Först ut från´90 talet är Drive, She Said, eller i alla fall hela duon (Mark Mangold och Al Fritsch) plus trummisen Chuck Bonfante (f.d. Saraya) och sångaren Todd Googins. Mystic Healer´s platta från ´98 producerades av Mark Mangold och det känns igen. Det doftar (inte bränt gummi) men väl Drive, She Said.
Häll en stor säck melodiös AOR (med lite sting) i en gryta, tillsätt ett struket mått soul samt en nypa arena rock, rör om och servera.
OBS! Någon portion (låt) kan innehålla spår av annan krydda.

Av de 11 låtarna är 7 riktigt, riktigt bra. Öppningsspåret ”Crossed My Heart” knockar en direkt, efterföljande ”If You Ever Fall”, som förövrigt finns på Tone Norum´s ”This Time”, fortsätter visa att den här plattan är på riktigt.
Man skulle nästan tro att det är en Michael Bolton låt som man lyssnar på när man hör ”Tonight”, men det är kanske inte så konstigt då han har varit med och skrivit låten.
Den lite softare ”You Hold My Heart” och ” Standin´ In The Line Of Fire” är låtar som doftar nybakad soul.
”You Never Know With Magic” sällar sig till de riktigt, riktigt bra låtarna.
Balladen ”I Am The One” är väl den sämsta låten på plattan trots att Todd sjunger riktigt bra.
”Never Say Never” är ytterligare en låt med hög kvalite`. ”Can´t Wait On Love”, en låt med arena/sydstat/country krydda, är ren skär magi.
”Live Wire” fortsätter det vinnande konceptet. Avslutande låten ”It Must Be Love” är skriven av Mark, Aldo Nova och Michael Bolton men tyvärr är den inte mer än bra.

Mixen av Todd´s mjuka, soulfyllda röst och musiken blir magnifik, man vill bara höra mer.
Att plattan inte fick mer uppmärksamhet när den kom är synd och skam, för det är en kanonplatta med mycket örongodis.

Några av gästartisterna var: Randy Jackson, Bob och Bruce Kulick, Chuck Burgi, Michael Bolton, Pepe Castro och Tamara Champlin.

Bland låtskrivarna finner vi t.ex.: Mark Mangold och Al Fritsch (så klart), Jack Ponte, Michael Bolton, Tamara Champlin och Aldo Nova.

Cliffhangern: Ingen fara alls.

Av Tommy Svensson för DMB