DMB´s skribent Thomas Hultbrand har varit i kontakt med den australiske sångaren/låtskrivaren Adam Brice och ställt lite frågor kring hans nya singel ”One more day” och lite annat smått och gott. Trevlig läsning!

Hi Adam! 

I’m glad I discover you through your brand new song ”One more day” just released.

You are a new name for me, please tell about yourself and your background.

Hello Thomas.

And hello to everyone taking a moment to read this article. I’m based in Melbourne, Australia and have been playing music for around 35 years – I’ve just taken my time to get to recording! 

Maybe like many of you reading this article, I’ve played in cover bands and tried getting gigs with original music when I was starting out. For many of us, you can only get ‘paid in experiences’ for so long before you need to pay the bills, right?  

So in 2020, with some unexpected downtime, I started to get back into playing and writing.
I committed to stepping up and developing my craft to put together something I, my family and friends would all be proud of. 

Looking back, I’m actually glad it has worked out this way. I’ve lots of stories to tell now! So I’m excited about what lays ahead over the next few months as I release my first album. 

I’ve already been amazed at the support and great feedback I’ve received around the first single ‘One More Day,’ which makes me very thankful. 

Sounds exciting, What’s your musical influences?

Well, growing up learning guitar, it was all about bands that had a strong guitar presence. AC/DC, Iron Maiden, Van Halen, Joe Satriani, Steve Vai and the glam bands of the LA scene were all on heavy rotation. 

But through the music my parents listened to (The Beatles, Wings, Billy Joel, Stevie Wonder) and the pop rock radio songs of the late 80s and 90s, I have always loved a strong melody. I was to discover Michael Landau and Steve Lukather were big influences on everything they have played on, even though I didn’t realise at the time it was them on the tracks.  

And I was fortunate to grow up in a city that had the most amazing musicians playing around Melbourne during the 1990s. You may not have heard of bands/musicians like John Farnham and Southern Sons, but these two were huge for me growing up. You should definitely check them out if you appreciate some melodic rock. 

Well, John Farnham is actually quite famous here in Sweden. I also love his work with LITTLE RIVER BAND mid 80’s. “Playing To Win” is a classic. For me at least.

And funny you mention SOUTHERN SONS, not that famous but they are a huge favourite band from early 90’s for me personally, I have all their albums and some singles.

However, you’re a singer/guitarist/songwriter?

I write, sing and play guitar on all the tracks that will be coming out.
I’m a guitar player who has always dabbled in writing my own songs, and I’ve been working hard to write better music.
This is my first experience behind a microphone. Again, I’ve been working hard with a lot of support from friends to step up as a singer. 

The icing on the cake is having been able to meet some of my musical heroes and work closely with them on this album. I still pinch myself when I think about the fact I am working with many of the immensely talented group that I mentioned earlier – Southern Sons. 

Members of this band include Peter ‘Reggie’ Bowman, who is an amazing musician, engineer and producer who has gone above and beyond to help me with all aspects of my playing, singing and writing. Just a brilliant human who has really helped me evolve and taught me to slow down and trust the process. 

Pete Drummond is now a member of Southern Sons and one of the best drummers in the world. He is also a brilliant songwriter, composer and singer. Not fair really! 

We have written a song together called ‘Love Will Find A Way’, which will be the third single. If you like a ballad, I’d love you to check it out.  

And Irwin Thomas (Jack Jones with Southern Sons) is/was the biggest musical influence on me. You’ll struggle to find a better singer and guitarist. And to have him actually play guitar on the fourth single ‘Dark Days’ is a very special moment for me. 

Wow! How cool isn’t that. Now I almost get starstruck really.

Yes, there was a moment where I was feeling brave and reached out to Reggie to see if he would be interested in working with me, and now I’m fortunate to not just have worked with them all, but value them as great friends and just amazing humans. Quite surreal. 

As a I was getting back into writing, and trying to step up my recording and mixing skills using Logic Pro, I found that I actually needed to step back and focus on the song. Obvious now, but sometimes when I’d start off it would be more about trying to write a great mixed song than writing a great song that connected with people. 

So now, the majority of the time I will write with just an acoustic guitar. I tend to find a chorus that connects with me and go from there. 

But sometimes I’ll read or hear a line that triggers an idea. I’ve often challenged myself to write a song without the instrument to focused more deeply on the message. I think the great thing about writing music is no one way to do it, and challenging yourself to try a new approach can reward you. 

The big thing I’ve come to realise is if I can’t tell a story with my lyrics, the melody and my guitar, it doesn’t matter what effects I throw on it, it will still be an ordinary song. 

I’ll normally put down a demo recording of the song with acoustic guitar and vocals, send it to Reggie who will lay down some bass and then we get Pete to lay down some drums. That process has evolved somewhat in that Pete is also amazing at throwing ideas around with song structure and ideas, so it is pretty organic. I’ve come to appreciate sometimes things need to sit and ferment, and that that can lead to new even better ideas when you come back to it. Many of the songs coming up feature some of the original demo guitars and vocals. 

Future plans after this release?

I hope everyone who has a listen to ‘One More Day’ connects with it somehow. I have the second single, ‘Something to Hold’ due for release in March, and the other two singles I mentioned earlier to follow. 

I’m adding the finishing touches to the album at the moment which will have around 11 tracks on it. So if you like what you are hearing, I hope you check it out. 

I haven’t shared this yet but the album will be called ‘Never is too late.’ I hope anyone reading this who has always held back for some reason may be inspired to lean in to their passion. There are good people out there willing to help if you put in the work. Took me a while to figure that out… 

You can find me on Facebook and Insta at @adambricemusic or visit my website at adambricemusic.com

I’d love to hear what you think. 

Thank you  

Thank YOU Adam for taking your time to share you musical life to our readers at “Den Melodiösa Bloggen”. We will definitely keep an eye on your coming adventures.

Good Luck and welcome to heaten up our cold north here in Sweden with your music.

Thanks Thomas. Nice talking to you and for pay attention to my music.

DMB´s Joakim Strångert träffade nyligen sångaren och låtskrivaren Mikael Erlandsson över en lunch och här nedan kan man läsa lite av vad man pratade om.

1990 var N´gang med i melodifestivalen och körde historiens första rocklåt. Sen var det lite drygt 10 år senare, i samband med att jag hörde Last Autumns Dream, som jag fick upp intresset för vad Mikael Erlandsson har haft ett finger med i. Lite då och då såg jag honom spela på någon lokal krog i Kungsbacka. Man känner direkt att han är en stjärna som fyller rummet, både med utstrålning och röst.
I alla fall, nytt år och nya utmaningar. Man ska ju testa saker utanför sin komfortzon sägs det, så efter en kväll med Youtube och kanske någon öl, skickade jag ett mess till Mikael och frågade om han ville bli intervjuad för DMB? -Fick ett positivt svar direkt!
Vi bokade in en lunch tillsammans.

Vi sätter oss och börjar äta och Mikael fortsätter:

– För mig är musik lika viktigt som att äta. Därför fick jag panik när jag fick beskedet att jag hade cancer i tungan. Jag kunde väl fått det i fingret eller tån istället, men inte tungan. I oktober gjorde jag en operation och dom skar bort en bit av tungan. Det skulle vara svårt att säga ”rrrrrrr” en stund efter, men det funkar ju. Lagom till jul fick jag beskedet att allt, peppar, peppar, är borta. Musik är mitt liv och jag kommer arbeta med det så länge jag kan

Känner du aldrig att du hamnar i en svacka i din kreativitet?

– Nej! Jag ser bilder i toner och allt jag ser blir musik. En ny idé som jag håller på med är att tonsätta en lokal konstnärinnas tavlor. Hoppas att musiken blir som hon tänkt sig tavlorna. Hela tiden kommer jag på ny musik. Egentligen är jag en studiomusiker, men älskar att spela live. Särskilt här hemma.

Kan du berätta lite om tiden innan N´gang då jag upptäckte dig? Spelade du inte trummor i ett punkband?

– Infektion! Så hette punkbandet där jag spelade trummor mellan -78 till -81. Sen var det Studz där jag senare gick över till Keyboard. Vi fick faktiskt en stor hit med låten ”Frågor och svar”.

Sen blev det N´gang och melodifestivalen -90?

– Ja, det var en riktigt häftig upplevelse. Vi satt där med var sin whisky i Greenroom när poängen skulle delas ut. Tre 12:or i rad fick vi inledningsvis och vi fattade ingenting. Till slut kom vi femma. Jag minns också hur oerhört trevlig och jordnära Carola var.

Vad hände sen innan du drog igång Last Autumns Dream?

– Mycket! Jag påbörjade min solokarriär som gick bra i Japan där låtarna klättrade på listorna. Jag jobbade även med Tommy Denander och Radioactive, samt mycket med Chris Antblad.

Och sen kommer vi till mina favoriter, Last Autumns Dream. Hur kom det sig att ni bildades?

– En skivbolagskille i Japan som följt mig hela solokarriären var på mig om att starta ett band. Det var han som kom på bandnamnet. Vid den tiden hade jag lärt känna killarna i Europe som hade det lite lugnt. Mic, Ian och John var på ihop med Andy Malecek från Fair Warning på gitarr.

– När Europe senare körde igång igen hade de svårt att hinna och ersattes av medlemmar från Talisman. Ja, många duktiga musiker har varit med och spelat i bandet.
Det var ett hårt tempo och vi släppte ett album om året.

Secret Service, hur gick det till?

– Jag jobbade en del med dem, bland annat som demosångare. 2006 skulle dom ha en spelning i Ryssland som var bombhotad. Ola Håkansson frågade om jag kunde ta hans plats och vad svarar man på det? Såklart! Det handlade om tre låtar och just den spelningen visade sig vara inför 50 000 åskådare och 300 miljoner (!) Tv-tittare.
Sen rullade det på och vi turnerade mycket i Östeuropa. Ofta i sällskap med band som Aha, Alpahaville, och Deep Purple. Först var man ”Starstrucked”, men snart blev man kompisar och då var dom som vem som helst.

– I flera länder var militären inte förtjusta i västerlänningar, men folket var fantastiska. Det hände så mycket sjuka grejer när vi var där. Allt vet vi inte ens om själva. I Kazakstan blev vi ikappkörda av ett militärfordon när vi åkte i vår lilla turnébuss. Dom vinkade och ville att vi skulle stanna, men som tur var gasade vi på istället. Efteråt fick vi veta att det var ett kidnappningsförsök. I Dubai hade vi en spelning i Burj Khalifa, men tyvärr i källaren…ha, ha, ha.
Det var en galen och rolig tid och jag var med fram till 2018.

Fler band som du varit med i?

– The Universe, Salute och Lover under Cover. Sen har jag varit med i olika projekt eller gjort olika inhopp. Jag skriver en del för Arvingarna också.

Häftigaste upplevelse?

– Vi (Secret Service) spelade inför en halvmiljon(!) åskådare på en stadsfest i Tagil, strax söder om Sibirien. Det var folk överallt, så lång man kunde se. Den responsens jag fick när jag ropade -Yeah! I mikrofonen var helt overklig. Vilken adrenalinkick. Melodifestivalen med N´Gang var också helt otrolig.

Vad lyssnar du själv på för musik?

– Mycket 70-tal! Sweet, Slade, Rick Springfield och ELO. Någon gång ska jag dra ihop ett ELO-tribute band. Dom är så bra!

Förebild?

– Farsan, utan tvekan! Han fyller 94 i år. Förra året spelade vi ihop här i Kungsbacka och det ska vi göra nu till våren igen. Vi skriver musik ihop och snabbt släpper han en platta. Han är en mycket positiv människa med ett ungt sinne.

Vet du hur många låtar du skrivit?

– Oj, stimmade, kanske 300-400 låtar. Totalt är det säkert 1 000 låtar, men inget jag har full koll på.

Berätta lite kort om Autumn´s Child.

– Det är väl lite av en fortsättning Last Autumn´s Dream. Vi hade stora framgångar i Japan vilket även Autumn´s Child har. Det är Japan som väljer ut vilka singlar som ska släppas, vilket är lite synd att vi inte får göra. Dom gillar de lite hårdare låtarna bäst. Jag har varit och spelat i Japan tre gånger tidigare. Hoppas på ytterligare en Japan-turné, kanske ihop med Moon Safari och Treat, så jag får med mig mina vänner, ler Mikael.

Gör ni det kommer jag köpa flygbiljett dit, skrattar jag!

Jag upplever Autumn´s Child något hårdare än Last Atumn´s Dream. Och kommande platta är lite hårdare än föregångarna, eller?

Stämmer bra. Vi har valt att tona ner låtarna något och jag sjunger lite tyngre själv.
Det är som en övergång till plattan som kommer komma efter Tellus Timeline som släpps om lite drygt en vecka. Då kommer det bli ännu tyngre. Vi har redan några låtar klara.

Med jämna mellanrum nämns varma ord om Claes Andreasson som är Mikaels låtskrivarpartner. Jag inser hur tajta dom är i sitt samarbete.
Vi pratade också om Magnus Rosén som Mikael känt sen barnsben. Tillsammans gör dom en del en hel del välgörenhet för Afrika.

– Vi kommer eventuellt åka ner och köra några välgörenhetsspelningar.

Det var en fantastisk lunch och mina teorier om att musiker är trevliga och jordnära personer besannades. Jag upplever Mikael som en mycket varm och omtänksam människa som ser möjligheter framför hinder och en man med tusen järn i elden.
Redan nu kan jag avslöja att kommande soloskiva kommer heta ”The Two” som anspelar på första skivan, ”The One”.
Missa inte att Autumn´s Child släpper nytt album på fredag 19/1.
Vi hann med några selfies som avslutning och lovade att fortsätta hålla kontakt.
Så glad för att jag tog mod till mig!
Stort tack, Mikael! Vi ses i Göteborg på onsdag kväll!

DMB har varit i kontakt med sångaren/låtskrivaren Emil Sigfridsson och ställt lite frågor inför släppet av nya albumet “Back To Yesterday”.

Tror det är ganska många som kommer ihåg dig från Fame Factory och även Melodifestivalen för en hel del år sedan. Men sedan blev det relativt tyst. Kan du berätta lite vad du hållit på med de senaste åren?

Efter Fame Factory och Melodifestivalen kände jag att jag ville göra något annat rent musikaliskt. Jag bodde i Stockholm under den tiden, för det var där man skulle bo för att synas och höras så mycket som möjligt. Jag tröttnade helt enkelt på det livet och längtade hem till Skåne igen. Jag hade länge haft en dröm om att producera musikaler så jag sökte rättigheterna till Elton Johns musikal Aida, som jag sedan satte upp på Kristianstads Teater 2007. Det gav mersmak och sen dess så har jag producerat 13 musikaler, bla Tarzan, RENT, Jesus Christ Superstar, We will rock you, Rock of Ages och nu senast The Phantom of the Opera. I kombination med det så har jag frilansat som sångare i alla möjliga sammanhang. Jag har även musicerat mycket ihop med min farsa och med min familj. Har även producerat en krogshow som heter Ages of Rock där vi nu är inne på sjätte året.

I våras blev du utnämnd till årets guldambassadör i din hemstad Kristianstad. Hur var det det att ta emot en sådan utmärkelse?

Det kändes verkligen hedrande. Jättekul att få den uppskattningen från sin hemstad för det jag gjort här.

Du släpper nu ditt första album på 17 år och även det första på engelska. Vad är anledningen till att det tagit så lång tid?

Den största anledningen är att jag fokuserat mycket på arbetet med musikalerna. Sen har familjelivet tagit sin tid också.

Kan berätta lite om ditt nya album ”Back To Yesterday”?

Titeln är en liten blinkning till titeln på mitt första album som jag släppte efter Fame Factory med Bert Karlsson. Den plattan hette Tillbaka till igår. Back to yesterday innehåller elva nyskrivna låtar och en Lady Gaga cover. Jag har varit med och skrivit musiken till åtta av låtarna med Tobias Wernersson, och Jessica Wetterstrand Sjöberg har skrivit texterna. De resterande tre låtarna har några musicerande vänner bidragit med. Tobias Wernersson som tidigare spelade gitarr och skrev låtar i Supreme Majesty har också producerat plattan.

Har du några egna favoritspår?

Svårt att välja några favoriter men jag tycker Spanish Lullaby blev häftig med inslagen av flamenco. Sen gillar jag Hold on som Tobias och Jonas Svensson har skrivit, den andas lite Survivor som är ett av mina favoritband.

Vilka mer än du är med och lirar på albumet?

Tobias spelar det mesta på plattan. Han spelar gitarr, bas, keys och körar. En trummis som jag jobbat med många år, David Hahne, har lagt trummor och percussion. Sen har min mångårige pianist Jonas Svensson lirat piano på ett par låtar. Jag har bidragit med lite acke.

Hur kom det sig att du bestämde dig för att göra en AOR platta?

Jag har haft en tanke i många år att jag skulle vilja göra en platta med den typ av musik som ligger mig varmast om hjärtat, nämligen rock. Plattorna som jag släppte med Bert Karlsson blev på nått sätt bara snabba produkter som skulle spelas in så fort som möjligt och krängas i så många exemplar som det bara gick. Det blev inget eget uttryck, inte så mycket själ i det och inte den genre som jag helst ville göra. Men jag var såklart glad och tacksam som ung sångare då att jag fick släppa skivor med honom. Men nu är jag 40+ och kände att det var dags att göra något eget. När pandemin kom och alla mina musikjobb försvann så hittade jag tiden att spela in albumet.

Plattan har redan fått en hel del positiv respons med bland annat fina recensioner inte minst här på DMB. Det måste kännas bra?

Det känns verkligen helt fantastiskt. Jag var lite rädd att den publiken som jag haft sen tidigare inte skulle gilla de nya låtarna och den nya stilen men de har verkligen varit positiva och kommit med glada tillrop. Kanske kan jag hitta lite ny rockpublik nu också.

Vad har du på gång framöver?

Det som ligger närmast i tiden är krogshowen Ages of Rock där vi kör de bästa rocklåtarna från 80- och 90-talen blandat med mycket humor där vi driver med genren på hjärtligt sätt. Har även en del julkonserter inbokade i december. Sen har vi planer på att sätta ihop ett band och försöka komma ut och spela det nya materialet från Back to yesterday.

—-
/ Henric Wahlberg

DMB har varit i kontakt med gitarristen och låtskrivaren Jakob Svensson från det nya AOR bandet Grand och bland annat ställt lite frågor kring det kommande debutalbumet.

Kan du berätta lite om bandet Grand och hur allt började?

Grand startade som en idé mellan mig och Mattias när vi, under ett gig, förstod att vi delade samma kärlek för 80-talsrock. Initialt ville vi bara göra en EP, mest som ett kul sidoprojekt men när vi hade fyra låtar fick vi mersmak och ville kolla intresset hos några skivbolag. Det var när Frontiers nappade och ville ha en fullängdare som arbetet började på riktigt! Vi utökade då projektet med den fantastiske trumslagaren Anton.

I oktober dyker ni upp med en debutskiva. Vad kan vi förvänta oss av den plattan?

Man kan förvänta sig lite av allt. Den här plattan har som mål att kunna tilltala en bred publik inom genren och flörta mer med tidigt 80-tal soundmässigt. Låtarna skiljer sig ganska mycket åt men man hör ändå en röd tråd genom albumet.

Två singlar har ni släppt så här långt ”Stone Cold” och ”Those Were The Days”. Vad kan du berätta om dem?

Stone Cold är en lite tyngre AOR-dänga som ger utrymme för alla i bandet att spänna musklerna. Det var den första låten vi skrev tillsammans och den fick sätta tonen för skivan. Those Were The Days är lite mer lättsam. En riktig bilåkarlåt i mitt tycke

Har ni skrivit allt material själva på albumet, eller har ni fått hjälp med den biten?

Jag och Mattias har skrivit det mesta på plattan, med undantag av några låtar som Mattias skrivit med andra i tidigare projekt. Samarbetet har varit helt grymt oss emellan och vi kompletterar varandra väldigt bra

Kan vi förvänta oss ytterligare smakprov från den kommande plattan framöver?

Ja, den 20 september släpps andra singeln! Ska bli väldigt kul att se om den får lika bra respons som första.

Kommer man kunna se och höra Grand spela live framöver? Har ni någon releasefest inplanerad kanske?

Helt klart! Vi vill absolut ut och spela live och har inlett ett samarbete med ”Scream And Shout Music Agency” som redan nu börjat boka upp nästa år. Releasefesten blir, om allt går som planerat, på Harry B James den 21 oktober i Stockholm! Kom och säg hej vettja!

Du är även en av medlemmarna i AOR bandet Wigelius. Hur är statusen på det bandet nuförtiden?

Statusen är vilande… Haha! Wigelius är också ett hjärteprojekt men har tyvärr inte haft någon riktig styrfart. Vi har skrivit nytt material senaste åren och det kommer släppas någon gång – men jag vågar inte lova när.

Tycker du är en grym gitarrist. Vilka är dina förebilder/husgudar?

Vad kul! Tackar! Jag är en riktig allätare när det kommer till att lyssna på musik, men den gemensamma nämnaren är att det måste vara melodiöst. Första riktiga gitarrhjälten jag hade som 14-åring var Mike Campbell från Tom Petty and the Heartbreakers. Hans sätt att alltid spela det som blir bäst för låten är ett tänk som jag fortfarande alltid försöker hedra. Sen hade jag en period då jag lyssnade mycket på gitarrister som Mike Stern, Frank Gambale, Pat Metheny, Scott Henderson m.fl. Gör det fortfarande när man måste påminna sig om att man aldrig blir fullärd, haha! Vore ju fel att inte nämna Steve Lukather i sammanhanget också.

Stort tack för att du tog dig tid att svara på frågorna.

Tack själv! Och tack för er support! Let’s make music great again!

/Henric Wahlberg