Jo det är sant, vi ska uppmärksamma Van-Zant och deras platta från 1985.
Är det melodiös hårdrock eller AOR? Skulle jag definiera så blir det AOR, men är det bara bra så spelar benämningen ingen roll. Plattan är alltså inte bra, utan den är överj..ligt bra.

Sångaren Johnny Van Zant´s band släppte plattan 1985 och den producerades av Rodney Mills, som även producerat bl a. Lynyrd Skynyd och 38 Special, så ingen okänd man för Johnny då han är sångare i just Lynyrd Skynyrd och i vilken hans bror Ronnie var sångare i innan han omkom i en flygplansolycka.
Hans andra bror Donnie sjunger i 38 Special, så det hölls inom en tight grupp.

För att återgå till plattan så innehåller den 10 låtar av hög klass. Polerade och välgjorda låtar där de flesta av låtarna inte är skrivna bandet, men för den skulle låter det inte splittrat.
Tyvärr så upptäckte jag inte HELA plattan då det begav sig, utan det blev bara de låtarna som satte sig direkt som kom med på de berömda blandkassetterna på det glada 80 talet.
Resten av låtarna har jag upptäckt på senare år, bättre sent än aldrig.

Första låten ”Midnight Sensation” öppnar upp plattan på ett väldigt värdigt sätt. Nästa ut är ”She´s Out With A Gun” och den är enligt mig en av världens bästa låtar, gåshuds varning på den.
”I´m A Fighter” är ju inte precis kattskit den heller, ” You´ve Got To Believe In Love och ”Two Strangers” fortsätter att hålla flaggan högt.
Med ”2+2” har gruppen speedat upp sig lite, en rockrökare i deras mått mätt.
När det kommer till ”Heart To The Flame” så är jag lite kluven, den är definitivt inte dålig men har man hört Jeff Paris version så…. I know, I know, men jag står för det utan att skämmas (tror jag)!!!!

” Does A Fool Ever Learn” sällar sig till det goda sällskapet av låtar och nästa ut är ”Right On Time” och, i förhållande till de andra låtarna, är den inte riktigt av samma höga kvalité utan att för den skull vara dålig.
Sist ut är ”Lonely Girls” som är ytterligare en låt av hög kvalité, och öppnades plattan värdigt så avlutas den i samma anda.

Summa summarum, plattan är fylld av örongodis och det är bara att suga i sig av allt det goda.

Cliffhangern: Nu går det Snabbt Framåt.

Av Tommy Svensson för DMB.