John Norum feat. Glenn Hughes – Face The Truth (Epic – 1992)
John Norum – Guitars & Vocals (Europe/Dokken etc.)
Glenn Hughes – Leadvocals (Deep Purple/Phenomena/Trapeze etc.)
Peter Baltes – Bass (Accept/Dokken etc.)
Peter Hermansson – Drums (220 Volt/John Norum Band)
Hempo Hildén – Drums (Splash/Pugh Rogefeldt etc.)

John Norum lämnade bandet han startade med sin barndomsvän Joakim Larsson a.k.a. Joey Tempest när de påbörjade att ta över hela världen med The Final Countdown 1986.

John släppte sin debutsoloskiva Total Control redan 1987 som han hade börjat skriva på under sin tid i Europe, vilket blev kritikerrosad och en försäljningssuccé.

Efter en flytt till USA och ett album med sin idol Don Dokken (Up From The Ashes) tillsammans med bl.a. Mikkey Dee 1990, så hookade 1992 John upp med en annan barndomsidol och världssångare Mr. Glenn Hughes tidigare Deep Purple, Phenomena, Hughes Thrall etc.

Och wow, vilket samarbete och vilket album detta blev.
Jag visste/vet att Norum redan på Europe´s 3 första album var/är Sveriges bäste gitarrist och
har blivit en av världens bäste i kategorin.
Inte enbart en smakfull och elegant sologitarrist som för tankarna till Gary Moore, Michael Schenker m.fl. fast bättre och utvecklingsbenägen.

Plattan börjar med titelspåret Face The Truth och huvudriffet är nog det bästa som Herr Norum har skrivit, en uptempo låt med mycket frenesi. Efter sexton takter kommer Mr. Hughes och ställer skåpet med sin soulfulla och kraftfulla röst, med melodier som för tankarna och känslorna till Purple/Phenomena, men med en modernare produktion.

Andra spår är Night Buzz som John har skrivit tillsammans med sin dåvarande fru (R.I.P.) och som han sjunger på själv. John har en bra röst och passar att sjunga till de låtar han sjunger på. Det är en svängig lite bluesig låt som för tankarna till Gary Moore. Men det är mycket kompetent skrivet och spelat även detta.

In Your Eyes heter nästa spår och Glenn är tillbaka på leadsång vilket lyfter nästan vilken låt som helst. I detta fall är detta sant då In Your Eyes är en medioker semi-ballad som skulle kunna finnas på vilket melodiskt hårdrocksalbum under denna tid. Det blev dock en andra singel av denna och det beror nog framförallt på Glenns sångprestation.

Fjärde spår är en cover av Thin Lizzys låt Opium Trail från albumet Bad Reputation från vi har tidigare bevittnat att John gärna gör covers av sina gamla idolers låtar. Från första plattans singlar finns just Lizzys låtar på B-sidorna. John som sagt sjunger bra och har en bra röst till denna typ av låtar och gör det beundransvärt bra. Det hörs att förebild och idol är Gary Moore, men John har en unik och bättre sångröst som passar denna typ av låtar.

Och nu kommer första singeln från albumet We Will Be Strong och det är en överraskande fin och tung duett tillsammans med sin barndomsvän Joey Tempest. De har såklart skrivit den
tillsammans och det är en låt som skulle passa på ett framtida Europe album, och texten vittnar om att en kommande återförening kan vara på gång mellan dessa. En klockren singel som har en sing-along-refräng som passar både små rockklubbar som arenor. Bra balans mellan vers och refräng och ett fantastiskt Norum solo

Första låt på B-sidan om man hänvisar till vinylen så startar den som A-sidan startade. Ett grymt gitarriff och en makalös sång av Glenn. Good Man Shining är vad melodiös hårdrock handlar om, om jag skulle beskriva vad denna genre är för en person som inte vet, då
skulle jag spela denna låt. Det är rakt, enkelt, melodiskt med känsla och tyngd, vilket är det svåraste som finns att komponera tydligen, detta är facit. Medkompositörer på denna är Mikael Höglund & Tomas Broman (Great King Rat/Talisman/Thunder etc.), vilket
vittnar om att dessa skulle kunna varit medlemmar och medverkande på detta album, vilket troligen hade höjt kvalitén ytterligare.

Time Will Find The Answer börjar med ett gitarrsolointro som återigen doftar Gary Moore, men det hörs och känns att det är John, men influenserna finns där och är lånade på ett snyggt och smakfullt sätt. Återigen en melodisk hårdrockslåt som Glenn visar sin bredd och höjd på ett fantastiskt sätt. Återigen ett fantastiskt riff och solo av John. Som låtskrivare och kompositörer på Counting On Your Love står det både Göran Edman & Joey Tempest m.fl. och det hörs att det är ett riff från debutskivan samtidigt som det är melodier som skulle kunna passa på debutplattan eller på en Europeplatta, det som ändrar låtens karaktär och gör att den passar bättre i detta sammanhang är att det är Glenn på sång och att han gör den till sin (som alltid), men den genomsyrar tidig Norum/Dokken men även framtida Europe. En fantastisk låt med en återigen sing-along-refräng, outstanding performance av Mr. Hughes & Mr. Norum in their prime. (kunde inte hitta en bättre
formulering på svenska:)

Såklart ska en instrumental gitarrlåt vara med och det är inte enbart utfyllnad när det gäller Norum. Det passar in och det är återigen smakfullt, elegant, stilrent, ruffigt på en och samma gång. Endica heter alstret och är en typisk John Norum instrumentallåt där man vet vad man får och är Norum personifierad.

Har man chansen och tillfälle att få ha med Glenn Hughes med på sin soloskiva så tar man såklart tillfället i akt att inkludera en av hans paradnummer Still The Night från Phenomenas första album från 1985. En bra och hedersam version som fyller ut albumet mer än att det ger det högre kvalité. Det är klanderfritt framfört av medlemmarna/musikerna och såklart
världsklass sånginsats av Glenn.

Sista spåret på albumet är Distant Voices som återigen visar vart skåpet ska stå musikaliskt. Den avslutar albumet perfekt med ett Norum riff och på trummor finns Mikkey Dee. Klanderfritt och professionellt framfört av John & Glenn & Company. Perfekt avslutning och återigen ett facit på tung gitarrbaserad melodisk hårdrock.

Face The Truth är ett album med och av John Norum featuring special guests som gör albumet till en milstolpe inom svensk hårdrock och det skulle verkligen vara på sin plats att göra en Face The Truth II, eller inte då det kan förstöra mer än det ger.
Ser fram emot en del två men ändå inte:)

Rawk ´n Råhl // H.B.