Erik behöver ingen närmare presentation för dem som läser detta så den släpper jag. Han släpper nu i alla fall sitt ”debutalbum”. Det är det ju inte men det är första albumet i hans nylansering som soloartist.

När jag först hörde att denna platta skulle släppas så tänkte jag att jag förmodligen inte behövde höra hans historia en gång till. Erik har varit min husgud och Heat det band jag lyssnat överlägset mest på sen Spotify lanserades (Breaking the silence var tydligen den första låten jag spelade där) så jag har sett, hört och läst det mesta han gjort. Jag hade fel men tyvärr så är det denna historia som behövs för att ge plattan det där lilla extra. Texterna är starka och man kan känna hur han kände när han kämpade som mest. Det är inte alltid trevligt att lyssna på men det ger nerv och det är mer än vad väldigt många plattor ger mig.

Att han har fått ge sina musikaliska preferenser utrymme märks klart och tydligt. Det är Skid Row, det är Heat, det är Queen, Europe, Blink 182 (eller valfritt band i den genren) och detta gillar inte jag. Det blir alldeles för olika genremässigt. Missförstå mig rätt, låtarna är bra och Erik sjunger troligtvis bättre än någonsin men det är tråkigt att känna att man vill hoppa över vissa bitar. Och jag är kräsen.

Men med ojämnheter kommer både toppar och dalar och toppen av allt är kanske årets bästa låt i Twisted Lullaby. Enkelt rakt riff öppnar och med en grym refräng är jag helt såld här.

Jag tror dock många kommer gilla detta och hantverket är gott. Jag är bara alldeles för partisk för att kunna betygsätta detta nyanserat. Jag kommer aldrig sluta lyssna på Erik, så är det bara. Skall se honom live senare i sommar också och det är ju där han hör hemma på riktigt.

Plattan släpps 22/5 så check it out då!

Av: Måns Enheim

Danska Boys From Heaven kommer nu med sitt tredje album (det första via bolaget Frontiers Music) ”The Wanderer”, som både blickar bakåt och framåt. Här får vi klassiska 80-tals influenser i stil med Toto, Journey, Foreigner och liknande band. Men det är också en platta som har ett mer uppdaterat och modernt sound.

Öppningsspåret “I´ll Waiting” sätter tonen direkt med sina Foreigner inspererade keyboards och med sångaren Chris Catton´s behagliga röst. Efterföljande ”Hotline” går i ungefär samma tempo, skillnaden är att här tar gitarristen Mads Schaumann mer plats. Plus ett härligt saxofonlir av Jonas Klintström Larsen. Även låt nummer tre ”Hold Your Heart” är en soft historia. Albumet har överlag en rätt lugn och skön ljudbild och det kan jag tycka är ganska behagligt att lyssna på. Den mest funkiga låten hittar vi som spår nummer fyra i form av ”Street Life”. Den bryter av på ett bra sätt från de föregånde låtarna. Efter detta kommer vi fram till en av mina absoluta favoriter på albumet, nämligen ”Hold On”. Har nästan lyssnat på den dagligen sedan den släpptes som singel i början på mars. En riktigt bra låt där Chris Catton verkligen får briljera tillsammans med resten av bandet. Vill även passa på att lyfra fram låtarna ”Eileen” och ”Time Is On Our Side” som även dom tillför något bra till plattan.

Skivans styrka ligger egentligen i helheten, samt att produktionen är bra genomarbetad. För mix och master står Erik Mårtensson (Eclipse, W.E.T.). Det som gör albumet så lyckat är även balansen mellan det nya och det ”gamla”, som man mixat ihop på ett grymt sätt.

Albumet släpps fredagen den 22:e maj via bolaget Frontiers Music.

Betyg 9/10

Skriven av Henric Wahlberg

Dan Byrnes debutalbum ”This Is Where The Show Begins” är fyllt av glädje och självförtroende.Han har haft gott om tid att sammanställa och skriva färdigt låtarna.

Det finns en viss stolthet vid sidan av känsligheten, en ytterligare breddning av det musikaliska spektrumet.Men i centrum finns den – rösten – lika kraftfull som den är sårbar, lika känslosam som den är stark.
Jag har lyssnat på hans singlar sedan 2023 och sett fram emot den fullängdare som nu äntligen ser dagens ljus.

Engelsmannens kraftfulla soulpräglade sång och skickligt utförda men ändå lättillgängliga låtskriveri har relativt snabbt tagit honom till en artist på uppgång.
Han levererade minnesvärda framträdanden på flera festivaler och fick fantastisk support från Planet Rock – Englands ledande rockstation – där hans fyra första singlar låg 25 veckor på spellistan.
Byrnes musik blandar moderna drag med klassiska rockinfluenser och är kraftfull, ärlig och känslosam.
Musiken rockar, utan tvekan, men det som verkligen skiljer honom från många andra är modet att variera sitt musikaliska uttryck.
Detta är inte bara rockmusik – den har hjärtat och äktheten att nå ut till en bred publik helt klart.

Hur låter det kanske ni undrar?
Han rör sig i samma musikaliska landskap som RIVAL SONS, INGLORIOUS och THE KARMA EFFECT.
Bra låtskriveri, fantastisk sång, energifyllt, tungt, lyhört och svängigt komp med smakfullt gitarrspel.
Det är riktigt tunga riffrökare blandat med nedtonade pianoarrangemang.
Allt vävs ihop till en komplett och homogen enhet som gör att jag kommer återvända till den här plattan många gånger. Produktionen är organisk och dynamisk. Jag har faktiskt inget att anmärka på.

Mina damer och herrar, här har vi definitivt en kandidat till årets platta så betyget är självklart.

Plattan släpps fredag 22/5
Betyg: 10/10
Av: Thomas Hultbrand / DMB

LÅTARNA:
1. Saviour
2. She’s The Devil
3. Praise Hell
4. Sober
5. Cherry & Leather
6. Death Of Me
7. Temple
8. Pulling Me Under
9. Hate Me
10. Home

LINE-UP:
Glenn Quinn (TIGERTAILZ) – Gitarr
Colin Parkinson (INGLORIOUS) – Bas
(Som han båda har arbetat med när han var frontman i Myke Grays band SKIN)
Max Rhead (Kira Mac) – Trummor

Man blir lika delar förvånad, glad och imponerad när ett gammalt band levererar som i fornstora dagar.
TROTS att de förlorat sin gitarrist/låtskrivare och återbildas efter en över 20 år lång paus. Så är fallet med tyska FRONTLINE som levererat sin ”Europeiska AOR” sedan 1989. Albumtiteln ”Rebirth” känns väldigt självklar.
Nionde plattan för arvet vidare med originalsångaren Stephan Kämmerer och nya gitarristen / producenten Christian Mühlroth som ersatt Robby Böbel (avled 2022).
Eller som bandet uttrycker det; ”Detta album öppnar ett nytt kapitel utan att glömma vart vi kommer ifrån”.
De håller sig skickligt inom ramarna för genren som är ganska snäv och urvattnad.
Albumet lyckas bibehålla mitt intresse tack vare varierade låtar som är smakfullt paketerade och framförda.

Det är melodiös gitarrbaserad AOR/MR när den är som bäst. Tänk SURVIVOR, FOREIGNER och FM.
Bra låtar, sång och instrumentering (oerhört smakfullt gitarrspel och solon, tänk Dann Huff och Mike Slamer) gör detta till en platta jag gärna återvänder till.

Plattan släpps fredag 15/5
Betyg: 8/10

Av: Thomas Hultbrand / DMB

LÅTARNA:
1.    Burning Horizon
2.    Blacktop Parachute
3.    After You’re Gone
4.    Two Tickets To The Afterglow
5.    Boulevard Echo
6.    Burning Shadows
7.    One Life One Love
8.    Stone And Feather
9.    Shattered Glass Dreams
10.    Heart On The Dashboard
11.    Burning The Distance
12.    White Line Miracle
13.    Back To The Bright
14.    Arc Of Lightning

LINE-UP:
Stephan Kämmerer -sång
Christian Mühlroth – gitarr
Diego de Sousa Pires – trummor
Eric Juris – gitarr
Andreas Latzko – bas

M.ILL.ION är nu tillbaka på allvar i och med releasen av albumet ”Legend”. Deras sound kan kanske bäst beskrivas som en mix av melodiös hårdrock, AOR och ren och skär Rock N´ Roll. Sen kan man även lägga till en hel del av det klassiska 70-tals rocken i stil med Rainbow, Deep Purple, Whitesnake och Thin Lizzy. 5 år har gått sedan senaste albumet ”Back On Track”, som man släppte i samband med bandets 30 års jubileum. Bandet utgörs av medlemmarna Hans Dalzon (sång), CT Rohdell (gitarr), B.J Laneby (bas), Magnus Rohdell (trummor) och Marcus Berglund (keyboards)

Nu släpps alltså M.ILL.ION´s nionde album som enligt mig är riktigt bra och om man diggar de band som jag nämnde här ovan så får ni absolut kolla in detta alster. Första singeln och öppningsspåret ”Kingmaker” tycker jag sätter tonen för resten av låtarna på plattan med sitt ”bredbenta sound”. Samma sak gäller efterföljande ”Bad Lovin”, som har lite klassiska KISS över sig i refrängen. ”Wheels And Wings” är kanske den låt på albumet som doftar mest Thin Lizzy och till viss del även en gnutta Gary Moore. Vill även passa på att lyfta fram låten ”Private Dancer”, som är den mest AOR-igaste låten på skivan. Albumet avslutas även på ett bra sätt med låtarna ”Ready To Rock” och ”Half Man, Half consumer”.

M.ILL.ION har lyckats att skapa något riktigt bra här. Finns mycket gott att ta med sig från denna platta, som släpps fredagen den 24:e april via bolaget Escape Music.

Betyg 8/10

Skriven av Henric Wahlberg

KOLLA ÄVEN IN: