberg – trummor


Recension: Joe Lynn Turner – ”Belly Of The Beast”

Joe Lynn Turner behöver nog ingen närmare beskrivning om vem han är , i alla fall i musikvärlden.
Jag har inte koll på allt som JLT har varit med på men jag skulle nog kunna påstå att vi har fått JLT 2.0 , lite mörkare , tyngre och råare anno 2022.
På denna skivan har han jobbat ihop med Peter Tägtgren (Hypocrisy , Pain och Lindemann).
Samarbetet med Peter började då JLT uppträdde på en födelsedagsfest för Peter´s bror 2017.
De hittade varandra musikaliskt och började skriva låtar i hop där Don´t Fear The Dark blev den första färdiga låten. Det är som sagt mörkare , tyngre och råare men det melodiösa finns där ändå i hans sätt att sjunga. Han använder sig av ett bredare röstregister än han brukar och det är inte till någon nackdel.

Musikaliskt är det typ Hypocrisy men med rensång. Ta heavy metal , blanda i lite stoner , lite industri metal och ett mått melodiös hårdrock så kanske du kan få en aning om hur det låter. Alltså , jag sa inte att det var lätt att beskriva hur det låter!
Efter första genomgången så tänkte jag , jaha vad är DETTA! , men efter ett antal lyssningar kan jag konstatera att det här är min sjä…. hm , minsann stundtals riktigt bra.
Skivan är kanske inte helt lättlyssnad men ger man sig tid så får man mycket tillbaka.
Öppningslåten Belly Of The Beast är som en 400 meters löpare som fått lämna startblocken , inget explosivt utan lite lagom snabb och uthållig.
Black Sun , som tar över staffetpinnen , är så där härligt tung och melodiös och tillhör toppskiktet.
Tortured Soul är tung , lite ödesmättad och med en kyrklig touch i refrängen.
En annan låt som också tillhör toppskiktet är den lugne Dark Night Of The Soul som även den är lite ödesmättad. Desire är en tung , sugande låt som man lätt kan gunga i takt till. Den mest melodiösa och lättaste låten på skivan är Living The Dream.
Låten som avslutar hela skivan är Requiem och den är en typ av epos som sammanfattar budskapet på hela skivan , nämligen att vi befinner oss i ett andligt krig mellan det onda och det goda men ingen väg ut.
Det ska dock erkännas att alla låtarna är inte bra men de flesta. En positiv vändning från första genomgången tills att det var dags att skriva recensionen är min resa med detta alster.

Skivan släpps den 28 Oktober 2022 via Music Theories Records
Betyg: 8/10

Line Up:
Joe Lynn Turner – Sång
Peter Tägtgren – Gitarr , Bas och programmering
Sebastian Tägtgren – Trummor
Love Magnusson – Gitarr solo

Låtar:
1/ Belly Of The Beast
2/ Black Sun
3/ Tortured Soul
4/ Rise Up
5/ Dark Night Of The Soul
6/ Tears Of Blood
7/ Desire8/ Don´t Fear The Dark
9/ Fallen World
10/ Living The Dream
11/ Requiem

Av Tommy Svensson för DMB

Recension: Fans Of The Dark – ”Suburbia”

Inte ens ett år har gått sedan Fans Of The Dark släppte sin självbetitlade debutskiva som verkligen var en positiv överraskning. Nu är det alltså dags att släppa en uppföljare i form av ”Suburbia”. Den stora frågan är om den är lika bra som debuten. Det börjar i alla fall rätt skapligt med låtarna ”Night Of The Living Dead”, ”The Pirates Of Maine” och ”Fantasia”. Sedan skippar jag dock det efterföljande spåret ”Sick! Sick Sick!”, som inte alls faller mig i smaken. Får åter tillbaka smaksinnet när jag kommer till låt nummer 5 som heter ”Fright Night” som även är albumets bästa låt. Detta följs upp ytterligare ett av skivans bättre spår nämligen ”Fans Of The Dark”. En annan bra låt är avslutande ”Restless Soul”. Man kan ganska klart höra att bandets grundare Freddie Allen har inspirerats av Iron Maiden under låtskrivandet. Det hör man inte minst i låtarna ”The Pirates Of Maine” och ”The Goblin King”.

Hela albumet klockar in på ungefär 42 minuter och efter jag snurrat skivan ett par varv känner jag mig relativt nöjd med vad jag hört. Men tycker ändå att det saknas ett par kvalitetslåtar för att jag ska ge albumet ett toppbetyg. Håller förra årets debut en aning högre. På den nya skivan saknar jag låtar i stil med ”Life Kills”, ”Escape From Hell” ,”The Running Man” och ”Dial Mom For Murder” Tycker även att förra årets album var bättre producerad med en behagligare ljudbild.

”Suburbia” släpps fredagen den 16:e september via bolaget Frontiers Records.

Betyg 6,5/10

Skriven av Henric Wahlberg

LINE-UP:
Alex Falk – sång
Oscar Bromvall – gitarr
Rickard Gramfors – bas
Freddie Allen – trummor

https://www.facebook.com/fansofthedark
https://www.instagram.com/fansofthedarkband/

Recension: Taboo – ”s/t”

Det är en massiv skivflod som väller fram, i stort sett hela tiden. På gott och ont. Svårt att sticka ut och hitta ett eget uttryck, speciellt med så många projekt/band.

Här kommer ännu ett projekt/samarbete som släpps via Frontiers; TABOO från Danmark med välkände gitarristen Ken Hammer från PRETTY MAIDS och relativt okände sångaren Christoffer Stjerne, till vardags i bandet H.E.R.O. som släppt tre album. Han är även etablerad producent, låtskrivare och ljudtekniker.
Och det är faktiskt främst Christoffers förtjänst att jag fastnade för den här plattan. Kraftfull, dynamisk och personlig röst.

Musiken är nåt helt annat än PRETTY MAIDS; lite modernare, poppigare, hårdare men fortfarande melodiös hårdrock. En av ganska få modernt producerade plattor som blir intressanta, iaf för mig personligen.
Ofta är produktionerna jämntjocka utan luft och dynamik. Återigen tack vare sången, blir dock detta intressant.
Tänk band som OUTTRIGGER och DIZZY MIZZ LIZZY.

Bra låtskriveri som får rejäl hjälp av Stjernes sång och melodier. Hammers gitarrspel är oxå riktigt bra i sammanhanget och gör att detta känns som en helgjuten platta som hänger ihop. Något som inte alltid är fallet med nya projekt/band.
Jag ser gärna att de fortsätter utveckla sitt samarbete nu när PRETTY MAIDS saga verkar vara över.

Enda invändningen är att det låter väldigt mycket H.E.R.O över plattan, och det kan väl tillskrivas Christoffers röst och melodispråk men även produktionen. Kanske kan Ken Hammers namn och gitarrspel hjälpa fram honom i rampljuset.

Släpps fredag 9 september.
Betyg: 8/10

Av Thomas Hultbrand/ DMB

LÅTARNA:
01. Flames
02. Bleeding
03. Learning To Breathe
04. Demons
05. Into The Sun
06. Powerless
07. It’s About Time
08. See You Again
09. Sensational
10. Daydream
11. In My Head (Bonus Track)

LÄNGD: 0.42.47

LINE-UP:
Christoffer Stjerne – Vocals, Various Instrumentation
Ken Hammer – Guitars, Various Instrumentation
Claus Langeskov – Bass (Track 1, 3, 4, 5)
Mat Sinner – Bass (Track 2 & 11)
Anders Kirkegaard – Drums (Track 1)

Recension: Pearls & Flames – ”Reliance”

Pearls & Flames är ett nytt AOR-projekt som kretsar kring ett par riktigt erfarna herrar inom denna härliga genre. Den drivande kraften bakom Pearls & Flames är sångaren Markus Nordenberg som tidigare varit med i bandet Coastland Ride. Med sig har han även gitarristen Sven Larsson som varit med en mängd olika band och projekt under åren. Bland annat Street Talk, Coastland Ride, Lionville och Groundbreaker för att nämna några. Sist men absolut inte minst har man keyboardisten Tomas Coox som bland annat spelat med Coastland Ride och Roulette.

Reliance”, som debutplattan heter består av ett par riktigt bra låtar som till exempel ”Can We Find The Love”, ”Temple Of Lust”, ”We will Meet Again (Cross My Fingers)”, ”Goodbye” och ”It Won’t Get Better”. Men det finns också ett par mindre intressanta låtar, som drar sig nästan åt dansbandshållet. Låten ”Love Can Heal Your Heart” är ett bra exempel på detta. Även den instrumentala låten ”Wires And Frames” känns mer som utfyllnad här tyvärr. Med det sagt så har ändå grabbarna i Pearls & Flames lyckats snickra ihop en kompetent platta som många här på DMB säkert kommer att gilla.

Albumet släpps fredagen den 7:e oktober via bolaget Pride & Joy Music.

Betyg 7/10

Skriven av Henric Wahlberg

Recension: C.O.P. – ”Enemy”

2015 släppte det melodiösa rockbandet C.O.P. ett riktigt bra debutalbum i form av ”State Of Rock” och är en platta jag fortfarande lyssnar på med ganska jämna mellan rum. 7 långa år har nu gått när bandet återvänder med uppföljaren ”Enemy”. Den stora frågan är om den kommer upp i samma höga nivå som debuten. Svaret är: Nästan. Det nya alstret består av 11 stycken kompetenta låtar där jag vill passa på att lyfta fram ”The Enemy”, ”For You”, ”Too Late”, ”The One”, ”Higher” och ”Glorious”. Detta är riktigt starka spår som faller mig verkligen i smaken. Tycker att man kunnat vässa till produktionen en aning. Men den är trots allt helt ok. Det som skiljer ”State Of Rock” och denna platta är att debuten innehåller en aning bättre låtar. Men som jag skrev tidigare så kommer den nya skivan nästan upp i samma nivå.

C.O.P. utgörs som bekant av trion Peter Sundell (Grand Illusion, Decoy), Christian Sundell och Ola af Trampe (Grand Illusion). Alla tre är kända namn inom den melodiösa rocken, så dom vet absolut hur man skapar en bra melodiös platta. Jag har följt Peter Sundell sedan tiden i det numer insomnade AOR bandet Grand Illusion och alltid diggat hans lite höga och speciella röst.

”Enemy” släpps fredagen den 7:e oktober via bolaget Pride & Joy Music och bör kollas upp lite extra om du gillar band som till exempel Grand Illusion.

Betyg 7/10

Skriven av Henric Wahlberg

« Äldre inlägg