Den inledande dubbelsmockan Forever Young och Wings kan mycket väl vara den bästa öppningen av en melodiös hårdrocksplatta genom tiderna. Den förstnämnda ett mäktigt och ståtligt anthem och lite av ett mer allvarsamt halvsyskon till Livin´On A Prayer medan Wings lättsamt och oemotståndligt flyter fram och sedan briserar i en bedårande allsångsrefräng: If I only had the wings to fly, leave the chains of love below. Take my heart up in the sky, I would never let you go.

Jag blir alltid lika tagen varje gång jag tar fram plattan och hör denna lysande öppning.

Och det blir egentligen inte sämre efter det heller. Varenda spår på New York-bandets debutalbum håller skyhög klass. Tyketto tar de bästa bitarna från Bon Jovi, White Lion och Winger och kokar ner till sitt alldeles egna sound. Den akustiska gitarren har ofta en framträdande roll i den detaljrika ljudbilden, inte minst i den fantastiska Seasons. Den fräcka och lekfulla Lay Your Body Down gör det omöjligt att sitta still och visar på ett band med otroligt duktiga musiker. Gripande balladen Standing Alone är en sån där sång som får fullvuxna karlar på en festival att med fuktiga ögon ömt omfamna varandra.

Men året var 1991 och en annan typ av rockmusik bankade bryskt på dörren och då hjälpte det inte att man hade storbolaget Geffen i ryggen och den framgångsrike Richie Zito (Bad English, Heart) som producent. Det förväntade genombrottet kom, som för många andra, av sig.

Av någon märklig anledning är det här en platta som jag lyckades missa när den släpptes och det blev sedan en av de allra första skivorna som söktes upp och införskaffades online. Hursomhelst är detta en platta som ligger mig oerhört varmt om hjärtat och den är en av de mest robusta grundpelarna i denna skribents skivsamling. Har man investerat i Rock Candy’s  eminenta återutgivning från 2016 finns där också ett bonusspår i form av b-sidan Walk Away.

TYKETTO:

Danny Vaughn – sång, akustisk gitarr
Brooke St. James – gitarr
Michael Clayton – trummor
Jimi Kennedy – bas

// Anders Högberg