Det känns som om 40-årsjubilerande TREAT är inne i en andra andning.
Från att i princip ha lagt ned (mellan 1993-2010) släpper man nu tionde studioplattan sedan starten 1981.
Då hette man THE BOYS och släppte en fullängdare och två singlar med pop på svenska.

Gitarristen Anders Wikström berättar om bakgrunden till hur nya albumet skapades:
”Jag bestämde mig för att skriva ett album som skulle vara en musikalisk tidslinje för hela vår karriär och bär budskapet i varje låt både musikaliskt och textmässigt. Albumet sluter cirkeln för bandet, något som jag faktiskt hade i åtanke med vårt förra album ”The Endgame” som nu är slutfört.
Det här är första plattan vi har gjort som faktiskt har en tidslinje inbäddad, subtil men ändå där, från början av 80-talet fram till nu, och varje låt står på egna ben i en samling av de bästa låtarna vi kunde uppbåda”, fortsatte han.

Wikström avslutade: ”Jag är verkligen stolt över ’The Wild Card’. Den har den starkaste samlingen låtar vi har släppt på länge, alla i bandet visar verkligen upp sin bästa förmåga på den här skivan och har arbetat riktigt hårt för att göra den väldigt speciell, för att göra bandets arv minnesvärt”.

TREAT debuterade 1985 och tog upp kampen med bl.a. EUROPE som f.ö. gjorde ett försök att rekrytera den skickliga strängbändaren när Norum slutade.
Bandet pausade 1993, ungefär samtidigt som kombattanterna från Upplands Väsby, efter det självbetitlade albumet med Mats Levén på sång.
2010 släppte man återföreningsplattan ”Coup The Grace” med Robban Ernlund bakom miken igen.
Det var en oerhört stark comeback som blev en referensplatta för hur TREAT låter idag.

Bandets stora trumfkort är Anders Wikströms låtskriveri och smakfulla gitarrspel tillsammans med Robban Ernlunds personliga sång som nästan är bättre än någonsin. Lägg därtill en av nutidens mest solida kompsektion i form av Jamie Borger och Nalle Påhlsson. Även Patrick Appelgren färgar den gitarrbaserade musiken på ett smakfullt sätt.

Anders Wikströms ambition och idé om en summering över bandets karriär stämmer väldigt bra hur plattan låter även i mina öron
Albumet, som släpps tre år efter deras kritikerrosade ”The Endgame” 2022, innehåller högenergisk melodisk hårdrock med massiva melodier, lager på lager av harmonier och arenarock. Bra variation och dynamik men ändå lyckas hålla en röd tråd, plattan igenom, utan att förlora lyssnarens intresse.
Bandet befinner sig bland nutidens giganter i genren, DEF LEPPARD och NESTOR. Både soundmässigt som låtmässigt. Eller tvärtom om man så vill. Galet snygga arrangemang, nästan lite QUEEN-vibbar emellanåt.

TREAT känns oerhört stabila, med bra låtskriveri, skickliga musiker som tänker på låtarnas bästa, solid kompsektion och  personlig sång från Herr Ernlund.
Man har ett eget uttryck och dna med ett sound som känns igen, vilket inte alltid är fallet med dagens flora av alla band i genren.
Bandets rutin och flitiga turnerande gör att man även  gör låtarna rättvisa och levererar live.

Trots att Wikströms uttalande ovan låter som ett bokslut för bandet hoppas jag innerligt att de fortsätter leverera både på platta och live.

Att recensera en ny platta med TREAT känns som ett självmordsuppdrag efter de senaste årens hyllningskörer.
Saknar jag något?
Nej! Så betyget känns självklart.

Plattan släpps 21 november
Betyg: 10/10

Av: Thomas Hultbrand / DMB