Kategoriarkiv: recension

Recension: Second Reign – ”Gravity”

Här har ni ett album att spana in om ni diggar melodiös hårdrock med feta keyboards och grymma refränger. Det handlar om det schweiziska bandet Second Regin som precis kommit med sin debutskiva ”Gravity”. Måste säga att jag blir glatt överraskad av denna platta som faktiskt är riktigt bra. Den innehåller höjdpunkter som ”Uninvited”, ”Let Me Breath”, ”Fire”, ”Falling”, ”Wrong” och slutligen ”You Never Catch Me” (When I´m Gone”.

Plattan är även mycket bra producerad Mack Schildknecht (China) som lyckats få till en ljudbild med härlig tyngd i soundet. Inte mycket att klaga på egentligen när det gäller denna release som sagt är riktigt bra. Bandet utgörs av medlemmarna Stephan Lipp (sång, bas), Alain Schneble (gitarr), Bo Rebsamen (Keyboards) och Dan Hammer (trummor) som ska vara nöjda med vad de har presterat på denna skiva.

”Gravity” finns nu att lyssna på via bland annat Spotify.

Betyg 8/10

Skriven av Henric Wahlberg

Recension: Heart Line – ”Back In The Game”

Frankrike är kanske inte så kända för att få fram AOR band. Men här dyker det faktiskt upp ett band att kolla upp. Den stora frågan är om det är något att hänga i julgranen. I den medföljande pressreleasen går det att läsa att Heart Line är inspererade av klassiska band som till exempel  Whitesnake, Foreigner, Journey, Winger, Bad English och Giant. Inga dåliga influenser direkt. Heart Line bildades 2020 av gitarristen/producenten Yvan Guillevic (YGAS, PYG, United Guitars) som tillsammans med resten av bandet skapat en ganska svajig platta.

Det finns ändå låtar som är väl värda att nämna som ”Fighting To Live”, ”One Night In Paradise”, ”I’m In Heaven”, ”Back In The Game” och ”I Long To Rise”. Tycker dock det fattas det där lilla extra för att jag ska tycka detta är riktigt bra. Tycker det största problemet är sångaren Emmanuel Creis som sjunger relativt surt genom samtliga låtar. Detta drar ner betyget en hel del för min del. Tycker förövrigt att Heart Line påminner en hel del om bandet Fighter V i sitt sound. Albumets produktion är helt ok så där finns det inget direkt att klaga på. Men om man ser till helheten så faller denna release ganska platt.

”Back In The Game” släpps fredagen den 19:e november via bolaget Pride & Joy Music.

Betyg 5/10

Skriven av Henric Wahlberg
 

Recension: Robin Red – ”s/t”

Robin Red, eller Robin Eriksson som han egentligen heter släpper nu sin första soloplatta och det är något som jag verkligen sett fram emot. När första singeln ”Don’t Leave Me (With A Broken Heart) presenterades i somras höjdes mina förväntningar rätt rejält för detta är en riktigt bra låt och hör kanske till och med till en av årets bästa. I augusti bjöds man på ytterligare en låt i form av ”Freedom”, som även den håller en hög nivå. Sist ut av smakproven var ”Nitelife” även den är riktigt bra. Plattan innehåller 12 låtar och som spår nummer två hittar vi en liten favorit för min del nämligen ”(I’m A) Bad Habit”. Den följs upp av låten ”Everlyn” som påminner en hel del om hur Robins band Degreed brukar låta. En annan favorit på albumet är låten ”Midnight Rain”, som har en bra och medryckande refräng. Ett stort plus går även till Dave Dalone (H.E.A.T) för snyggt gitarrspel. Det är inget snack om att Robin är en grym sångare och det tycker jag han speciellt visar i akustiska ”Reason To Survive”. Finns mycket jag gillar på den här skivan och vill även lyfta fram låtar som ”Heart Of Stone” och ”Living Dead”.

Till sin solodebut har Robin Red bland annat tagit hjälp av Dave Dalone från H.E.A.T som låtskrivare och producent. Detta gör att det finns ganska stor touch av H.E.A.T genom hela albumet. Medverkar gör även namn som Erik Modin (Wildness) Jona Tee (H.E.A.T) och Mats Eriksson (Degreed).

Tycker att Robin Red lyckats riktigt bra med sin första soloskiva som består av mycket örongodis för oss som gillar AOR/melodiös rock. Albumet släpps fredagen den 17:e september via bolaget Frontiers Records.

Betyg 9/10

Skriven av Henric Wahlberg

Recension: Michael Kratz -”TAFKATNO”

Den danske sångaren och låtskrivaren Michael Kratz släpper nu albumet ”TAFKATNO”, som är en ganska trist historia. Dock har den några ljusglimtar. Precis som på 2018 års platta ”Live Your Life” har han även här bjudit in en rad komptenta gäster som till exempel Bruce Gaitsch (King Of Hearts, Madonna, Peter Cetera, Chicago, Lionville), Torben Lysholm (Pangea, Mysterell, Acacia Avenue), Davide Gilardino & Luca Carlomagno (Mindfeels) och Janey Clewer (Peter Cetera, Bill Champlin, Michael Bolton). Men det räcker ju inte så långt om låtmaterialet svajar och det gör det verkligen här.

Det börjar trots allt ganska bra med låtarna ”Too Close To The Edge” och ”The Highway”. Detta följs sedan upp med de toto doftande spåren ”A Way To The Future” och ”Without Your Love”. Efter detta tycker jag att plattan tappar rejält i kvalitet. En låt som jag absolut inte förstår mig på är röriga ”You’re The One”, som helt klart är albumets svagaste kort. Dock gillar jag efterföljande balladen ”Let´s Do Something Good”. Bästa låten hittar vi i ”How Can A Man”. Annars är detta inte mycket att skriva hem om tyvärr. Plattan faller mig inte alls i smaken.

TAFKATNO” släpps fredagen den 24:e september via bolaget Art Of Melody Music & Burning Minds Music Group.

Betyg 4/10

Skriven av Henric Wahlberg

Recension: Vega – ”Anarchy And Unity ”

Vega är nu inne på sin sjunde platta i och med släppet av ”Anarchy and Unity” och precis som vanligt bjuds man på välproducerade melododiösa rocklåtar. Det känns som om vega är ett väldigt produktivt band och älskar att skriva ny musik. Det mesta av materialet har alltid skrivits av bröderna Tom och James Martin och man gör det väldigt bra dessutom. Sedan förra årets album ”Grit Your Teeth” har man plockat in två nya medlemmar i form av Billy Taylor (ex-Inglorious) och Pete Newdeck (Nitrate, Midnite City). Annars är allt sig ganska likt med bland annat lysande sång av frontmannen Nick Workman och grym produktion.

Mina favoritspår är ”Sooner Or Later”, ”End Of The Fade”, ”Ain’t Who I Am”, ”Welcome To Wherever”, ”Kneel To You” och ”Had Enough”. Mycket starka låtar som lyfter albumet rejält. Detta är helt klart snäppet bättre än senaste skivan.

Anarchy and Unity” släpps fredagen den 17:e september via bolaget Frontiers Records.

Betyg 8/10

Skriven av Henric Wahlberg

Recension: Nestor – ”Tomorrow” (singel)

Nu på fredag dyker Nestor upp med tredje och sista smakprovet från sitt debutalbum ”Kids In A Ghost Town”, som släpps den 22:e oktober. Som de flesta redan vet om har man släppt två riktigt starka AOR dängor i form av ”On The Run” och ”1989”. Med nya singeln ”Tomorrow” får vi höra en lite lugnare sida av sångaren Tobias Gustavsson och kompani när vi bjuds på en härlig powerballad som doftar 80-tal lång väg. För att förstärka känslan av åttiotal ytterligare har man dessutom bjudit in ingen mindre än Samantha Fox. Hon kanske inte känd för sin sångröst men tycker ändå att hon här gör en godkänd insats. Men den som verkligen glänser är Tobias som sjunger lika fantastiskt som vanligt.

Låten innehåller även ett snyggt gitarrspel av Jonny Wemmenstedt som är väl värt att uppmärksamma. Detta är en riktigt stark låt som säkert kommer att gillas av många av DMB´s läsare. Nu blir det riktigt spännade att se vad hela det kommande debutalbumet har att erbjuda. Nestor har helt klart lagt ribban högt efter dessa tre låtar.

Betyg 8/10

Skriven av Henric Wahlberg

Recension: Osukaru – ”Starbound”

Två år har gått sedan senaste plattan men nu i höst är Osukaru tillbaka med sitt sjätte studioalbum ”Starbound”. Bandet kretsar kring gitarristen Oz Hawe Petersson som här får till en hel del sköna riff. Lägg även till att man har en riktigt bra sångare i Fredrik Werner. Det första intycket jag får efter att lyssnat på samtliga låtar är att detta kan vara Osukaru´s bästa release hittills. Albumet håller en väldigt jämn och hög nivå rakt igenom med få dippar.

Skivan innehåller 10 stycken spår där jag mest fastnat för låtarna ”Starbound”, ”Tainted Heart”, ”Somewhere Sometime Somehow” (här gästar förövrigt Mark Holden från Boulevard på saxofon), ”Joker (In the House of Cards)” (grymt gitarrspel av Oz Hawe Petersson), ”Go For the Legends” och avslutande ”All Up”. Inte mycket att klaga på utan här finns mycket bra att plocka fram. Plus går även till produktionen som är sylvass.

”Starbound” släpps fredagen den 22:e oktober via bolaget AOR Heaven. Missa inte detta.

Betyg 9/10

Skriven av Henric Wahlberg

Line-up: Oz Hawe Petersson (gitarr),  Fredrik Werner (sång & gitarr), Olof Gadd (bas),  CD (trummor)

Recension: Dan Lucas – ”The Long Road”

Fick upp ögonen för Dan Lucas när han 2018/2019 medverkade i “Voice Of Germany Senior” där han bland annat gjorde en lysande version av den klassiska låten ”Don’t Stop Believin’”. Annars kanske han är mest känd för att varit sångare i det tyska hårdrocksbansdet Karo i slutet på åttiotalet. Dan släpper nu soloplattan ”The Long Road” innehållande 11 stycken spår med minst sagt svajig kvalitet. Detta är ett relativt ”soft” album med mycket akustiska gitarrer. Det enda undantaget är låten ”Can’t Leave It” som drar mest åt det melodiösa hårdrock hållet.

Tycker att albumet är en ganska trist historia med få höjdpunkter. Öppningsspåret ”1985” är helt ok som även släppts som första singel för några veckor sedan. Även det efterföljande titelspåret ”The Long Road” går att lyssna på tillsammans med ”Somebody Loves You” och nyss nämnda ”Can’t Leave It” .

Albumet släpps fredagen den 22:e oktober via bolaget Pride & Joy Music.

Betyg 4/10

Skriven av Henric Wahlberg

Recension: Headless – ”Square One”

Det här blir en kort text, för det finns inte så mycket att säga egentligen. Jag är säker på att musikerna är kompetenta och att Edman sjunger finfint…men det är inget som märks av här. Delvis så är stilen på musiken gammalmodig och lite trött, och delvis (men framför allt) så är låtarna oinspirerade och tråkigt komponerade. De tre bästa låtarna, som alla tre är skivans sista låtar, kommer bara strax över gränsen till att bli BRA låtar…och med bra så menar jag tyvärr inte att de är måsten att lyssna på. En av de låtarna (Two’s Up) är dessutom en AC/DC cover vilket för min del tyder på att det verkligen behövts starkare låtskrivning här.

Jag försökte verkligen ge albumet en ärlig chans men efter närmare två genomlysningar så tappade jag intresset fullständigt. Det finns saker som tyder på kvalitet men man behöver vada igenom en hel del tveksamheter innan det märks av. Så allt som allt så blir det ingen rekommendation från mig den här gången.

Betyg 4/10

Skivan släpps 2021-09-24 via M-Theory Audio

//DavidHGG


Recension: M.ILL.ION – ”Back On Track”

M.ILL.ION är nu tillbaka på banan igen efter några års tystnad. Bandet bildades 1989 av basisten B.J ”Berra” Laneby och har genom åren haft stora framgångar och bland annat turnerat med namn som Michael Schenker Group, Magnum och Nazareth. Lagom till 30-års jubileumet för debutplattan ”No.1″ är fyra av bandets orginalmedlemmar redo att släppa nya albumet ”Back On Track”. Förutom B.J ”Berra” Laneby utgörs bandet av Hans Dalzon (sång), CT Rohdell (gitarr), Marcus Berglund (Keyboards), Henrik Andersson (gitarr) och Magnus Rohdell (trummor).

Det nya albumet ger oss 15 stycken låtar som i mitt tycke kanske är något ojämna i kvalitet. Under sommaren presenterades första smakprovet i form av titelspåret, som är en riktigt stark låt som absolut hör till plattans bästa spår. Andra låtar att nämna är ”Circle Of Trust”, ”90-60-90”, ”Sign Of Victory” och ”Judgement Day”. Tyvärr är det bara dessa låtar som får mig att få upp intresset på fullt allvar. Resten av materialet är faktiskt ganska blekt. Men det finns som sagt några ljuspunkter trots allt.

”Back On Track” släpps fredagen den 10:e september via bolaget AOR Heaven.

Betyg 5/10

Skriven av Henric Wahlberg

« Äldre inlägg Senaste inläggen »