Uppföljaren till debuten kom 1986 och producerades av Gregg Winter, förutom ”Ride Me High/Jean Beavoir.
För mig är det här deras bästa platta.
Dock hade jag gärna haft ljudbilden som de har på sina senaste alster, tyngre och fetare alltså. Tycker att det är lite för tunt och vasst ljud, men man kan ju inte få allt. Kvalitén på låtarna är ju trots allt viktigare.

Det är 10 låtar till antalet där jag tycker balladen ”Take My Hand” sticker ut i negativ bemärkelse, en snedseglare som fått grundkänning.
Nu har jag lekt med tanken att få in plattan i ett scenario tillsammans med en OS final i segling!!!

Med ”Rev It Up” rivstartar OS finalen, mycket känslor och testosteron som svallar.
En väldigt bra start med andra ord.
Under ”Waiting Game” har vi hittat en bra placering där det flyter på så pass bra att vi unnar oss att njuta av utsikten samtidigt som vi kör lite luftgitarr och skrålar med i refrängen.
I ”Love Stroke” är det dags att utmana de övriga deltagarna. Vi gör som låten, kör på gränsen till burdust och aggressivt. (Lite överdrivet kanske, men det passar fint in i dramat).
Vi fortsätter den aggressiva framtoningen med ”Eyes On Fire”. Det slår gnistor om oss när vi får ett bakslag. För vi ger oss inte så lätt, en bredsida ska tålas.
”Take My Hand” blir grundkänning av en lättare sort som gör att vi tappar farten.
Upp på (sjö)hästen igen bara.
Efter en del djävlar anamma och svordomar kan man bli en ”Fallen Angel”, fast man är så blyg och försynt annars.
Nu gäller det, snart dags för upploppet. Sista krafterna ska ut och ”Caught In The Line Of Fire” ljuder i öronen och boostar dig till stordåd.
Upploppsdags och då gäller det att ”Strike Without Warning”, ingen minns en fegis. Hårt och brutalt (lite i alla fall).
Målsnöret är spräckt och du är en vinnare samtidigt som ”Ride Me High” cirkulerar i dina öron.
Som vinnare tänker du ”Steal Your Heart Away” när du får guldmedaljen runt halsen.

Därefter glider du fram i sakta mak på sjön, med solen i ryggen och en kall (alkoholfri, så klart) öl i handen. Ingen sprit på sjön!
Guldmusik för en guldmedaljör.

Cliffhanger: Beau Who?

Av Tommy Svensson för DMB.